Renoveringens offer

I förra inlägget gav jag tummen upp till de reklamfria busskurerna vid Gallionen, men det är trots det något med den nya busshållplatsen som har stört mig. Först tänkte jag att jag bara är ovan vid det nya utseendet, men nu har jag insett vad det är jag inte gillar. Jag såg en bild på hur det såg ut förut. På sommaren. Det är trädet som saknas. De har tagit bort trädet.

Jag har inget emot att träd fälls ute i skogen. Men när ett träd inne i staden fälls eller grävs upp reagerar något djupt inne i mig. Jag blir arg och ledsen. Att ta bort träd som växer i stan är oförlåtligt. För det första finns det inte hur många som helst att ta av. För det andra bidrar de med så mycket mer än en slät betong någonsin kommer att kunna göra. Ett träd lever. Till och med ett dött träd är vackrare än inget träd alls.

Parkeringen vid Asplundsgatan 2010.

Parkeringen vid Asplundsgatan 2011.

Men träd får inte plats i den moderna staden. I Göteborg sågades flera stora träd ner förra året inför renoveringen av posthuset vid Drottningtorget. Det bedömdes att träden skulle vara för mycket i vägen under byggnationen. Inget får komma i vägen för moderniseringen verkar det som.

Därför innebär en förbättrad busshållplats att det enda trädet måste tas bort, och ungefär samma sak hände när bygget vid Asplundsgatan började. En lång rad frodiga träd togs bort, förmodligen för att de var i vägen. Ingen försäkran om att det kommer att bli fint igen om ett par år kan trösta mig. Träden är borta. För alltid.

De (unika?) busskurerna vid Gallionen

 
Jag erkänner. När de nya väderskydden sattes upp trodde jag att de skulle bli precis som de är på andra sidan vägen, och som de är på de flesta andra städer. Men det verkar som att jag hade fel. De nya busskurerna är nämligen helt utan reklam.

Busskurerna ser ut som de vanliga från JCDecaux, som ju tillhandahåller gatumöbler gratis i utbyte mot reklamplatser, och det var därför jag antog att vi snart skulle få tre nya, klart lysande reklamväggar att tvingas titta på (försök inte ens påstå att det bara är att "titta bort" om man inte vill se reklamen). Att Västtrafik gör reklam för sig själv är något jag faktiskt kan leva med, för vilket färgat papper som helst är bättre än inget alls (så som det är på andra ställen i stan).

Jag är med andra ord både förvånad och glad över att Västtrafik verkar ha bestämt sig för att inte sälja ut Hållplats 11 till ett annat företag. Det behövs mer sånt i en tid där gratis är godare än vanligt och investeringar i hållplatser verkar viljas hållas på ett absolut minimum (varför skulle Trafikverket annars göra kurer som i praktiken inte består av något alls?).

En dag kanske någon förhandling avslutas och annan sorts reklam dyker upp på kurerna, men låt oss då hoppas att intäkterna i alla fall går direkt till Västtrafik; det kan de behöva.

 

Jag älskar Stadsbiblioteket!

Skylten mot Asplundsgatan.

En gång fick jag kommentaren "wow, du brinner verkligen för bibliotek". Visserligen hade jag just berättat för min vän exakt varför jag gillar bibliotek, men eftersom jag just då råkade vara inspirerad av vårsolen och fågelkvitter så misstänker jag att jag kanske var lite väl entusiastisk. Hur det än var med den saken så återstår faktum: jag älskar bibliotek!

"Mitt" bibliotek är Stadsbiblioteket. Jag älskar det. Det har ju allt man kan begära! Visst, det är ju inte hur stort som helst, men av någon anledning brukar jag hitta något oavsett vilket obskyrt ämne jag får för mig att jag vill läsa om. Möjligen saknar jag facklitteratur på engelska, men det är bara en liten saknad.

Själv läser jag inte tidningar och tidskrifter där, men jag vet att många gör det och uppskattar utbudet. KUR-hyllan är däremot en personlig favorit trots att jag sällan hittar något där som jag fastnar för. Personalen är alltid vänliga och hjälpsamma (och aldrig påträngande; något som känns oerhört skönt när man blir dragen i och uppmärksammad överallt annars), och på varma sommardagar är hela biblioteket en sval oas. Jag vet inte om det är luftkonditioneringen eller husets konstruktion som är anledningen, men underbart är det oavsett.

Timmar kan gå medan jag är upptagen med att bläddra i böcker. Vissa böcker är så tunna att jag läser ut på stående fot. Kramboken av Kathleen Keating är en sådan. Urgullig. Ibland följer några böcker med hem, men ibland inte. Själva lånandet av böcker är mer som en biprodukt av en mycket större upplevelse - upplevelsen av att ha en outtömlig källa av kunskap, erfarenheter och drömmar omkring sig.

En av utsmyckningarna på fasaden mot Södergatan.

Tryckfelsnisse lämnar sitt avtryck

Som jag nämnde i mitt senaste inlägg läste jag en sammanställning av kommunens ekonomi över fem år. Tryckfelsnisse är en filur som jobbar hårt, och det verkar som att han varit på pillat även i detta dokument. För det blev kaffet-i-halsen-varning igen när det står att skillnaden mellan skattesatsen i Västra Götalands län jämfört med Uddevalla steg från 0,49 kr (år 2008) till 22,09 kr (år 2009).Givetvis är det inte så (annars hade väl någon sorts kaos utbrutit). I själva verket handlar det om 0,34 kr.

Så där, nu hjälpte jag nån med jobbet också.

Stort minus i kommunens resultat 2009

Jag är inte säker på vad jag letade efter exakt, men jag råkade stöta på en spännande sammanställning över Uddevalla Kommuns ekonomi för åren mellan 2005-09. Jag konstaterade först att antalet invånare ökat från år till år, men redan på andra raden av siffror hade jag satt kaffet i halsen om jag hade druckit kaffe just då. Årets resultat i miljoner kronor har gått från 59, 49, 63, 28 till -197 år 2009. -197!

Men sedan insåg jag att det var IKEA-satsningen som gav detta resultat, och eftersom det är tänkt att vara en långsiktig investering snarare än en kostnad så lugnade jag ner mig. Jag letade upp den förenklade årsredovisningen för 2009 och läste där. Jo, på tredje sidan konstateras det att kommunen hade fått ett positivt resultat på 127 miljoner kronor, om det inte varit för "markberedning inom Torpområdet", som de kallar det, och som de avsatt 324 miljoner kronor till. Därav ett underskott i resultatet.

Det jag tycker är spännande är hur de valt att formulera detta i de sammanfattande, orange styckena i slutet på sidan 3:

Kostnaderna var 3 281 mkr, främst personalkostnader, köp av verksamhet från andra utförare, material och tjänster, bidrag och avsättning för utbyggnad av Torpområdet.

Jag kan inte låta bli att tycka att det verkar som att de medvetet lagt in Torp-utbyggnaden sist för att avleda uppmärksamhet. Om man inte orkar läsa all brödtext som finns i ett litet behändigt häfte så läser man de roligt färgade styckena, eller hur? Och om man bara skulle läsa det citerade stycket här, så är det lätt att anta att det som kommer först i uppräkningen är det som är viktigast; ungefär som om det var en topplista av något slag, visst är det så? Så om någon inte skulle orka läsa hela uppräkningen heller, utan bara början, så skulle den personen få intrycket att personalkostnade, köp av verksamhet från andra utförare (redan det så intetsägande att vem som helst kan vilja sluta läsa), material och tjänster... Utbyggnaden av Torpområdet, det som faktiskt satt kommunen på minussidan, riskeras skippas helt.

(Jag tänker inte ens lägga krut på att presentera min konspirationsteori om att lägga posten "personalkostnader" först, för inte är det väl ett sätt att försöka få kommuninvånarna att tro att det var främsta orsaken till minusresultatet och motivera ännu fler nedskärningar i personalen?)

Självklart är det ingen hemlighet att Kommunen (kommer att) plöja ner mängder med pengar ute på Östra Torp. Många tycker det är bra till och med. Exakt vad jag tycker om det har jag inte bestämt mig för. I all ärlighetens namn har jag inte orkat sätta mig in i det än, men när jag gjort det återkommer jag i frågan.

Medborgarförslagen är folkets röster

Medborgarförslag är intressanta. Vartenda förslag som lämnas in är ju ett unikt historiskt dokument över vad medborgarna känner så starkt för att de beslutar sig för att skriva ner det och skicka in till kommunfullmäktige. Ibland undrar jag hur förslagsgivaren resonerat kring sitt förslag. Vad fick till exempel en uddevallabo att föreslå att: "Samtliga fastighetsägare inom Uddevalla tätort borde åläggas, om så ej finnes, att iordningställa minst en brukbar parkeringsplats på sin tomt". Jag tänker mig att hon måste ha försökt parkera på otaliga tomter och frustrerat insett att flertalet tomter är otjänliga som parkeringsplatser.

Ett annat spännande exempel är förslaget om att: "en utomhusscen ska flyttas från Folkets park till Museiparken och att scenen i Margretegärdeparken ska renoveras". Är det just scenen i Folkets Park som hon gillar så mycket att hon tycker den borde stå i Museiparken, eller är det så att hon försöker spara på kommunens pengar samtidigt som hon får upp en scen precis där hon vill?

Det finns mycket att fundera på när man bläddrar bland medborgarförslagen. Dock verkar det som att de flesta får avslag av den ena eller den andra anledningen. Ibland med all rätta. Men jag hoppas våra kommunpolitiker överväger varje förslag med samma noggrannhet som de överväger sina egna motioner, de är trots allt förslag på de förbättringar kommuninvånarna faktiskt vill ha.

Elever älskar datorer!

Eleverna på Uddevalla gymnasieskola ska tydligen få låna var sin laptop under gymnasietiden, allt enligt Bohusläningens artikel den 19 februari. Det låter som en rolig idé tycker jag. Man kan ha mycket roligt i skolan om man har tillgång till en dator. På min tid hade vi på Agneberg endast datorer i låsta datasalar. Förutom den enstaka lektionen i datorkunskap i veckan gick vi nån gång upp med svenskläraren för att skriva en kortare text. Och om man hade riktig tur kunde man bli insläppt i datasalen om man hade behov av en dator när man jobbade med något annat ämne. Det behövs nog inte sägas att det inte alltid var skolarbete vi pysslade med när vi väl fick tillgång till en dator på skoltid.

Och det behövs nog inte heller sägas att dagens och framtidens gymnasieelever också kommer att syssla med annat än skolarbete när de sitter vid sin dator, inte bara på skoltid, men även hemma. Därmed inte sagt att eleverna automatiskt kommer att vara så distraherade av allt annat roligt att de aldrig kommer att få något gjort. De flesta gymnasieelever inser trots allt att de förlorar själva på att inte göra sina uppgifter.

Problemet, tror jag, kommer att uppstå i diskrepansen mellan elevernas och lärarnas kunnande.* Magnus Jacobsson säger i artikeln: "Dagens unga har en stor del av sina liv i den digitala världen. De kommunicerar, hämtar information, spelar spel och lyssnar på musik. Att även lärandet sker på den arenan är därför helt naturligt."

Hur är det tänkt att detta lärande ska se ut? Vad spelar det för roll om eleverna redan integrerat datorn och Internet i sitt vardagliga liv om lärarna fortfarande använder dem till SVTplay och Facebook? Och det om man har tur! Alla lärare är inte 30-nånting som laddar upp semesterbilder och tankar ner amerikanska serier. Vissa lärare är helt enkelt inte bekväma med datorer, och hur ska dessa lärare kunna skapa ett lärande via dem när de själva inte ens vet vad hälften av grejerna på datorn är?

Inköpet av datorer anses inte bli särskilt dyrt, men hur ser kalkylerna ut för fortbildning av lärare? Vem ska lära dem att använda datorn som undervisningsverktyg? Utbildar högskolorna sina lärarstudenterna i detta? Vad jag hört om lärarutbildningens studenter och datalektioner så verkar det som att skicka e-mail är alldeles tillräckligt krångligt för vissa. Eller räknar kommunen kallt med att det är något som ska komma naturligt i takt med att de nyutexaminerade lärarna blir yngre och mer datorvana? Eller är det helt enkelt tänkt att datorns främsta funktion ska vara som skrivmaskin?


Jag tycker alltså att det är en bra idé att ge eleverna datorer, för det kommer de att gilla. Det jag inte vill se är att Uddevalla gymnasieskola blockerar vissa populära hemsidor för att stävja nöjessurfning på skoltid. Detta är nämligen inget annat än ett hån mot snart sagt all samhällsutveckling. Och inte bara då censur inte hör hemma i en demokrati.

Skräckexemplet för detta får bli Portalens Gymnasium i Uddevalla. Kanske har det ändrats nu (personen jag hörde detta från tog trots allt studenten några terminer sedan) men på den tiden var bland annat Youtube blockerat. Youtube. Ett av de största (?) Internet-fenomenen på 2000-talet. Blockerat. På ett IT-gymnasium. Helt enkelt skrattretande, för att inte säga förkastligt.**

Nej, jag vill se att Uddevalla Gymnasieskola tar fullt ansvar när eleverna får sina datorer. Blir det inte så bra som de tänkt sig, lägg då skulden på ledningen, inte eleverna som ju bara kommer att göra vad som är helt naturligt för dem - blanda nytta med nöje där framför datorskärmen.

--
* Självklart är jag väl medveten om att alla elever inte är intresserade eller erfarna datoranvändare, men premissen för att introducera datorer till alla elever är att datorn redan är en naturlig del av ungdomarnas liv.

** Möjligen (men inte troligt) tänkte man sig att eleverna ska lära sig allt om hur man tar sig runt dylika blockeringar.

Till alla riktigt små uddevallabor

Uddevallaborna blev fler under förra året. Bohusläningen rapporterar att det till största delen handlar om nyinflyttade snarare än nyfödda. Men jag skulle vilja passa på att skicka med ett par ord till alla dessa små som fötts det senaste året.

Välkomsttal till alla nyfödda uddevallabor 2010
Först och främst, låt mig gratulera er till era nya liv! Hoppas resan från NÄL inte var allt för besvärlig.

Den första tiden kanske det mesta av omvärlden ter sig som ett suddigt töcken kryddat med höga och plötsliga ljud, och även om det inte blir mycket bättre med tiden så kommer ni att vänja er. Att vänja sig vid något och att gilla något är dock inte samma sak, kom ihåg det.

Jag hoppas ni slipper förskolan. Jag vet att de flesta av er inte kommer att kunna undvika den, så jag hoppas att ni åtminstone hamnar i en grupp där pedagogerna och skötarna är vänliga, varma och trygga. Jag hoppas verkligen innerligt på det.

Jag hoppas att ni kommer att ha en lekplats som är så gott som "hemma". Där kommer ni att få lära er att själva resa er upp efter att ha ramlat och skrapat upp knät, undvika elaka människor och förhoppningsvis också träffa och leka med någon som inte alls är som ni.

Jag hoppas att ni aldrig behöver gå till skolan rädda för att bli mobbade.

Jag hoppas också att ni aldrig behöver gå till skolan och mobba någon av era skolkamrater.

Jag hoppas ni kommer att mogna i er egen takt. Även om det kanske inte kommer att kännas som det, så kommer du att tacka dig själv i framtiden om du inte låter någon annan avgöra när du är redo att ta nästa steg.

Jag hoppas att ni kommer att fostra en stark integritet. Ni kommer att förstå varför det är så viktigt en vacker dag, och jag hoppas att ni inte blir helt överrumplade när den dagen kommer.

Låt inte era familjer och vänner berätta för er vad ni får, eller inte kan, se. Världen runt oss ser inte lika ut ens för världens bästa bästisar. Ingen annans syn på världen är mer verklig än din.

Slutligen hoppas jag att ni kommer att vara stolta över att vara uddevallabor. Jag hoppas ni kommer att se det vackra och det unika trots eventuella skavanker och skamfläckar. För inget kommer att vara perfekt så länge ni letar fel; varken livet, ni själva eller någon av världens städer.

Jag ser fram emot att möta er någonstans därute. Då kommer jag att le mot er och är ni gamla nog så kommer ni kanske tycka att jag är ytterligare ett av Uddevallas original. Men jag hälsar er ändå välkomna, från djupet av mitt hjärta.

Pinsamt!

Ibland läser och hör jag att folk säger fel på namn på platser i Uddevalla, och då räknar jag inte ens med de som inte förstår att uttala Herrestad på rätt sätt; det är trots allt fullt förståeligt. Däremot tycker jag det blir pinsamt på riktigt när inte företag vet rätt namn på området där de själva är verksamma.

Skylten med rulltexten

Ett exempel. Parkeringshuset Lancaster. Citypark, som äger p-huset, kallar det för "Landcaster" i rulltexten på fasaden. Dessvärre gillar inte min älskade kamera flimrande skärmar så jag lyckades inte få en bild på det. Men den som gillar att pussla med fragment av bokstäver kan se att det är en extra bokstav inskjuten efter n:et.

När jag sedan råkade gå in på cityparks hemsida för att se om de möjligtvis fått till rätt namn där (det visade sig att de inte nämner Lancaster vid namn alls, de kallar det "P-hus Centrum Södra"), fick jag syn på det här:

Skärmbild från citypark.se.

 De har lagt in bilden med "Trollhättan" två gånger! Inte för att jag bryr mig alls om en sådan sak, men jag tyckte det var lite lustigt i sammanhanget.

Lancaster, på riktigt.

Hur många sysselsätts av snöröjningen?

I gårdagens Bohusläningen kunde vi läsa att kostnaden för Uddevallas snöröjning för år 2010 hamnade på 40 miljoner kronor. Lika mycket som det hade kostat att bygga två förskolor, konstateras det. Två förskolor? Vad är det för måttenhet? Hur är det tänkt att läsarna ska reagera? Ska vi tycka att det hade varit bättre att bygga de där förskolorna? Hur blir det med driftskostnaden då? För det är väl knappast bristen på lokaler som gör att kvaliteten på förskolorna försämrats.

Nej, tyvärr är det nog så att snöröjningen måste få kosta. Alternativet vore att inte snöröja alls, och det brukar inte vara populärt. Istället för att se de 40 miljonerna som slösade pengar, se det istället som en investering som skapade lokala jobb. Som ett IKEA ungefär.

Däremot vore det roligt att veta hur många (och vilka) företag som anlitats av kommunen, hur många personer vinterns snö sysselsatt och hur många timmar de jobbat sammanlagt. För det är ju dit pengarna gått.

Snö. Dalaberg, januari 2010

Representativt för Uddevalla?

I dagens Bohusläningen kan man se en bild av belåtna kommunalråd som sitter i sin nya, hyrda, representationsbil - en Volvo C70, byggd i Uddevalla. De har tydligen velat ha en lokalproducerad bil länge för att kunna göra det mer känt att Uddevalla har biltillverkning precis som Trollhättan.

Varför kommunledningen valde att göra reklam för Pininfarina genom att köra runt i en modell av bil som (enligt artikeln) är gammal och trist vet jag inte. Det låter ju inte som ett smart val. Fast vad vet jag, kanske kommunfolk brukar samlas runt sina bilar på parkeringen, och kanske skulle någon välja att köpa en C70 efter att ha sett den och hört ett par uddevallapolitiker prata väl om den.

Hur det än är tänkt att gå till på de där representationsresorna till andra kommuner så har bilen införskaffats genom ett smidigt hyresavtal som enligt artikeln verkade vara enda sättet att få den på. Att skaffa den på annat sätt hade krävt andra metoder, en offentlig upphandling till exempel.

Det är ju bra att vi har så smarta kommunalråd som vet hur man undviker jobbiga upphandlingsprocesser. Eller vänta nu. Är det så bra egentligen? Eller är det bara jag som blir nyfiken på vad annat kommunen köper in på liknande, smarta, sätt?

Jag kan självklart se det fräcka i att kommunledningen kan köra runt i en bil tillverkad i Uddevalla, precis som det vore fräckt om alla anställda inom kommunen gick klädda i uddevallatillverkade kläder, åt lokalproducerad mat (tänk bara, uddevallakaffe!), om man inredde hela kommunhuset med uddevalladesign och bara anställde folk som bor i och som härstammar från Uddevalla Kommun. Men lagstiftningen är som den är; allt sådant är mer eller mindre omöjligt.

Frågan är egentligen varför kommunledningen tycker det är värt 11 000 kronor i månaden i ett år för att göra reklam för ett särskilt företag? Vad ska det uppnå för syfte att uppmärksamma politiker (som inte redan känner till det) runt om i regionen om att vi minsann också har en liten bilfabrik?

Nattliv och alkohol

Jag kommer inte ens längre ihåg i vilket sammanhang det var, men för ett antal år sedan hörde jag för första gången det antydas att Socialnämnden i Uddevalla skulle vara notoriskt restriktiv när det gäller att ge ut serveringstillstånd. Då kunde jag knappt tro mina öron. Var detta verkligen Sverige, ett land där alkoholen är kung?

De som följt ex-GGs utveckling vet att lokalen numera bebos av Golden Nights, en restaurang och eventuell nattklubb som väntar på beslut om serveringstillstånd. Enligt deras hemsida tas beslut om detta imorgon onsdag. Enligt en artikel i Bohusläningen tidigare den här månaden ser det inte så ljust ut för krögarparet. Kommentarerna på samma artikel verkar inte förvånade över att det är svårt att få serveringstillstånd i Uddevalla. Vem gynnas av den här bilden av kommunen? Är det verkligen så att det finns en krogkartell som det föreslås i en av kommentarerna?

Så länge jag minns har det alltid sagts att det "inte finns något att göra på kvällarna i Uddevalla". Underförstått, det finns inga krogar och nattklubbar att gå till. De få som finns att välja på blir tråkiga efter ett tag. Att samma människor rör sig ute på helgerna är kanske inget man kan råda bot på i en relativt liten stad som Uddevalla, och kanske finns det inte heller kundunderlag för särskilt många fler krogar och nattklubbar, vad vet jag? Men om det är nyetableringar och ett "rikt nattliv" kommunen och city är ute efter (för det verkar i alla fall som att uddevallaborna skulle vilja ha det) så måste något göras åt Socialnämndens rykte. Vem skulle våga satsa? Eftersom rådande lagstiftning finns så ska självklart ägarna till krogar och nattklubbar följa den, men hur lätt är det inte att någon gång prickas för överservering?

Överservering (det vill säga, att sälja till redan överförfriskade) händer nog på de flesta ställen i Sverige mer eller mindre ofta. Det är givetvis inte skäl nog att förlåta förseelsen. Det är beslutat på högsta nivå att det är skadligt för människor att supa för mycket, och därför måste lagstiftningen skydda dem. Samtidigt kan vem som helst över 20 års ålder släpa hem åtskilliga kassar vin och sprit från Systembolaget varje vecka. Överservering i hemmet är det ingen som oroar sig för. Kanske för att vinsten av försäljningen tillfaller staten?

Jag förespråkar på inget sätt en friare alkohollagstiftning, eller att Socialnämnden borde se mellan fingrarna i fall där ägaren verkar olämplig enligt rådande lagar och riktlinjer. Däremot funderar jag med jämna mellanrum på vad den rådande situationen i Uddevalla har för effekt på staden. Som jag har förstått det så drar alla coola människor till Göteborg när de tröttnat på utelivet här. Och vem gynnas av det?

Det som tydligen behövs och efterlyses i Uddevalla är krögare, bartendrar och serveringspersonal som drivs av höga etiska principer snarare än av vinsthunger eller sympati för törstiga festprissar. Sådana kan varken Socialnämnden eller nattklubbssugna uddevallabor trolla fram oavsett hur mycket de viftar med knäna (möjligtvis återstår ett massförsök på Kungstorget? Kanske det ger bättre effekt om alla oljar in sina knän först?).

Det verkar slutligen som att Uddevallas klena nattliv beror på långt mycket mer än bara en nitisk Socialnämnd. Det handlar om det allmänmänskliga tillståndet i hela Sverige.

Sommarminnen del 2

Den här gången bilder från 17 juli 2010 tagna längs Strandpromenaden och Skeppsviken.

Och en extra av rosenrabatterna vid Gamla Badhuset, 9 juli 2009.

Sommarminnen del 1

-13 i morse.

Vad sägs om att ägna helgen åt att titta på några fler bilder från varmare dagar?

Dessa är tagna 14 juni, 2009 i Hasselbacken och Dyrehavn, om man ska vara petnoga. Namnet Dyrehavn används dock så sällan, även om man faktiskt menar området söder om Bäveån, mitt emot Hasselbacken. Allt är Hasselbacken i folkmun. I alla fall min folkmun.

Nu tror jag alla vet varför jag älskar den här parken.

Minnen av våren

Gårdagens snöfall gjorde säkert många vårivrare besvikna, så för att pigga upp dem lite grävde jag fram fler gamla bilder. Dessa är från 16-19 april 2009, tagna i Hasselbacken.

En tanke...

Kungsgatan ovanför torget. Påminner det inte lite om uttrycket "Afrika söder om Sahara"? Som att det finns en del, och så finns det en annan del som är annorlunda på ett sämre sätt.

Varför får den "övre" delen av Kungsgatan inte samma sorts uppmärksamhet som de nedre delarna?
Varför är inga näringsidkare som har sin verksamhet där medlemmar i Uddevalla Centrumutveckling?
Jag bara undrar.

Gammal bild i brist på en nyare. Av en slump är den tagen exakt två år sedan.

Spår av svunna tider

Fasad med gamla skyltar - övre Kungsgatan

Oavsett var jag går i stan så gillar jag att titta upp på husfasaderna. Extra roligt är det att gå längs Kungsgatan och se skyltarna som inte längre har en affär att representera. Kvar är ett minne av gårdagens Uddevalla.

Jag hoppas bara att de inte råkar förvirra eller göra någon ivrig. Det är så tråkigt när någon behöver bli besviken.

Det som finns idag

Rubb & Stubb-huset

Det är med sorg i hjärtat jag tagit dessa bilder. Snart finns inte huset längre. Byggnaden har tydligen förfallit en längre tid utan att ägaren velat/kunnat göra något åt detta, och nu är det klart att det ska rivas. På platsen ska det bli "attraktiv" parkering tills det blir klart om/när ett nytt hus ska byggas på dess plats.*

Jag hoppas innerligt att det nya huset inte kommer att följa trenden för nybyggen. En könlös koloss av stål, slät betong och glas passar helt enkelt inte in på platsen. Det bästa vore såklart att bygga nytt med en fasad starkt inspirerad av den gamla, med sten, pelarvalv och smyckade fönsterkarmar, takskägg och väggar.

En tid sedan publicerades en artikel via Bohusläningen med ett förslag på hur man ska kunna förhindra att fastigheter får förfalla, och jag tycker att allt som kan förhindra att äldre byggnader negligeras för att sedan "tvingas" rivas är bra.** Jag skulle gärna se att Uddevalla centrum, och speciellt Kungsgatan, var mer än bara summan av fastighetsägarnas nycker och insatser. Ett helhetstänk vore mer än välkommet, och väl inte för mycket begärt?

---
Rubriken: Jag är ledsen, men för mig är huset förknippat med Rubb & Stubb, ingen Jernhandel.

* Dessvärre har jag ännu inte lyckats hitta (!) artikeln som behandlar tomtens framtid online på bohusläningen.se, kanske finns den inte? Publicerad i papperstidningen var den i alla fall i förra veckan.

** Däremot vill jag protestera bestämt mot bilden av staden som ett "gemensamt vardagsrum" då det inte översätts till "ett rum där man gärna vill vara, kan umgås och där man underhåller gäster", utan till ett högst medelklassaktigt "ett rum som ska vara fint, fullt av dyra saker, och där inga fula, oönskade element får finnas". Med andra ord, bort med de som inte har pengar.

7 februari 2011

Bygge - det som ska bli Brf Kronolotsen, intill Asplundsgatan

Områdesrapport över Dalaberg och Hovhult

I slutet på förra veckan uppmärksammades chalmeristen Lisa Åhlströms områdesrapport över Dalaberg och Hovhult i och med en presentation av den samma på ett möte på Dalaberg.

Det som slår mig när jag läser pressmeddelandet är att Åhlströms positiva punkter - blandning av olika sorters boende, närhet till de flesta nödvändiga serviceställen och rekreationsområden - är precis det miljonprogramsområdena planerades för. Det är givetvis positivt att stadsplaneringen från den tiden faktiskt fortfarande fungerar, men tydligen är det ovanligt eftersom det presenteras så här?

Jag har tidigare bott på Hovhult och den enda invändningen jag har mot norra Uddevalla är att det är långt från centrum/Kampenhof. Det är ett sympatiskt område, och närheten till naturen (eller ja, militärområdet då för egen del) är ett enormt, guldglittrande plus i kanten. Jag säger bara: fält av blåbärsris fem minuters gångväg hemifrån.

Samtidigt går det inte att bortse från de sociala problem som kommunen koncentrerat i just dessa två stadsdelar. Många som skulle vilja flytta därifrån har helt enkelt inte möjlighet. Utländskt ursprung och ett utländskt namn är hinder på både arbets- och bostadsmarknaden. Självklart finns de som accepterar läget, är tacksamma över att över huvudtaget få leva och vara tillsammans med sin familj, och orkar därför inte klaga på det som finns. Men sedan finns också de som orkar engagera sig för en utveckling och förbättring. De flesta invandrare och flyktingar har ofta haft ett bra liv i sina forna hemländer; de är ofta välutbildade, framgångsrika och drivna, så jag har svårt för att bli förvånad över att de syns som engagerade och som en tillgång för områdets utveckling i Åhlströms rapport (som jag tagit del av i sin helhet och som jag tycker har många bra poänger).

Risken med att peppa områden som Dalaberg och Hovhult på detta sätt är att det framstår som att invånarna i princip är "nöjda med vad de har", och det i sin tur riskerar övergå till uppfattningen "de vill ha det så" eller "de behöver inga förbättringar". Det här tycker jag är farligt, och jag hoppas att de berörda är medvetna om vilka faror ett sådant skifte i uppfattning skulle innebära.

Den riktiga skyskrapan

Del av Carlias fasad

När jag var liten tyckte jag att byggnaden Hotel Carlia huserar i var den coolaste som fanns. När jag gick förbi på trottoaren och tittade upp svindlade det verkligen. Jag har så länge jag minns älskat hotell trots att jag aldrig faktiskt övernattat på ett, så ett hotell i en så imponerande skyskrapa blev för mig så klart något alldeles extra. Få skulle kanske kalla Carlia-huset för en skyskrapa, men den hade ju precis allt en skyskrapa har - stora fönster och många våningar.

Hotel Carlia

Åren gick och Carlia förblev något av en dröm. För något år sedan fick jag slutligen anledning att besöka Carlias foajé och ett av hotellrummen. Trots att korridorens väggar såg ut att höra hemma i ett Uddevallahem-hus, och trots att inredningen i (förmodligen det billigaste) rummet hade nötta tyger och blottad stoppning, så har inte drömmens speciella glans falnat nämnvärt.

Jag sökte till och med en ledig tjänst som hotellreceptionist där trots att jag varken har någon egentlig utbildning eller erfarenhet inom området. Jag behöver nog inte nämna att jag inte fick jobbet, men Carlia har fortfarande en speciell plats i mitt hjärta (och skulle VD:n av en underbar slump ringa mig imorgon och erbjuda en tjänst inom företaget skulle jag tacka ja utan att tveka).

Hotel Gothia Towers

Numera, när jag är i närheten av Svenska Mässan och Korsvägen i Göteborg, kan jag inte låta bli att blicka upp mot Hotel Gothia Towers magnifika byggnad. Att stå på marken och låta blicken följa glaskroppen upp upp upp mot himlen ger mig samma svindlande känsla idag som jag fick då av Carlia. Och förmodligen är Gothia Towers ett riktigt läckert hotell (det måste det vara! Har du sett hur cool byggnaden är?), och till och med läckrare än Carlia. Men ändå. Jag minns fortfarande alltför väl hur mitt barndoms hjärta alltid klappade lite hårdare när det var nära Uddevallas enda riktiga skyskrapa.

Älskade City - Uddevalla

När Uddevallas centrumutvecklare slutade knappt ett halvår sedan sade han sig vara stolt över bland annat kartskyltarna som kommit upp på fyra ställen i centrum (ett i varje väderstreck). Att ha kartor tillgängliga är säkert till stor hjälp för turister och besökare, ingen tvekan om det.

Skylt Norra Drottninggatan

Problemet med dylika informationsskyltar är att informationen snabbt kan bli gammal. Utan att ha sprungit runt till alla företag på skylten kan jag ändå konstatera att Boogie Kidz redan försvunnit, och att både Hemtex och Dressmann bytt grafisk profil. Hur många ändringar skulle motivera att skyltarna uppdateras?

På baksidan av skylten finns plats för annan sorts information. Än så länge har information bara funnits på dessa platser vid ett fåtal tillfällen, före jul senast, och innan det vet jag att de gapade tomma ett antal veckor, om inte månader. Så oftast ser de ut så här:

Skylt Norra Drottninggatan - baksidan

Ett lyft för centrum?

Jag föreslår att centrumutvecklarna ser till att anslagen först och främst finns, och sedan också hålls uppdaterade. Om inte med annat så finns alltid Uddevalla Kommuns samlade evenemang som i vart fall är bättre än gapande tomma plåtfält.

 Ett annat alternativ vore att låta företag, föreningar och andra intressenter skicka in information om små och stora evenemang runt om i nejden. Denna information skulle sedan sammanställas och sättas upp på dessa platser. Inte nog med att det skulle hjälpa till att sprida ett mer varierat kulturutbud, det skulle också göra skyltarna till något intressant för alla de uddevallabor som inte behöver en karta över centrum.

Kanske verkar det inte vara i centrumutvecklarnas intresse att göra gratisreklam för en trevlig kväll med logdans om det sker långt från centrum, men jag tror att ett centrum som också agerar som ett nav i staden får ett bättre anseende än ett centrum som vänder sig inåt och verkar blint för allt som inte händer runt Gallionen.

4 februari 2011

Svanar i Hasselbacken

Det uppfräschade Uddevalla Östra

Uddevalla Östra har för inte så länge sedan drabbats av uppfräschning och modernisering. Det är i alla fall vad Trafikverket menar har hänt: "stationsområdena fräschas upp och moderniseras" (Källa: trafikverket.se). Det hade kunnat vara ett välkommet initiativ, men anledningen till att jag inte är särskilt nöjd med resultatet är den totala avsaknaden av skydd för väder och vind.

För tillfället finns det fyra "kurer" som består av tak och en vägg. Innan uppfräschningen hade kurerna tak och väggar på alla sidor varav framsidan av naturliga skäl behövde ha en öppning. Det skyddade mot regn, vind och snöstorm. Dagens tak + vägg skyddar inte mot någonting alls. Pendlare har synts stå med paraply under taket.

För det är helt enkelt inte så att regn alltid kommer rakt uppifrån och vinden alltid kommer österifrån.

Jag kan bara anta att de ansvariga antingen A) aldrig behövt vänta på ett tåg när det regnar, blåser eller snöar, B) inte vet hur regn och snö i kombination med någon sorts vind beter sig, eller C) struntar fullständigt i hur pendlare har det.

För jag vill ju inte gärna tro att de ansvariga medvetet gjort det så bedrövligt för resenärerna i ett försök att få bort ett problem som åtminstone inte jag känner till funnits på Uddevalla Östra, nämligen uteliggare. Runt om i världen bygger stadsplanerare bort sociala problem genom att till exempel omöjliggöra för hemlösa att övernatta på parkbänkar och i trappuppgångar.* Tanken är givetvis att när de fått bort störande element som dessa blir det tryggt och fint för resten av medborgarna. Problemet är att de hemlösa inte försvinner för det, de tvingas bara flytta på sig.

Men som sagt har jag varken sett eller hört att det omoderna Uddevalla Östra skulle ha haft varken övernattare eller ens överförfriskade som gillar att umgås på allmän plats.

En annan tänkbar anledning är att de planerat bort vindskydden för att förhindra att glasen krossas eller klottras på. Hela Bohusbanan mellan Uddevalla och Göteborg verkar redan ha genomgått uppfräschning och modernisering, men det är bara i Ytterby som stationen påminner om Uddevalla Östra; det vill säga, saknar väggar på tre sidor.** Hur kommer det sig att alla andra stationers pendlare anses kunna klara av att inte krossa och klottra de väderskyddande glasen? Återigen, så vitt jag vet har inte Uddevalla Östra drabbats av skadegörelse i någon större utsträckning, så varför denna förebyggande åtgärd?

För inte är det väl ungdomarna de ansvariga inte kan lita på? Genom Uddevalla Östra passerar mängder med pendlande gymnasieungdomar varje dag, och ibland tvingas de vänta på sitt tåg, precis som alla andra vars arbetstider inte passar med kollektivtrafikens. Men är detta fog nog att tro att de en ödesdiger dag kommer att hala fram tillhyggen ur skolbokstyngda väskor och gå loss på kurerna?

Men nog om varför det ser ut som det gör.

Det finns mycket bra med den moderniserade stationen. Den digitala tavlan som visar avgångar och ankomster fungerar allt som oftast, klockan visar rätt tid, och det har tillkommit flera nya bänkar. Och eftersom det sällan är trevligt att sitta på blöta bänkar så är ju i alla fall bänkarna under taken torra, eller hur?

Nej.

Bristen på väggar gör att de blir blöta när det blåser från ett annat håll än öster.

Det verkar med andra ord som att samtliga bänkar på Uddevalla Östra gör sig bäst i soligt väder. Det är lite symptomatiskt för Sverige att enbart planera för soliga dagar, de dagar då Sverige visar sig från sin bästa sida. Dock kvarstår faktum att tågpendlare, lika väl som tillfälliga resenärer, behöver resa även under årets övriga dagar. Men utan att få sitta då, så länge de inte vill riskera blöta ner byxbak och jacka. Ett litet problem i det stora, men nog så nesligt i vardagen.

En annan sak som inte heller känns fräscht och modernt är det faktum att tidtabellerna är gamla. Kanske är det tänkt att digitaltavlan ska ersätta pappers-tidtabellerna? I så fall tycker jag att de först borde se till att de fungerar dag som natt, i ur och skur, dag efter dag, år ut och år in. För så är inte fallet än.

En lustig sak är att man i dessa vindskyddsskelett inte får röka. Jag tycker visserligen personligen att det inte är särskilt trevligt att behöva stå bredvid en rökare som är i full färd med att röka en cigarett, och jag är också tacksam för att det finns vissa rökfria zoner, men vad menade ansvariga med att rökning är förbjuden? Gäller det bara under taket? Är det ok en meter från området som skyddas av taket? Jag är ledsen, men för någon som inte gillar cigarettrök gör den där metern inte mycket skillnad. Då kan man lika gärna tillåta rökning under taket också. Tro mig, god ventilering finns.

Jag drömmer om att en dag komma till Uddevalla Östra och se en station som är fräsch, modern men framför allt människovänlig, med vindskydd värda namnet och en eller två papperskorgar längs perrongen.
---
* Exempel på stadsplanering mot sociala problem här, här och här

** Ytterby har dessutom begåvats med bänkar som är designade för att motverka att folk ligger på dem, med andra ord, förhindra uteliggare.