Jul i februari

I veckan var jag och shoppade i Citygallerian på Clas Ohlson, och på väg ut suckade jag åt att julgrejer fortfarande sitter uppe. Jag suckade bara, för det är tyvärr typiskt för vårt centrum.

När något är på gång är energin på topp. Skyltar och affischer ska upp, informationen ska ut. Sen kommer den stora dagen, och det är som om luften går ur samtliga personer som på något sätt är inblandade. Informationen om det roliga som ska komma sitter kvar. Det är inte ovanligt att se lappar om evenemang som hållits flera veckor sedan.

Inte undra på att centrum kan kännas övergivet, när tiden verkar stå still.

Och inte en endaste ansvarig person tänkte "nej, det där ser inte fint ut längre".

Jul i Uddevalla 4 ever.

Sommarstaden - chic eller sjaskig?

Under sommaren har man på stan kunnat plocka åt sig den här broschyren. Det är inget märkvärdigt med den egentligen; den är full av annonser från näringsidkarna som brukar finnas med i dylika sammanhang. Nej, det jag funderat på är utsidan.

Så det är så här centrumhandlarna vill att centrum ska se ut på sommaren? Klocktornet, den vita båten, den fina gamla lyktstolpen, kullerstenarna, uteserveringen... och så en chic dam som shoppat loss, samt en dam med en liten gosse vid handen.

Och jag känner inte igen mig alls.

Jag vet att det här ska vara idealet; bilden som ska komma upp i huvudet när man tänker på hur det är att sommarshoppa i centrum, men det är långt ifrån vad jag tänker på. Därför bidrar jag här med intryck och observationer som gjorts ute i den verkliga sommarstaden (obs. flera saker förekommer året om):

• stormagade gubbar som sitter på bänkarna och 'tittar på folk' (läs: stirrar skamlöst)
• tunna tanter i dunjacka trots att det är över 20 grader varmt.
• berusade män i varierande grad av fysiskt och psykiskt förfall.
• ungdomar i sweatpants (det som förr i tiden kallades mjukisbyxor).
• småkillar som drar runt med colabrukar och lösgodispåsar i händerna.
• tonåriga tjejer som tar vägen om Kicks för att spreja på sig lite parfym innan de snabbt drar vidare.
• människor med hund.
• stressade småbarnsföräldrar som förnekar sina barn godisaskar medan 'vuxengodis' (läs: öl och sprit) fraktas i barnvagnen.

Inget marknadsförare vill visa upp kanske, men likväl en del av staden vi älskar.

Vilken överraskning att de rekommenderar annonsörerna som betalat för att få en plats i broschyren...

"Sparris indränkt i smör"

Merförsäljningen på Åhléns är ett otyg!

Uddevalla kommer upp sig och börjar likna storstan allt mer. Den här gången är det dock inte positivt på något sätt. Jag pratar om det som syns allt oftare på Åhléns; merförsäljningen.

Merförsäljning kan vara en bra service i vissa butiker och verksamheter. Om jag köper en ficklampa, till exempel, så kan det vara trevligt att få hjälp att hitta rätt batterier. Eller om jag köper skor, så kan det vara bra att bli påmind om skovårdsprodukter. Eller om jag är på café och köper en bit tårta så förväntar jag mig nästan att cafébiträdet frågar om jag vill ha något att dricka också.

På Åhléns verkar man dock inte ha någon särskilt genomtänkt plan för hur de ska jobba med sin merförsäljning. Oavsett vad man köper riskerar man bli erbjuden att köpa en utvald produkt de ställt upp på disken. "Så du vill köpa en stekpanna? Vill du ha lite hårspray till det?" Ungefär så.

Om man inte vill ha något, så är det bara att säga nej, eller hur? Det verkar rätt naturligt, men personalen har säkert gått kurs i det här, för de accepterar helt enkelt inte ett 'nej'. Man förväntas motivera sitt svar också: "Hur kommer det sig?" "Varför inte?"

Förresten är det alldeles för primitivt att helt enkelt fråga "Vill du köpa den här varan till ett rabatterat pris?" Nej, frågorna behöver vara mer sinnrika.

"Använder du mascara?"

Plötsligt räcker det inte att jag vill slänga mina pengar på en relativt onödig produkt, utan jag förväntas också redogöra för mina sminkrutiner, inte bara inför en vilt främmande kvinna, utan också inför raden av andra damer och kvinnor som köar bakom mig.

En annan rolig fråga är:

"Brukar du tvätta håret?"

När man får en sån fråga är det bara att ge upp. Man kommer inte att kunna vinna, oavsett vad man svarar.

Ny satsning för attraktivare centrum

Jag skakar på huvudet och fortsätter gå.

Alkohol och oskyldiga krögare

Bilden från i februari, när Golden Nights först fick "nej".

Det var ett tag sedan jag sist skrev om Golden Nights. Inget har egentligen ändrats, de får fortfarande inget serveringstillstånd, och nyligen läste jag i tidningen att ytterligare en krögare blivit av med sitt tillstånd. Som vanligt är det många som blir upprörda, inte minst krögarna själva.

Jag brukar säga så här: alla är lika inför lagen, men inte inför de som dömer. Vad jag menar är att även om lagboken bortser från personlighet och känslor, så kan en människa sällan göra detsamma. För ja, tyvärr är Sverige nedlusat med personer som inte kan skilja på sin egen person och sin yrkesutövning. Om du är taskig mot personalen kan du knappast längre förvänta dig ett ödmjukt, professionellt bemötande. Det är samhället vi lever i.

Alltså: attackerar man tjänstemännen får man räkna med att ärendet inte går helt smidigt. Jag anklagar ingen, men det kanske är värt att tänka på nästa gång man är i kontakt med myndigheter? För säkerhets skull, liksom.

Det jag alltid konstaterar är att människor ser ett förlorat serveringstillstånd som slutet på allt. Restaurangen måste stänga, det kommer inga kunder; och självklart också omvänt, det finns snart inga ställen att gå till längre, Uddevalla kommer att självdö. Och allt på grund av alkohol.

Det blir så uppenbart att människor inte vill vara utan sin alkohol, och det är både skrämmande och fascinerande. Många argumenterar för att vin och öl hör till matkulturen, och att dryckerna är en del av själva smakupplevelsen; detta vin passar perfekt till detta kött, och så vidare. Inget fel med det, för så är det ju (om man gillar smaken, vilket många verkar göra).

Men måste man få den där upplevelsen varje lunch? Varje dag? Varje gång man går på krogen för att äta gott? Och kan man verkligen inte få en likvärdig smakupplevelse utan alkohol?

Klart man kan.

Men folk vill inte. Alkoholen är viktig. Därför blir många upprörda över såna här nyheter.

Det finns ingen lag som är så fullkomlig att det inte finns de som lyckas komma i kläm. Specialfall finns alltid, och jag försvarar egentligen inte nitiskt paragrafrytteri, men som en av kommentarerna på ena artikeln på Bohusläningen mycket riktigt påpekar: varför ska vissa krögare få dispens när andra lyckas följa alla (samma) regler?

De överklagande krögarna är övertygade om att de inte gjort något fel, om det stämmer eller inte har jag naturligtvis ingen aning om. Dock vet jag att det verkar vara normalt mänskligt beteende att inte vilja erkänna ens för sig själv att man inte är felfri, med följden att eventuell kritik alltid ses som omotiverad och överdriven. Återigen, jag anklagar ingen, jag påpekar bara.

Sedan är det givetvis omöjligt för en krögare att hålla 100%-ig koll på sin personal att de sköter sig enligt konstens alla regler, varenda minut under arbetspasset (även sena kvällar och nätter när de flesta omöjligt kan vara helt pigga och alerta). Ofta är det ju personalen som inte pallar slänga kvitton efter folk, eller som råkar servera en ny drink till den som inte mer ska ha.

En hederlig krögare gör alltså bäst i att ha pålitlig personal. Mitt tips till alla hederliga krögare blir alltså (nu som då): Anställ personal med råg i ryggen, hög arbetsmoral och personlig integritet så lovar jag att det blir enklare att driva krogverksamhet - med serveringstillståndet i behåll.

Ett tecken på turism?

Är det publikfriande sommarpynt eller ligger det en annan tanke bakom? Det är ju vanligt att ställen där turister rör sig får några extra utländska flaggor uppsatta, antagligen för att turisterna ska känna sig välkomna och känna hur internationell stället man kommit till är. I det här fallet kanske flaggorna ska hjälpa uddevallaborna att inse hur mycket turister som faktiskt kommer hit. Försök bara gå en sommarkväll genom centrum utan att bli stoppad av minst en turist som vill ha förslag på en bra restaurang (restauranger som vill ha mina hänvisningar kan kontakta mig med prisförslag).

Men istället för att bara sätta upp lite flaggor, varför inte ordna med en tillfällig vägg där turisterna kan få skriva hälsningar till staden? Vore det inte roligt att se de långa raderna av "Greetings from Germany" och allt annat turisterna kan tänkas vilja skriva? Det skulle definitivt ge signalen att vi ser turisterna, att vi vill ha dem här, och att vi ser dem som en del av sommarstaden. Jag tror det skulle skapa goodwill. Och jag har nog inte hört talas om något sådant tidigare, så kanske är det lite unikt också?

Gränsen är nådd

Jag älskar när butiker flyttar ut på gatan, speciellt om det är florister. Därför har jag de senaste åren gillat hur Kochska Gränden har artat sig med både blommor och soffor och annat. Men det finns en gräns någonstans, och i går hittade jag den.

Det kan inte se ut så här. Det är ju som en barrikad! Jag hoppas innerligt att jag inte behöver se något liknande igen.

Hel och ren

Som ett brev med posten (jag lovar, det kom via brevinkastet) fick vi Uddevallahems hyresgästtidning Bo & trivas nummer 1-2011 utdelat i huset igår. Det som fångade min uppmärksamhet var rubriken på framsidan: "Arbete för ett levande centrum". Givetvis finns det även en tillhörande artikel på mittuppslaget.

I artikeln pratar Kent Håkonsen, relativt ny centrumutvecklare i Uddevalla, om sådant som han tycker är viktigast för Uddevalla centrum, och en sådan sak är renlighet. "Vi ska ha hela och rena fasader, gator, skyltar" säger han. Gott så.

Här behövs helt och rent.

Här också.

Men jag kan inte komma undan den gnagande känslan jag får av ordens association i sammanhang som städer, centrum och trivsel. "Hel och ren" har en tendens att dras för långt. Nu är vi tillbaka i diskussionen om centrum som vårt gemensamma vardagsrum.

Förmodligen är det "hel och ren" som gör att det fula planket är fult snarare än en plats för information. "Hel och ren" låter ju bra, men vem är det som definierar ordens betydelse? Får en a-lagare finnas i en hel och ren stad? Hur många ska känna olust av en person innan den personen inte längre platsar i en hel och ren stad?

Här har man någon gång redan försökt få helt och rent.

Snälla, här vill jag verkligen ha helt och rent!

Givetvis är jag inte motståndare till hela och rena fasader, gator och skyltar. Men det finns människor som inte trivs i helt och rent. Ta Andra Långgatan i Göteborg som exempel. Det är "den mest kreativa gata i hela Göteborg", och jag garanterar att den är långt ifrån hel och ren i ordens alla möjliga definitioner. Jag kanske inte gillar det så mycket, men väldigt många gör det. Speciellt de som är unga, hippa och som just anses kreativa. Risken för att Uddevallas hippa skulle stanna här i vuxen ålder är väl liten, men vore det helt omöjligt att försöka få även dem att trivas lite i alla fall?

Den patetiskt gulliga gångbron

Gångbron över Kungsgatan, sedd från öster.

 Igår skrev jag om Gallionen-huset, och intimt kopplad med den är den lilla gångbron som byggdes över Kungsgatan. Även om inte heller den kommer att få några arkitektoniska priser så förlåter jag den eftersom jag brukar ömma för de ofrivilligt malplacerade.

Jag menar, titta på den! Den är sned och böjd. Den har ingen egen karaktär utan är bara resultatet av skillnaderna mellan husen. Jag tycker synd om den.

En sak som jag funderat på angående den här gångbron är vem den byggdes för. Det verkar som att den mest är till för bilisterna som parkerat sin bil i Gallionen-husets parkering men som vill besöka Citygallerian. Det kan ju vara jobbigt att först åka ner för rulltrappor, korsa gatan och sedan ta trapporna (eller hissen) upp till bilen, så då är det bra att de kan ta bron över direkt. Smidigt.

Se! Molnen reflekteras i glaset. Så vackert!

Först trodde jag dumt nog att bron kanske skulle vara till för shoppare som vill förflytta sig mellan de båda galleriorna utan att bli blöt om det regnade till exempel. Men sedan insåg jag att man ändå hinner bli lika blöt när man korsar den öppna parkeringen i Gallionen-huset som om man hade behövt korsa Kungsgatan. I och för sig kan bron skydda fotgängare mot regn en smula när man går precis under den, men jag tror inte den är byggd med det i åtanke.

Sedd från andra hållet, det vill säga, från väster

Men om bron är byggd för bilisterna, som jag misstänker, så vore det ganska typiskt svensk. Bilister, som redan är mer skyddade för väder och vind än vad kollektivtrafikåkare någonsin kommer att vara, är ändå de som behöver mest skydd! Behöver jag påminna om Uddevalla Östra? Om det hade varit en pendelparkering istället för tågstation hade det säkert redan funnits inte bara fyra väggar och en järndörr, utan också uppvärmning och kylda drycker. Skål!

Gallionen i vårt (centrums) hjärta

Jag har skrivit några gånger om sådant som anses förfulande i Uddevalla centrum, men den här gången tänker jag ta upp något som jag tycker är fult på riktigt. Nämligen affärshuset Gallionen.

Jag tror många är beredda att hålla med mig om att det är rätt och slätt fult och med ytterst få förmildrande drag. Inget blev egentligen heller bättre efter renoveringen av busshållplatserna på Västerlånggatan. Nu syns hela väggen som brukade maskeras av taket och de inbyggda kurerna, och som ett minne av dem vi en svart rest på väggen.

Notera de "färgglada" panelerna och att det inte målats under taket när det begav sig. Inte särskilt snygg på något sätt. Och tänk att detta är det första man ser av Uddevalla centrum när man kommer från Kampenhof. För vissa kan det här till och med vara vara det enda man ser av Uddevalla centrum på en genomresa till exempel. Det var redan rätt fult förut, men det är faktiskt värre nu. Och inte ens trädet står kvar. Trädet som alltid förskönade.

Den sidan av Gallionen som är minst anskrämlig är uppenbart den som vetter mot Norra Drottninggatan, och som består i princip bara av skyltfönster på gatuplan. På andra våningen döljer sig någon sorts lokaler bakom glasväggarna som andas 80-tal.

Det som kanske är mest omdiskuterat när det gäller Gallionen och dess fasader är den delen som löper längs Hultmans gränd. I ett försök att piffa upp Uddevallas kanske mest ogillade gatubit satte man, för över ett år sedan, upp två stora tavlor målade av lokala graffitikonstnärer (om jag minns rätt). Visserligen ett coolt projekt, men som tyvärr bleknar i helheten eftersom man valde att fega med storleken på tavlorna.

Visst, de är inte små, men med tanke på att man har en näst intill oändlig vägg att tillhandahålla, och med tanke på att graffitikonstnärer om några vet hur man arbetar över en stor yta, så tror jag att alla hade vunnit på att ta i lite till; få konsten att dominera hela gatan. Som det är nu behöver man stå mitt framför Willy's varuintag för att kunna betrakta tavlorna.

Vore det då möjligt att renovera Gallionen på något sätt för att få det snyggare, eller i alla fall få det att kännas fräschare? Riva det vore uppenbart inte möjligt eftersom vårt redan sargade centrum (tillfälligt) skulle bli av med en så stor bit. Alternativet att renovera utsidan skulle givetvis också ta tid, ställa till med alla möjliga sorters besvär, och inte minst, kosta massvis med pengar.

Gallionen bytte ägare i slutet på förra året, och nu är det alltså Kungsleden som äger byggnaden. Kungsledens affärsidé är att:

äga och förvalta fastigheter med långsiktigt hög och stabil avkastning. Och det gör vi genom stark regional förankring samt aktiv förvaltning och förädling av fastigheterna.

Förvalta och förädla fastigheterna... det låter ju jättebra! Kanske de vill renovera (för det borde ju vara en sorts förädling) Gallionen och därmed förädla en stor del av hela centrum? Det måste vara bra för fastighetens värde om inte annat.

Men nej, det verkar inte så. Enligt artikeln i Bohusläningen har de inga planer på att utveckla Gallionen, och inte heller några planer på att höja hyror eller dylikt, och det tolkar jag som att de inte har några planer på att renovera eller förbättra. "Det största värdet är att ha bra hyresgäster och fungerande handelsverksamhet", säger VDn i arikeln. Vad han menar är att det viktigaste är att de får in hyrorna, och fungerande handelsverksamhet innebär ju att hyrorna definitivt kan bli betalda.

Kungsleden lever ju på att äga fastigheter, så självklart ska de få vilja ha in pengar via sina fastighetsköp. Men när jag läser att de sålde en fastighet med motiveringen att den var "i behov av en större renovering", så börjar jag misströsta. Är det här Gallionens framtid?

Bara några dagar sedan kunde man läsa i Bohusläningen om en idéskiss till ett nytt Kampenhof, och på den illustrerande kartan är Gallionen markerad med rött. Innebär kanske det att renovering är planerad? Eller är det bara parkeringsrampen som ska koppla samman husen som antyds?

Jag hoppas verkligen på någon sorts förändring av fasaderna; ju förr, desto bättre.

Den fula informationen

Wow, fotbollsrea!

Jag har tidigare skrivit om city-skyltarna som ringar in Uddevalla centrum, och även om det bara är Uddevalla Centrumutveckling som får sätta upp information på dem, så händer det ändå ibland att något tejpar upp en lapp där. För ibland finns det något säga; någon information man som privatperson eller organisation vill gå ut med utan att behöva råna sig själv. Och då sätter man upp lappar. Där folk kan tänkas se dem.

Fortfarande fult?

Alla har sett anslagstavlorna i matbutikerna. De är så gott som alltid fulla. Ändå finns det inget ställe i centrum där man (lagligt) kan sätta upp sin lappar och affischer. Den som läste inlägget ett par dagar sedan minns kanske det "fula planket" som helst skulle tas bort.Det är fullt av information. Visserligen gammal för det mesta, men ändå.

Jag tycker det är märkligt att en stadskärna inte kan tillåta någon sorts affischering ens på en avgränsad och utvald plats. Hur svårt skulle det vara att till exempel legalisera planket? Är det kanske uppfattningen att många affischer och lappar på samma ställe skulle "förfula" staden som hindrar det? Är all information som inte kommer från Uddevalla Centrumutveckling ful? Eller ligger det fula i att någon annan än centrumutvecklingens medlemmar skulle kunna tjäna pengar på det? Är det ett levande, attraktivt centrum?

Eller är det den estetiska biten som är svår att svälja? Är ett virrvarr av färger och former inte snyggt nog för vårt centrum? Då antar jag att herrskapet inte heller besöker konstmuseer eller gallerier där de riskerar bli utsatta för samma koncept.

Nattliv och alkohol

Jag kommer inte ens längre ihåg i vilket sammanhang det var, men för ett antal år sedan hörde jag för första gången det antydas att Socialnämnden i Uddevalla skulle vara notoriskt restriktiv när det gäller att ge ut serveringstillstånd. Då kunde jag knappt tro mina öron. Var detta verkligen Sverige, ett land där alkoholen är kung?

De som följt ex-GGs utveckling vet att lokalen numera bebos av Golden Nights, en restaurang och eventuell nattklubb som väntar på beslut om serveringstillstånd. Enligt deras hemsida tas beslut om detta imorgon onsdag. Enligt en artikel i Bohusläningen tidigare den här månaden ser det inte så ljust ut för krögarparet. Kommentarerna på samma artikel verkar inte förvånade över att det är svårt att få serveringstillstånd i Uddevalla. Vem gynnas av den här bilden av kommunen? Är det verkligen så att det finns en krogkartell som det föreslås i en av kommentarerna?

Så länge jag minns har det alltid sagts att det "inte finns något att göra på kvällarna i Uddevalla". Underförstått, det finns inga krogar och nattklubbar att gå till. De få som finns att välja på blir tråkiga efter ett tag. Att samma människor rör sig ute på helgerna är kanske inget man kan råda bot på i en relativt liten stad som Uddevalla, och kanske finns det inte heller kundunderlag för särskilt många fler krogar och nattklubbar, vad vet jag? Men om det är nyetableringar och ett "rikt nattliv" kommunen och city är ute efter (för det verkar i alla fall som att uddevallaborna skulle vilja ha det) så måste något göras åt Socialnämndens rykte. Vem skulle våga satsa? Eftersom rådande lagstiftning finns så ska självklart ägarna till krogar och nattklubbar följa den, men hur lätt är det inte att någon gång prickas för överservering?

Överservering (det vill säga, att sälja till redan överförfriskade) händer nog på de flesta ställen i Sverige mer eller mindre ofta. Det är givetvis inte skäl nog att förlåta förseelsen. Det är beslutat på högsta nivå att det är skadligt för människor att supa för mycket, och därför måste lagstiftningen skydda dem. Samtidigt kan vem som helst över 20 års ålder släpa hem åtskilliga kassar vin och sprit från Systembolaget varje vecka. Överservering i hemmet är det ingen som oroar sig för. Kanske för att vinsten av försäljningen tillfaller staten?

Jag förespråkar på inget sätt en friare alkohollagstiftning, eller att Socialnämnden borde se mellan fingrarna i fall där ägaren verkar olämplig enligt rådande lagar och riktlinjer. Däremot funderar jag med jämna mellanrum på vad den rådande situationen i Uddevalla har för effekt på staden. Som jag har förstått det så drar alla coola människor till Göteborg när de tröttnat på utelivet här. Och vem gynnas av det?

Det som tydligen behövs och efterlyses i Uddevalla är krögare, bartendrar och serveringspersonal som drivs av höga etiska principer snarare än av vinsthunger eller sympati för törstiga festprissar. Sådana kan varken Socialnämnden eller nattklubbssugna uddevallabor trolla fram oavsett hur mycket de viftar med knäna (möjligtvis återstår ett massförsök på Kungstorget? Kanske det ger bättre effekt om alla oljar in sina knän först?).

Det verkar slutligen som att Uddevallas klena nattliv beror på långt mycket mer än bara en nitisk Socialnämnd. Det handlar om det allmänmänskliga tillståndet i hela Sverige.

Älskade City - Uddevalla

När Uddevallas centrumutvecklare slutade knappt ett halvår sedan sade han sig vara stolt över bland annat kartskyltarna som kommit upp på fyra ställen i centrum (ett i varje väderstreck). Att ha kartor tillgängliga är säkert till stor hjälp för turister och besökare, ingen tvekan om det.

Skylt Norra Drottninggatan

Problemet med dylika informationsskyltar är att informationen snabbt kan bli gammal. Utan att ha sprungit runt till alla företag på skylten kan jag ändå konstatera att Boogie Kidz redan försvunnit, och att både Hemtex och Dressmann bytt grafisk profil. Hur många ändringar skulle motivera att skyltarna uppdateras?

På baksidan av skylten finns plats för annan sorts information. Än så länge har information bara funnits på dessa platser vid ett fåtal tillfällen, före jul senast, och innan det vet jag att de gapade tomma ett antal veckor, om inte månader. Så oftast ser de ut så här:

Skylt Norra Drottninggatan - baksidan

Ett lyft för centrum?

Jag föreslår att centrumutvecklarna ser till att anslagen först och främst finns, och sedan också hålls uppdaterade. Om inte med annat så finns alltid Uddevalla Kommuns samlade evenemang som i vart fall är bättre än gapande tomma plåtfält.

 Ett annat alternativ vore att låta företag, föreningar och andra intressenter skicka in information om små och stora evenemang runt om i nejden. Denna information skulle sedan sammanställas och sättas upp på dessa platser. Inte nog med att det skulle hjälpa till att sprida ett mer varierat kulturutbud, det skulle också göra skyltarna till något intressant för alla de uddevallabor som inte behöver en karta över centrum.

Kanske verkar det inte vara i centrumutvecklarnas intresse att göra gratisreklam för en trevlig kväll med logdans om det sker långt från centrum, men jag tror att ett centrum som också agerar som ett nav i staden får ett bättre anseende än ett centrum som vänder sig inåt och verkar blint för allt som inte händer runt Gallionen.