Så tändes staden än en gång...

Centrums julbelysning invigdes igår med sång och musik, och ett tal av Uddevalla Energis VD, Roger Johansson. Ingen presenterade honom dock, så om man inte känner igen honom på utseendet, eller hade läst de uppsatta programbladen i förväg och kollat upp vad han jobbar med, så hade man nog ingen aning om vem han var.

Samma sak med Kent Vikmo. Han presenterades inte med namn, utan han konstaterade bara att han tänkte sjunga en låt. Och det gjorde han. Och jag tyckte det lät som att han lyssnat för mycket på Elvis inför sin tolkning av Silent Night. Men det är tydligen bara bra, då hans jobb ibland är att sjunga Elvis-låtar.

Men i vilket fall som helst.

Roger Johanssons tal var fyllt av Uddevallas gatubelysningshistoria, vilket var både underhållande och intressant. Han passade också på att ge en missriktad pik till Earth Hour (som han inte nämnde vid namn), som ju inte handlar om solidaritet med tredje världen, utan snarare är en uppmaning till medvetenhet om vår egen konsumtion. Men det är sant som Johansson säger: ett energibolag ska ju inte vilja minska på förbrukningen, och tydligen inte ens om energin kommer från diskutabla källor (vilket ju är de flesta).

Belysningen i sig bjöd inte på några överraskningar. Det är i stort sett samma som förra året, men det märks att det är nya lampor i träden. Torget, Kungsgatan och Norra Drottninggatan är fortfarande mycket vackra. Plastgranen på Kungstorget har dock inte visat sitt riktiga jag än.

Tydligen har man inte fått den tänka belysningen ännu, så det vi sett hittills var tillfälligt. Det gör mig lite ängslig. Jag gillade verkligen granen så som den såg ut igår. Det vore hemskt tråkigt om granen blev mindre uppseendeväckande efter 'förbättringen'.

Plastgranen är tydligen också kontroversiell till den grad att Bohusläningens chefredaktör ser det som en skymf (och dessutom fantasilöst) mot medborgarna att ersätta riktig vara med plast. Enligt Bohusläningens egen omröstning är det mer än en tredjedel som tycker det är ett bra alternativ, och därmed är frågan ingen uppenbar skandal. För det är ju så att motståndarna har de allra mest skiftande motiveringar till sitt motstånd - allt från "det har alltid varit en riktig gran" till "plast är miljöovänligt".

Visst kan folk få sörja traditioner som gått i graven, men om vi nu pratar plast och miljö, så kanske vi istället kan dra ner på plasten som till exempel går till öltält under Uddevallakalaset, eller varför inte systemetkassar, hundbajspåsar och microlax-tuber som slängs långt utanför sopkärlen?

Träden mellan Kampenhof och Gallionen fälldes vid renoveringen. Träden längs Asplundsgatan är borta på grund av nybygget... Jag är i alla fall glad för att det fortfarande står en stor, gammal gran kvar i en skog någonstans.

(Bilder från invigningen kan bland annat ses på Bohusläningens hemsida, och Uddevalla Centrumutvecklings blogg)

Hel och ren

Som ett brev med posten (jag lovar, det kom via brevinkastet) fick vi Uddevallahems hyresgästtidning Bo & trivas nummer 1-2011 utdelat i huset igår. Det som fångade min uppmärksamhet var rubriken på framsidan: "Arbete för ett levande centrum". Givetvis finns det även en tillhörande artikel på mittuppslaget.

I artikeln pratar Kent Håkonsen, relativt ny centrumutvecklare i Uddevalla, om sådant som han tycker är viktigast för Uddevalla centrum, och en sådan sak är renlighet. "Vi ska ha hela och rena fasader, gator, skyltar" säger han. Gott så.

Här behövs helt och rent.

Här också.

Men jag kan inte komma undan den gnagande känslan jag får av ordens association i sammanhang som städer, centrum och trivsel. "Hel och ren" har en tendens att dras för långt. Nu är vi tillbaka i diskussionen om centrum som vårt gemensamma vardagsrum.

Förmodligen är det "hel och ren" som gör att det fula planket är fult snarare än en plats för information. "Hel och ren" låter ju bra, men vem är det som definierar ordens betydelse? Får en a-lagare finnas i en hel och ren stad? Hur många ska känna olust av en person innan den personen inte längre platsar i en hel och ren stad?

Här har man någon gång redan försökt få helt och rent.

Snälla, här vill jag verkligen ha helt och rent!

Givetvis är jag inte motståndare till hela och rena fasader, gator och skyltar. Men det finns människor som inte trivs i helt och rent. Ta Andra Långgatan i Göteborg som exempel. Det är "den mest kreativa gata i hela Göteborg", och jag garanterar att den är långt ifrån hel och ren i ordens alla möjliga definitioner. Jag kanske inte gillar det så mycket, men väldigt många gör det. Speciellt de som är unga, hippa och som just anses kreativa. Risken för att Uddevallas hippa skulle stanna här i vuxen ålder är väl liten, men vore det helt omöjligt att försöka få även dem att trivas lite i alla fall?

Hultmans gränd

Det var knappt en vecka sedan som jag faktiskt såg skyltarna för Hultmans gränd från det här hållet. När skyltarna sattes upp skrev Bohusläningen en artikel om herrarna som kämpat i 31 år för att få till namnändringen. Så värt det, tydligen.

Jag läser på föreningens blogg att Hultmans Vhenner (som herrarna kallar sig) egentligen ville förhindra rivningen av huset där Hultmans konditori legat. Dessvärre revs huset innan de hann börja protestera, men jag tycker att detta citat, ur deras brev till kommunstyrelsen, är väl värt att minnas när rivning av byggnader kommer på tal:

Föreningen är förvånad över att den rivningshysteri, som i decennier präglat storstadsplaneringen, nu även spridit sig till förnuftets Uddevalla. Omnämnd byggnad har stolta traditioner. Att rasera byggnaden är att rasera ett väsentligt inslag av Uddevallas kulturhistoriska miljö. Ett raserande kommer vidare att sätta outplånliga spår i sanna uddevallabors själar och hjärtan.

 

Själv är jag alldeles för ung för att ens ha sett röken av husen som omgärdade dagens Hultmans gränd, men ändå vet jag att jag hade varit glad och tacksam om de funnits kvar idag på ett eller annat sätt.

Renoveringens offer

I förra inlägget gav jag tummen upp till de reklamfria busskurerna vid Gallionen, men det är trots det något med den nya busshållplatsen som har stört mig. Först tänkte jag att jag bara är ovan vid det nya utseendet, men nu har jag insett vad det är jag inte gillar. Jag såg en bild på hur det såg ut förut. På sommaren. Det är trädet som saknas. De har tagit bort trädet.

Jag har inget emot att träd fälls ute i skogen. Men när ett träd inne i staden fälls eller grävs upp reagerar något djupt inne i mig. Jag blir arg och ledsen. Att ta bort träd som växer i stan är oförlåtligt. För det första finns det inte hur många som helst att ta av. För det andra bidrar de med så mycket mer än en slät betong någonsin kommer att kunna göra. Ett träd lever. Till och med ett dött träd är vackrare än inget träd alls.

Parkeringen vid Asplundsgatan 2010.

Parkeringen vid Asplundsgatan 2011.

Men träd får inte plats i den moderna staden. I Göteborg sågades flera stora träd ner förra året inför renoveringen av posthuset vid Drottningtorget. Det bedömdes att träden skulle vara för mycket i vägen under byggnationen. Inget får komma i vägen för moderniseringen verkar det som.

Därför innebär en förbättrad busshållplats att det enda trädet måste tas bort, och ungefär samma sak hände när bygget vid Asplundsgatan började. En lång rad frodiga träd togs bort, förmodligen för att de var i vägen. Ingen försäkran om att det kommer att bli fint igen om ett par år kan trösta mig. Träden är borta. För alltid.

De (unika?) busskurerna vid Gallionen

 
Jag erkänner. När de nya väderskydden sattes upp trodde jag att de skulle bli precis som de är på andra sidan vägen, och som de är på de flesta andra städer. Men det verkar som att jag hade fel. De nya busskurerna är nämligen helt utan reklam.

Busskurerna ser ut som de vanliga från JCDecaux, som ju tillhandahåller gatumöbler gratis i utbyte mot reklamplatser, och det var därför jag antog att vi snart skulle få tre nya, klart lysande reklamväggar att tvingas titta på (försök inte ens påstå att det bara är att "titta bort" om man inte vill se reklamen). Att Västtrafik gör reklam för sig själv är något jag faktiskt kan leva med, för vilket färgat papper som helst är bättre än inget alls (så som det är på andra ställen i stan).

Jag är med andra ord både förvånad och glad över att Västtrafik verkar ha bestämt sig för att inte sälja ut Hållplats 11 till ett annat företag. Det behövs mer sånt i en tid där gratis är godare än vanligt och investeringar i hållplatser verkar viljas hållas på ett absolut minimum (varför skulle Trafikverket annars göra kurer som i praktiken inte består av något alls?).

En dag kanske någon förhandling avslutas och annan sorts reklam dyker upp på kurerna, men låt oss då hoppas att intäkterna i alla fall går direkt till Västtrafik; det kan de behöva.

 

Det uppfräschade Uddevalla Östra

Uddevalla Östra har för inte så länge sedan drabbats av uppfräschning och modernisering. Det är i alla fall vad Trafikverket menar har hänt: "stationsområdena fräschas upp och moderniseras" (Källa: trafikverket.se). Det hade kunnat vara ett välkommet initiativ, men anledningen till att jag inte är särskilt nöjd med resultatet är den totala avsaknaden av skydd för väder och vind.

För tillfället finns det fyra "kurer" som består av tak och en vägg. Innan uppfräschningen hade kurerna tak och väggar på alla sidor varav framsidan av naturliga skäl behövde ha en öppning. Det skyddade mot regn, vind och snöstorm. Dagens tak + vägg skyddar inte mot någonting alls. Pendlare har synts stå med paraply under taket.

För det är helt enkelt inte så att regn alltid kommer rakt uppifrån och vinden alltid kommer österifrån.

Jag kan bara anta att de ansvariga antingen A) aldrig behövt vänta på ett tåg när det regnar, blåser eller snöar, B) inte vet hur regn och snö i kombination med någon sorts vind beter sig, eller C) struntar fullständigt i hur pendlare har det.

För jag vill ju inte gärna tro att de ansvariga medvetet gjort det så bedrövligt för resenärerna i ett försök att få bort ett problem som åtminstone inte jag känner till funnits på Uddevalla Östra, nämligen uteliggare. Runt om i världen bygger stadsplanerare bort sociala problem genom att till exempel omöjliggöra för hemlösa att övernatta på parkbänkar och i trappuppgångar.* Tanken är givetvis att när de fått bort störande element som dessa blir det tryggt och fint för resten av medborgarna. Problemet är att de hemlösa inte försvinner för det, de tvingas bara flytta på sig.

Men som sagt har jag varken sett eller hört att det omoderna Uddevalla Östra skulle ha haft varken övernattare eller ens överförfriskade som gillar att umgås på allmän plats.

En annan tänkbar anledning är att de planerat bort vindskydden för att förhindra att glasen krossas eller klottras på. Hela Bohusbanan mellan Uddevalla och Göteborg verkar redan ha genomgått uppfräschning och modernisering, men det är bara i Ytterby som stationen påminner om Uddevalla Östra; det vill säga, saknar väggar på tre sidor.** Hur kommer det sig att alla andra stationers pendlare anses kunna klara av att inte krossa och klottra de väderskyddande glasen? Återigen, så vitt jag vet har inte Uddevalla Östra drabbats av skadegörelse i någon större utsträckning, så varför denna förebyggande åtgärd?

För inte är det väl ungdomarna de ansvariga inte kan lita på? Genom Uddevalla Östra passerar mängder med pendlande gymnasieungdomar varje dag, och ibland tvingas de vänta på sitt tåg, precis som alla andra vars arbetstider inte passar med kollektivtrafikens. Men är detta fog nog att tro att de en ödesdiger dag kommer att hala fram tillhyggen ur skolbokstyngda väskor och gå loss på kurerna?

Men nog om varför det ser ut som det gör.

Det finns mycket bra med den moderniserade stationen. Den digitala tavlan som visar avgångar och ankomster fungerar allt som oftast, klockan visar rätt tid, och det har tillkommit flera nya bänkar. Och eftersom det sällan är trevligt att sitta på blöta bänkar så är ju i alla fall bänkarna under taken torra, eller hur?

Nej.

Bristen på väggar gör att de blir blöta när det blåser från ett annat håll än öster.

Det verkar med andra ord som att samtliga bänkar på Uddevalla Östra gör sig bäst i soligt väder. Det är lite symptomatiskt för Sverige att enbart planera för soliga dagar, de dagar då Sverige visar sig från sin bästa sida. Dock kvarstår faktum att tågpendlare, lika väl som tillfälliga resenärer, behöver resa även under årets övriga dagar. Men utan att få sitta då, så länge de inte vill riskera blöta ner byxbak och jacka. Ett litet problem i det stora, men nog så nesligt i vardagen.

En annan sak som inte heller känns fräscht och modernt är det faktum att tidtabellerna är gamla. Kanske är det tänkt att digitaltavlan ska ersätta pappers-tidtabellerna? I så fall tycker jag att de först borde se till att de fungerar dag som natt, i ur och skur, dag efter dag, år ut och år in. För så är inte fallet än.

En lustig sak är att man i dessa vindskyddsskelett inte får röka. Jag tycker visserligen personligen att det inte är särskilt trevligt att behöva stå bredvid en rökare som är i full färd med att röka en cigarett, och jag är också tacksam för att det finns vissa rökfria zoner, men vad menade ansvariga med att rökning är förbjuden? Gäller det bara under taket? Är det ok en meter från området som skyddas av taket? Jag är ledsen, men för någon som inte gillar cigarettrök gör den där metern inte mycket skillnad. Då kan man lika gärna tillåta rökning under taket också. Tro mig, god ventilering finns.

Jag drömmer om att en dag komma till Uddevalla Östra och se en station som är fräsch, modern men framför allt människovänlig, med vindskydd värda namnet och en eller två papperskorgar längs perrongen.
---
* Exempel på stadsplanering mot sociala problem här, här och här

** Ytterby har dessutom begåvats med bänkar som är designade för att motverka att folk ligger på dem, med andra ord, förhindra uteliggare.