Det bränner i ögonen

Belysningen längs kust-sträckningen av strandpromenaden är hemsk. Snarare än att lysa upp gångbanan eller omgivningen så verkar lampornas huvuduppgift vara att blända besökarna. Det är helt enkelt inte trevligt att gå där. Det är så illa att jag faktiskt blir glad när jag ser att en och annan lampa är sönder.

Jag har försökt hitta fördelarna med lamporna, men det enda jag med gott samvete kan skriva under på att att de ser fina ut på långt avstånd, när man kan se dem stå i rad längs kustlinjen.

Det här är en skamfläck för Strandpromenaden.

Vad är det man vill slippa på Uddevalla centralstation?

Bland de första inlägg jag gjorde på bloggen handlade om hur kass Uddevalla Östra blivit som station efter att den renoverats. Då funderade jag också på om försämringarna berodde på att man faktiskt vill göra det mindre bekvämt, så att hemlösa och andra oönskade människor inte uppehåller sig där längre än absolut nödvändigt.

Jag vet inte exakt när centralstationen också begåvats med bänkar som är designade för att omöjliggöra att någon lägger sig ner (för att sova), men åtminstone finns väggar och tak kvar i kurerna. De bänkar som är utan fåniga byglar, är istället smala och korta, eller består enbart av ett sluttande plank som det är tänkt att man sådär lite nonchalant ska slänga upp röven på.

Den enda bänken som inte anpassats till det rådande, människofientliga klimatet är den som står mellan spåren - oskyddad från både väder och blickar. Men jag undrar fortfarande; har problemen med lösdrivare varit så stora i Uddevalla att det motiverar dessa förändringar? Eller är det så att Trafikverket vill jobba förebyggande? Oavsett anledning är det olustigt att se; inte för att jag älskar att hitta medvetslösa människor på bänkar, men för att de nekas till och med något så futtigt som en hel bänk i en väntkur.

Bilarnas centrum

Jag ska vara ärlig. Det stör mig att det är parkering på Kungstorget, och det stör mig att bilar får köra på Torggatan och Trädgårdsgatan. Därför ville jag ta reda på hur det kommer sig att det ser ut på detta sätt.

I ett Övergripande styrnings- och planeringsdokument för 2010 lyckades jag (på sidan 8) hitta ett uppdrag för Tekniska nämnden att klara av, under perioden 2007-2010, som heter just: "Uddevalla kommun skall förbättra tillgängligheten till Uddevalla centrum".

Vad var det som gjorde att ett sånt här uppdrag ens kom upp? Var det för att centrum ansågs dött och handlarna ville kunna konkurrera med Torp? Det brukar nämligen heta så när det gäller centrumutvecklingen, men om någon har förslag på hur frågan om den begränsade "tillgängligheten till Uddevalla centrum" kom upp, så välkomnar jag dem alla.

Kungstorget och närliggande sidogator öppnades sedan för biltrafik och parkering i oktober 2007, enligt den här artikeln i Bohusläningen. Där sägs också att det varit ett vallöfte att genomföra det här, så tydligen är det många som ser fördelarna med det. Nu blev det också tydligt för mig att "tillgänglighet till centrum" hela tiden, underförstått, har betytt "tillgänglighet till centrum för bilister".

I Nämndernas inrapportering av uppdrag i strategisk plan och flerårsplan, delår augusti 2011, kan man läsa en sammanfattning av slutfört uppdrag (s. 14):

Uddevalla kommun skall förbättra tillgängligheten till Uddevalla centrum
En omläggning av trafik och parkeringar kring torgområdet har genomförts för ökad tillgänglighet till
centrum. Biltrafik är tillåten på Torggatan och Trädgårdsgatan. Ett antal parkeringsplatser har
upprättats på Kungstorget. Parkeringsutredning kring centrumparkeringar har genomförts och
avrapporteras i nämnden. Ny parkeringsreglering är inför i centrum. Uppdraget är slutrapporterat och
godkänt i kommunstyrelsen 2011-05-25.

Det var alltså precis hit kommunen ville komma. 16 parkeringsplatser (som försvinner varje gång de faktiskt skulle behövas och komma kunder till nytta, det vill säga, vid stora evenemang på torget), biltrafik tvärs över Kungsgatan på inte mindre än två ställen, och nån parkeringsreglering som jag inte har någon aning om vad det syftar på, men som i vilket fall inte gjort parkerare glada (eftersom det fortfarande gnälls om allt möjligt).

Ursäkta mig en stund medan jag gråter.

Fyra år har gått sedan större delen av uppdraget var klart. Det kanske är dags att utvärdera resultatet? Anses centrum mer tillgängligt nu? Vilken effekt har handlarna märkt, och vilka handlare är det som har gynnats mest? Har Torp märkt en minskning av kunder som resultat av detta?

Jag vill veta om det är försvarbart att bibehålla den försämrade säkerheten för fotgängare - vilket det ju är. För om det inte blivit tydliga, positiva, effekter för centrums samtliga invånare och besökare av den här förändringen, så tycker jag att kommunen ska vrida tillbaka klockan ett steg.

Exakt varför jag inte gillar de här förändringarna, och varför jag så gärna vill ha ett människovänligt, bilfritt torg med bilfria sidogator återkommer jag till i nästa inlägg.

Sagan om kommunens vattenmagi

Jag läser givetvis mer i kommunens översiktsplan för centrala Uddevalla. Det finns som sagt förslag på utveckling och förändring längs Bäveån i syfte att lyfta hela stadskärnan för både boende och besökare. Jag läser följande text (s. 20):

Bäveån och Byfjorden skall upplevas som magneter i staden, istället för som barriärer.

Läget vid vattnet har utgjort en av Uddevallas "drivkrafter". Sjöfarten har varit det dominerande kommunikationsslaget, och Bäveån och Byfjorden har varit stadens pulsåder. I dagens samhälle har vi vänt oss från vattnet, vilket har medfört att vattenkontakten delvis gått förlorad för det dagliga livet i centrala staden. Dessutom har vatten setts som ett problem, det har blivit en barriär som är svår att ta sig över.

Vi måste vända tillbaka till ursprunget. Vatten är magi - och vi måste ta tillvara de förutsättningar som vattnet ger. Dels genom att på sikt vända verksamheter och boende mot Bäveån, dels genom konkreta åtgärder som förbättrar upplevelsen av området kring Bäveån.

Smaka på det; "vatten är magi". Det är fint. Det är också något jag faktiskt inte förväntat mig få läsa i en kommunal skrift. Vattenmagi till trots (för jag kan förstå vattenmagi) förstår jag ändå inte besattheten. Jag gillar Bäveån, men det betyder inte att jag tvunget måste få sörpla i mig en latte samtidigt som jag sitter på en för ändamålet byggd uteservering med utsikt över den.

Jag vet, jag vet. Det finns de som tycker att sånt där är guldkant i vardagen. Att ha utsikt över vatten. Jag gillar det ju också, men inte till vilket pris som helst, och inte med alla medel. Främst tänker jag på Oljeberget igen.

Nåväl, jag konstaterar att kommunen kommit till skott med vissa av de konkreta förslag som tas upp i planen, och det återstår att se när resten kommer - om de kommer. Mest ser jag nog fram emot "konst i vatten, konst av vatten etc" (s. 21).

Är det här den spanska trappan vi vill ha?

När det gäller utveckling och förändring i centrum brukar det brukar pratas om en "spansk trappa" mellan Kungstorget och Hasselbacken, och inte sällan låter det på politiker och centrumutvecklare som att det skulle vara ett mirakelmedicin som kommer att bota tristsyndromet i centrum.

Jag vet inte riktigt vad jag har föreställt mig när jag har hört talas om det, men när jag såg en skiss till förslag på hur den kan se ut så insåg jag ändå direkt att det var ganska långt ifrån det jag föreställt mig. Skissen i fråga kommer från kommunens översiktsplan över centrala Uddevalla från år 2000.

"Skiss: Ny trappa mellan Kungstorget och Hasselbacken samt planering vid nuvarande busshållplats" (s. 22).

När jag vill gå ner till Hasselbacken från Kungstorget (eller tvärtom) så är problemet aldrig att jag tycker de existerande trapporna är från smala, branta eller tråkiga. Det största problemet är ju biltrafiken. Jag vet att Norra Hamngatan är en viktig gata, inte minst för bussar, men ändå. En trappa som förbinder torget med parken... Det låter ju inte som att det skulle ligga en trafikerad väg mitt i förbindelsen, eller hur?*

Drömbilden av att kunna ta sin nyinköpta glass eller kaffe och släntra ner mot Hasselbacken för att slå sig ner en stund på trapporna är inte förenad med den livsfara som en trafikerad väg utgör. Förlåt, men det gör den inte. Och övergångsställen spelar i princip ingen roll. De respekteras inte.

Tänk om man har barn? Om trappan blir ett favoritställe att vara vid?
- Mamma, mamma, mamma, jag vill springa dit!
- Nej, min son, jag måste hålla dig i handen så att vi kan gå över vägen först.

Nej, det går inte. Det här är inte visionen som kommer att slå igenom och lyfta området. Jag hoppas att vi kan lägga den här skissen till högen med idéer som aldrig blev av, och istället ta fram ett annat förslag - ett förslag som sätter människorna, inte bilarna, i centrum av centrum.

-
* Om förslaget enbart medger bussar på Norra Hamngatan, ja, då är det en annan sak.

Maximerad trivselfaktor?

Annons i GPs bostadsbilaga 2011-05-30.

Jag blir alltid lika irriterad när jag ser den här annonsen från JM. Bilderna talar för sig själva - ett tråkigt (svart-vitt!) hamnområde blir ett härligt bostadsområde omgivet av blått vatten. Härliga tider! Och så kan man läsa följande (på sidan 11, här):

Det här var tidigare ett före detta varvsområde med begränsad trivselfaktor. Men så såg någon nya möjligheter i de gamla byggnaderna och idag är Hedvidgsholmen intill Marstrand ett oerhört attraktivt bostadsområde.

Vi tror att det finns fler oputsade guldkorn ute i landet, inte minst i västkustområdet. Det kan vara allt från gamla fabriksbyggnader och flygfält till bortglömda hamnar och vikar.

En liten del av samma annons.

 Är Skeppsviken möjligtvis en sådan bortglömd vik? Har dagens Oljeberget en begränsad trivselfaktor?

Jag har skrivit om det tidigare, men just den här annonsen är det perfekta exemplet på hur snacket verkar gå runt mötesborden hos fastighetsutvecklare runt om i världen. Allt som inte drar in pengar är tråkiga områden; trivas kan man bara göra i den låda av betong man betalar för.

Snart kan det bli nybygge på Oljeberget

Det verkar som att Skeppsviken kommer att bli bebyggt. Jag förstår inte varför man ens låtsats ta hänsyn till allas åsikter när det var klart som korvspad redan från början att det skulle bli hus där (det förstod jag redan när det blev tal om folkomröstning i saken, och på den tiden hade jag precis slutat växa på höjden). Uddevalla behöver tydligen en ny gräddhylla enligt de som redan bott på de gamla gräddhyllorna i X antal år och känner att de behöver förändring. Något mer exklusivt. Ett område för livsnjutare med kvällssol på balkongen, utsikt över Byfjorden och den mäktiga Uddevallabron, och så närheten till salta bad och rekreationsområden samtidigt som man är nära stan. Perfekt!

Personligen förstår jag helt enkelt inte vad det är som lockar folk att vilja bo där. Visst, vissa saker verkar ju bra (läs stycken ovan), men allt det andra då? Utsikten över silobyggnaderna. Kranarna. Industribyggnaderna. De återkommande besöken av fula, flytande lådor (även kallade fraktfartyg). Det smutsiga vattnet. Lukten av olja och gud vet vad annat det är. Ljudet av lossning och lastning (som faktiskt ibland även ekar bland husen i centrum, även mitt på dagen, när trafikbuller borde maskera ljudet). Hamnen är i sig en fascinerande arbetsplats och viktig för både Sverige och Uddevalla, men det finns en anledning till varför människor förr i tiden valde att bo en bit längre bort.

Bilderna är tagna under min vårpromenad.

Så varför vill man bo vid vatten, och speciellt hamnområden, nu? Idén att bebygga hamnar är långt ifrån unikt för Uddevalla. Mariestad vill göra det. Norrtälje vill göra det. Göteborg håller på att göra det, och Hamburg har redan gjort det. Ystad fick inte göra det. Östra Göinge vill göra det. Norrköping vill göra det. Och då har jag knappt nämnt några städer utomlands trots att jag misstänker att trenden kom(mer) därifrån. Så varför? Tja, det verkar vara just för att det är trendigt.* Problemet är att många hamnområden som bebyggts runt om i världen har varit mer eller mindre döda innan de började. I Uddevalla har vi fortfarande en högst levande hamn.

Det jag är mest skeptisk inför är att det är Strandpromenaden som anges som främsta anledning till intresset för boende i Skeppsviken. Just det, Strandpromenaden - några meter träkonstruktion intill en bergsvägg. Strandpromenaden är praktisk och jag är glad att den finns, men frågan är om inte uddevallabornas kärlek till den gått lite över styr.

"[R]isken är mycket liten för att en explosion skulle skada bostäder och människor" säger en riskutredning över området. Notera, det står inte att risken för explosion är liten. Det står att risken är liten att explosionen skadar hus och folk. Med andra ord, något kan mycket väl explodera. Och Exxon Mobil Oil verkar inte heller ha helt ofarlig verksamhet med tanke på att de stoltserar vid grinden med att inga olyckor inträffat den senaste tiden. Vilket ju betyder att det absolut kan hända.

Hamn. Fler bilder på hamnen har jag här till exempel.

Tydligen kommer hälften av lägenheterna på Oljeberget bli hyreslägenheter. Husen närmast Exxon Mobil Oil får hyreslägenheter = de sämsta lägenheterna blir hyreslägenheter. Vem förhandlade fram den överenskommelsen undrar jag? Sverigehuset kommer att kunna tjäna mer pengar på de tilldelade husen än vad de kunde ha gjort på husen närmast Exxon (som därmed också erkänns som ett problem, oavsett hur gärna utredare vill att det ska verka som att det inte kommer att störa boendemiljön alls). Varför anses Sverigehusets vinstintresse vara det viktigast? Varför är inte boende i hyresrätter värda det bästa läget? Självklart vet jag svaret, och det gör du också.

* Och så hela den biten om fastighetsbolag som letar efter "oexploaterad mark" som de kan förädla, det vill säga, tjäna pengar på, och för att kunna göra det måste de först övertyga alla om att området i dag är värdelöst, men att det i morgon kan sjuda av liv och rörelse. Det tycker de flesta folk nämligen om.

Hotet mot Uddevalla centrum

Den som läste inlägget om det nya badhuset igår minns kanske att jag inte tyckte det var någon bra idé att lägga ett badhus i Badhusparken eftersom den riskerar att översvämmas då och då. Som av en slump presenterar Bohusläningen idag en utredning om hur Uddevalla centrum påverkas vid en vattennivåhöjning, och inte oväntat ligger Badhusparken risigt till. Uddevallabor vet detta, det är inte svårt att tänka sig.

I och för sig visar utredningen också att nuvarande placering av Walkesborgsbadet inte heller är säkert i deras värsta-fall-scenario, men det är inte heller Bohusläns museum, Kampenhof, Stadsbiblioteket, och... tja, stora delar av centrum.

Skyddsvallar längs Bäveån föreslås för att skydda Uddevalla från översvämningar. Två och en halv meter höga vallar då antar jag, eftersom det är så högt de tror vattnet kan komma. Två och en halv meter. Det är ju som en rejäl vägg. Man kan komma att få cykla och promenera på vallarna står det i artikeln. Ja tack, för det skulle nämligen vara det enda sättet att få se Bäveån och Byfjorden där bakom vägg-vallarna.

Nej, det måste finnas bättre lösningar. Mindre extrema lösningar. Den möjliga vattenhöjningen på två meter inkluderar tydligen klimatförändringarna som förväntas ske inom 100 år. Frågan är då vilken forskning detta om klimatförändringar som utredarna använt sig av? Det finns all anledning att dra öronen åt sig när det gäller sanningar och fakta om klimatet som presenteras i media. Jag hoppas våra politiker inte förstör vårt vackra centrum som ett resultat av manipulation och bristfälligt kritiskt tänkande.

Njut av utsikten medan den finns!

Hel och ren

Som ett brev med posten (jag lovar, det kom via brevinkastet) fick vi Uddevallahems hyresgästtidning Bo & trivas nummer 1-2011 utdelat i huset igår. Det som fångade min uppmärksamhet var rubriken på framsidan: "Arbete för ett levande centrum". Givetvis finns det även en tillhörande artikel på mittuppslaget.

I artikeln pratar Kent Håkonsen, relativt ny centrumutvecklare i Uddevalla, om sådant som han tycker är viktigast för Uddevalla centrum, och en sådan sak är renlighet. "Vi ska ha hela och rena fasader, gator, skyltar" säger han. Gott så.

Här behövs helt och rent.

Här också.

Men jag kan inte komma undan den gnagande känslan jag får av ordens association i sammanhang som städer, centrum och trivsel. "Hel och ren" har en tendens att dras för långt. Nu är vi tillbaka i diskussionen om centrum som vårt gemensamma vardagsrum.

Förmodligen är det "hel och ren" som gör att det fula planket är fult snarare än en plats för information. "Hel och ren" låter ju bra, men vem är det som definierar ordens betydelse? Får en a-lagare finnas i en hel och ren stad? Hur många ska känna olust av en person innan den personen inte längre platsar i en hel och ren stad?

Här har man någon gång redan försökt få helt och rent.

Snälla, här vill jag verkligen ha helt och rent!

Givetvis är jag inte motståndare till hela och rena fasader, gator och skyltar. Men det finns människor som inte trivs i helt och rent. Ta Andra Långgatan i Göteborg som exempel. Det är "den mest kreativa gata i hela Göteborg", och jag garanterar att den är långt ifrån hel och ren i ordens alla möjliga definitioner. Jag kanske inte gillar det så mycket, men väldigt många gör det. Speciellt de som är unga, hippa och som just anses kreativa. Risken för att Uddevallas hippa skulle stanna här i vuxen ålder är väl liten, men vore det helt omöjligt att försöka få även dem att trivas lite i alla fall?

Hultmans gränd

Det var knappt en vecka sedan som jag faktiskt såg skyltarna för Hultmans gränd från det här hållet. När skyltarna sattes upp skrev Bohusläningen en artikel om herrarna som kämpat i 31 år för att få till namnändringen. Så värt det, tydligen.

Jag läser på föreningens blogg att Hultmans Vhenner (som herrarna kallar sig) egentligen ville förhindra rivningen av huset där Hultmans konditori legat. Dessvärre revs huset innan de hann börja protestera, men jag tycker att detta citat, ur deras brev till kommunstyrelsen, är väl värt att minnas när rivning av byggnader kommer på tal:

Föreningen är förvånad över att den rivningshysteri, som i decennier präglat storstadsplaneringen, nu även spridit sig till förnuftets Uddevalla. Omnämnd byggnad har stolta traditioner. Att rasera byggnaden är att rasera ett väsentligt inslag av Uddevallas kulturhistoriska miljö. Ett raserande kommer vidare att sätta outplånliga spår i sanna uddevallabors själar och hjärtan.

 

Själv är jag alldeles för ung för att ens ha sett röken av husen som omgärdade dagens Hultmans gränd, men ändå vet jag att jag hade varit glad och tacksam om de funnits kvar idag på ett eller annat sätt.

Områdesrapport över Dalaberg och Hovhult

I slutet på förra veckan uppmärksammades chalmeristen Lisa Åhlströms områdesrapport över Dalaberg och Hovhult i och med en presentation av den samma på ett möte på Dalaberg.

Det som slår mig när jag läser pressmeddelandet är att Åhlströms positiva punkter - blandning av olika sorters boende, närhet till de flesta nödvändiga serviceställen och rekreationsområden - är precis det miljonprogramsområdena planerades för. Det är givetvis positivt att stadsplaneringen från den tiden faktiskt fortfarande fungerar, men tydligen är det ovanligt eftersom det presenteras så här?

Jag har tidigare bott på Hovhult och den enda invändningen jag har mot norra Uddevalla är att det är långt från centrum/Kampenhof. Det är ett sympatiskt område, och närheten till naturen (eller ja, militärområdet då för egen del) är ett enormt, guldglittrande plus i kanten. Jag säger bara: fält av blåbärsris fem minuters gångväg hemifrån.

Samtidigt går det inte att bortse från de sociala problem som kommunen koncentrerat i just dessa två stadsdelar. Många som skulle vilja flytta därifrån har helt enkelt inte möjlighet. Utländskt ursprung och ett utländskt namn är hinder på både arbets- och bostadsmarknaden. Självklart finns de som accepterar läget, är tacksamma över att över huvudtaget få leva och vara tillsammans med sin familj, och orkar därför inte klaga på det som finns. Men sedan finns också de som orkar engagera sig för en utveckling och förbättring. De flesta invandrare och flyktingar har ofta haft ett bra liv i sina forna hemländer; de är ofta välutbildade, framgångsrika och drivna, så jag har svårt för att bli förvånad över att de syns som engagerade och som en tillgång för områdets utveckling i Åhlströms rapport (som jag tagit del av i sin helhet och som jag tycker har många bra poänger).

Risken med att peppa områden som Dalaberg och Hovhult på detta sätt är att det framstår som att invånarna i princip är "nöjda med vad de har", och det i sin tur riskerar övergå till uppfattningen "de vill ha det så" eller "de behöver inga förbättringar". Det här tycker jag är farligt, och jag hoppas att de berörda är medvetna om vilka faror ett sådant skifte i uppfattning skulle innebära.

Det uppfräschade Uddevalla Östra

Uddevalla Östra har för inte så länge sedan drabbats av uppfräschning och modernisering. Det är i alla fall vad Trafikverket menar har hänt: "stationsområdena fräschas upp och moderniseras" (Källa: trafikverket.se). Det hade kunnat vara ett välkommet initiativ, men anledningen till att jag inte är särskilt nöjd med resultatet är den totala avsaknaden av skydd för väder och vind.

För tillfället finns det fyra "kurer" som består av tak och en vägg. Innan uppfräschningen hade kurerna tak och väggar på alla sidor varav framsidan av naturliga skäl behövde ha en öppning. Det skyddade mot regn, vind och snöstorm. Dagens tak + vägg skyddar inte mot någonting alls. Pendlare har synts stå med paraply under taket.

För det är helt enkelt inte så att regn alltid kommer rakt uppifrån och vinden alltid kommer österifrån.

Jag kan bara anta att de ansvariga antingen A) aldrig behövt vänta på ett tåg när det regnar, blåser eller snöar, B) inte vet hur regn och snö i kombination med någon sorts vind beter sig, eller C) struntar fullständigt i hur pendlare har det.

För jag vill ju inte gärna tro att de ansvariga medvetet gjort det så bedrövligt för resenärerna i ett försök att få bort ett problem som åtminstone inte jag känner till funnits på Uddevalla Östra, nämligen uteliggare. Runt om i världen bygger stadsplanerare bort sociala problem genom att till exempel omöjliggöra för hemlösa att övernatta på parkbänkar och i trappuppgångar.* Tanken är givetvis att när de fått bort störande element som dessa blir det tryggt och fint för resten av medborgarna. Problemet är att de hemlösa inte försvinner för det, de tvingas bara flytta på sig.

Men som sagt har jag varken sett eller hört att det omoderna Uddevalla Östra skulle ha haft varken övernattare eller ens överförfriskade som gillar att umgås på allmän plats.

En annan tänkbar anledning är att de planerat bort vindskydden för att förhindra att glasen krossas eller klottras på. Hela Bohusbanan mellan Uddevalla och Göteborg verkar redan ha genomgått uppfräschning och modernisering, men det är bara i Ytterby som stationen påminner om Uddevalla Östra; det vill säga, saknar väggar på tre sidor.** Hur kommer det sig att alla andra stationers pendlare anses kunna klara av att inte krossa och klottra de väderskyddande glasen? Återigen, så vitt jag vet har inte Uddevalla Östra drabbats av skadegörelse i någon större utsträckning, så varför denna förebyggande åtgärd?

För inte är det väl ungdomarna de ansvariga inte kan lita på? Genom Uddevalla Östra passerar mängder med pendlande gymnasieungdomar varje dag, och ibland tvingas de vänta på sitt tåg, precis som alla andra vars arbetstider inte passar med kollektivtrafikens. Men är detta fog nog att tro att de en ödesdiger dag kommer att hala fram tillhyggen ur skolbokstyngda väskor och gå loss på kurerna?

Men nog om varför det ser ut som det gör.

Det finns mycket bra med den moderniserade stationen. Den digitala tavlan som visar avgångar och ankomster fungerar allt som oftast, klockan visar rätt tid, och det har tillkommit flera nya bänkar. Och eftersom det sällan är trevligt att sitta på blöta bänkar så är ju i alla fall bänkarna under taken torra, eller hur?

Nej.

Bristen på väggar gör att de blir blöta när det blåser från ett annat håll än öster.

Det verkar med andra ord som att samtliga bänkar på Uddevalla Östra gör sig bäst i soligt väder. Det är lite symptomatiskt för Sverige att enbart planera för soliga dagar, de dagar då Sverige visar sig från sin bästa sida. Dock kvarstår faktum att tågpendlare, lika väl som tillfälliga resenärer, behöver resa även under årets övriga dagar. Men utan att få sitta då, så länge de inte vill riskera blöta ner byxbak och jacka. Ett litet problem i det stora, men nog så nesligt i vardagen.

En annan sak som inte heller känns fräscht och modernt är det faktum att tidtabellerna är gamla. Kanske är det tänkt att digitaltavlan ska ersätta pappers-tidtabellerna? I så fall tycker jag att de först borde se till att de fungerar dag som natt, i ur och skur, dag efter dag, år ut och år in. För så är inte fallet än.

En lustig sak är att man i dessa vindskyddsskelett inte får röka. Jag tycker visserligen personligen att det inte är särskilt trevligt att behöva stå bredvid en rökare som är i full färd med att röka en cigarett, och jag är också tacksam för att det finns vissa rökfria zoner, men vad menade ansvariga med att rökning är förbjuden? Gäller det bara under taket? Är det ok en meter från området som skyddas av taket? Jag är ledsen, men för någon som inte gillar cigarettrök gör den där metern inte mycket skillnad. Då kan man lika gärna tillåta rökning under taket också. Tro mig, god ventilering finns.

Jag drömmer om att en dag komma till Uddevalla Östra och se en station som är fräsch, modern men framför allt människovänlig, med vindskydd värda namnet och en eller två papperskorgar längs perrongen.
---
* Exempel på stadsplanering mot sociala problem här, här och här

** Ytterby har dessutom begåvats med bänkar som är designade för att motverka att folk ligger på dem, med andra ord, förhindra uteliggare.