Säga vad man vill...

Säga vad man vill om Uddevallahem i övrigt, deras kundservice är bra. Snabba och hjälpsamma, till och med när de tyvärr inte kan åtgärda problem som varken hör till deras uppgifter eller befogenheter.

Den enes skräp - ingens skatt (i det här fallet)

Jag läser i Bohusläningen att det skräpas ner vid återvinningsstationer, och att det är mycket sånt som egentligen ska till soptippen som lämnas utanför containrarna. Jag får känslan av att man stirrar sig blind på 'okunskap' eller 'krångliga system', men jag tror det finns en annan stor förklaring; nämligen att soptippen inte alltid är ett praktiskt alternativ.

Grovsopor, farligt avfall, elektronik...

När min datormus gick sönder ett tag sedan, kunde jag lämna den i den mycket praktiska Samlaren på Willys. Men vad gör jag om något större går sönder? Åker med den till tippen så klart. Men - och det här kan bli ett stort men - hur ska det gå till? Jag har ingen bil och jag känner ingen med bil. Jag skulle kunna ta bussen (en bit), men jag orkar å andra sidan inte bära hur tunga saker som helst. (Ibland skrattar jag åt tanken att trava in på Havskuren med enbart en liten pluttgrej i handen...)

Nu kanske ni tänker att jag försvarar sådana som dumpar sina grejer var som helst, men det gör jag inte. Folk som dumpar grejer är oansvariga och egoistiska. Sån vill jag helst inte vara, så ibland är det enda realistiska alternativet att samla skräp på hög tills en container för grovsopor kommer som en skänk från ovan (oftast i form av Uddevallahem). Sån lyx har dock inte folk som bor i villor och annat opraktiskt. Kanske är det därför de blir sådär oansvariga?

Så istället för att hota med nedläggning, varför inte omvandla en hyfsat lättillgänglig återvinningsstation till en insamlingsplats för grovsopor, elektronik och annat farligt avfall? Visst, egoisterna kommer fortsätta sprida sitt skräp där det inte hör hemma, men vi kan vara säkra på att de skulle hitta ett fint naturområde istället om återvinningsstationerna lades ner helt.

Reklamkampanjen som sparkar på alla möjliga

Den här helsidesannonsen från Uddevallahem fanns i 7 Dagar (grattis på 1-årsdagen!) i veckan. Kortfattat vill de att gamlingar (i det här fallet) som inte längre orkar med sina hus ska flytta in i de nya lyx-lägenheterna Uddevallahem tänker bygga i Folkets park och på Skogslyckan.

Resultat: pungspark på alla som aldrig haft ett hus, och kanske inte heller haft en egen lägenhet.

Man skulle kunna tro att lösningen på bostadsbrist för unga (och andra som inte kunnat etablera sig i samhället av diverse anledningar) är att bygga lägenheter som som de kan bo i, men nej, så är det tydligen inte.

Att bygga åt de som redan har ett utmärkt boende sägs nämligen skapa en så kallad 'flyttkedja'. Pensionärsparet som bor i ett hus flyttar till den nya lägenheten, en barnfamilj som trängs i en liten lägenhet flyttar till deras hus, medan en mindre familj tar barnfamiljens lägenhet, och den mindre familjens lägenhet går till nån ensamstående eller ungdom. Och vips! har den som saknar bostad mest fått en.

Det brukar påstås att flyttkedjan fungerar felfritt. Att det är bevisat att det hjälper. Men det är det inte. Kanske är det till och med tvärtom. Med tiden kommer vi väl veta vilket som hade varit mest rätt att göra.

Bilderna från tidovertillannat.se

När vi ändå tittar på Uddevallahems reklam kan vi titta på den lite till. Jag blev nämligen fundersam över en av bilderna. Antagligen ska det föreställa 'ovanligt' och 'roligt' att pensionärsparet spelar tv-spel. Samma sak med karriärkvinnan som är helt inne i att leka med sitt järnvägsmodellandskap, samt mc-knutten som lägger pussel.

Men mannen som bakar? Vad tar han 'paus' från? Jag har försökt titta på skjortan för att se om han kanske är pilot, eller polis eller nåt sånt, men ser inget särskilt. Jag vill inte gärna tro att det är tänkt vi ska tycka det är 'lustigt' att en man bakar. Fortfarande, 2013.

Mysbelysning?

På tal om julbelysning så har Uddevallahem satt upp någon sorts belysning på fasaden till deras huvudkontor. Jag applåderar initiativet, men tycker att det ser lite malplacerat ut. Ljuset var blått först, men blev sedan rött lagom till jul.

(Förresten vet jag inte om det ens är julbelysning eller något permanent. Jag hoppas på det senare, mest av princip.)

Snart kan det bli nybygge på Oljeberget

Det verkar som att Skeppsviken kommer att bli bebyggt. Jag förstår inte varför man ens låtsats ta hänsyn till allas åsikter när det var klart som korvspad redan från början att det skulle bli hus där (det förstod jag redan när det blev tal om folkomröstning i saken, och på den tiden hade jag precis slutat växa på höjden). Uddevalla behöver tydligen en ny gräddhylla enligt de som redan bott på de gamla gräddhyllorna i X antal år och känner att de behöver förändring. Något mer exklusivt. Ett område för livsnjutare med kvällssol på balkongen, utsikt över Byfjorden och den mäktiga Uddevallabron, och så närheten till salta bad och rekreationsområden samtidigt som man är nära stan. Perfekt!

Personligen förstår jag helt enkelt inte vad det är som lockar folk att vilja bo där. Visst, vissa saker verkar ju bra (läs stycken ovan), men allt det andra då? Utsikten över silobyggnaderna. Kranarna. Industribyggnaderna. De återkommande besöken av fula, flytande lådor (även kallade fraktfartyg). Det smutsiga vattnet. Lukten av olja och gud vet vad annat det är. Ljudet av lossning och lastning (som faktiskt ibland även ekar bland husen i centrum, även mitt på dagen, när trafikbuller borde maskera ljudet). Hamnen är i sig en fascinerande arbetsplats och viktig för både Sverige och Uddevalla, men det finns en anledning till varför människor förr i tiden valde att bo en bit längre bort.

Bilderna är tagna under min vårpromenad.

Så varför vill man bo vid vatten, och speciellt hamnområden, nu? Idén att bebygga hamnar är långt ifrån unikt för Uddevalla. Mariestad vill göra det. Norrtälje vill göra det. Göteborg håller på att göra det, och Hamburg har redan gjort det. Ystad fick inte göra det. Östra Göinge vill göra det. Norrköping vill göra det. Och då har jag knappt nämnt några städer utomlands trots att jag misstänker att trenden kom(mer) därifrån. Så varför? Tja, det verkar vara just för att det är trendigt.* Problemet är att många hamnområden som bebyggts runt om i världen har varit mer eller mindre döda innan de började. I Uddevalla har vi fortfarande en högst levande hamn.

Det jag är mest skeptisk inför är att det är Strandpromenaden som anges som främsta anledning till intresset för boende i Skeppsviken. Just det, Strandpromenaden - några meter träkonstruktion intill en bergsvägg. Strandpromenaden är praktisk och jag är glad att den finns, men frågan är om inte uddevallabornas kärlek till den gått lite över styr.

"[R]isken är mycket liten för att en explosion skulle skada bostäder och människor" säger en riskutredning över området. Notera, det står inte att risken för explosion är liten. Det står att risken är liten att explosionen skadar hus och folk. Med andra ord, något kan mycket väl explodera. Och Exxon Mobil Oil verkar inte heller ha helt ofarlig verksamhet med tanke på att de stoltserar vid grinden med att inga olyckor inträffat den senaste tiden. Vilket ju betyder att det absolut kan hända.

Hamn. Fler bilder på hamnen har jag här till exempel.

Tydligen kommer hälften av lägenheterna på Oljeberget bli hyreslägenheter. Husen närmast Exxon Mobil Oil får hyreslägenheter = de sämsta lägenheterna blir hyreslägenheter. Vem förhandlade fram den överenskommelsen undrar jag? Sverigehuset kommer att kunna tjäna mer pengar på de tilldelade husen än vad de kunde ha gjort på husen närmast Exxon (som därmed också erkänns som ett problem, oavsett hur gärna utredare vill att det ska verka som att det inte kommer att störa boendemiljön alls). Varför anses Sverigehusets vinstintresse vara det viktigast? Varför är inte boende i hyresrätter värda det bästa läget? Självklart vet jag svaret, och det gör du också.

* Och så hela den biten om fastighetsbolag som letar efter "oexploaterad mark" som de kan förädla, det vill säga, tjäna pengar på, och för att kunna göra det måste de först övertyga alla om att området i dag är värdelöst, men att det i morgon kan sjuda av liv och rörelse. Det tycker de flesta folk nämligen om.

Hel och ren

Som ett brev med posten (jag lovar, det kom via brevinkastet) fick vi Uddevallahems hyresgästtidning Bo & trivas nummer 1-2011 utdelat i huset igår. Det som fångade min uppmärksamhet var rubriken på framsidan: "Arbete för ett levande centrum". Givetvis finns det även en tillhörande artikel på mittuppslaget.

I artikeln pratar Kent Håkonsen, relativt ny centrumutvecklare i Uddevalla, om sådant som han tycker är viktigast för Uddevalla centrum, och en sådan sak är renlighet. "Vi ska ha hela och rena fasader, gator, skyltar" säger han. Gott så.

Här behövs helt och rent.

Här också.

Men jag kan inte komma undan den gnagande känslan jag får av ordens association i sammanhang som städer, centrum och trivsel. "Hel och ren" har en tendens att dras för långt. Nu är vi tillbaka i diskussionen om centrum som vårt gemensamma vardagsrum.

Förmodligen är det "hel och ren" som gör att det fula planket är fult snarare än en plats för information. "Hel och ren" låter ju bra, men vem är det som definierar ordens betydelse? Får en a-lagare finnas i en hel och ren stad? Hur många ska känna olust av en person innan den personen inte längre platsar i en hel och ren stad?

Här har man någon gång redan försökt få helt och rent.

Snälla, här vill jag verkligen ha helt och rent!

Givetvis är jag inte motståndare till hela och rena fasader, gator och skyltar. Men det finns människor som inte trivs i helt och rent. Ta Andra Långgatan i Göteborg som exempel. Det är "den mest kreativa gata i hela Göteborg", och jag garanterar att den är långt ifrån hel och ren i ordens alla möjliga definitioner. Jag kanske inte gillar det så mycket, men väldigt många gör det. Speciellt de som är unga, hippa och som just anses kreativa. Risken för att Uddevallas hippa skulle stanna här i vuxen ålder är väl liten, men vore det helt omöjligt att försöka få även dem att trivas lite i alla fall?