Varde ljus

Jag är väldigt förtjust i de senaste årens initiativ att försöka ljussätta centrum på olika kreativa sätt. Hasselbackens fors som skiftar i färg är något som kan få mig stående tills tårna förfryser (av någon anledning har jag alltid inspireras att gå dit och titta just på de kallaste kvällarna). Även belysningen av de trogna broarna har varit mycket välkommen (den mystiskt gröna undersidan får mig till exempel att fantisera om hemliga ingångar till magiska världar), för att inte tala om Skansbergets färgglada skorsten som var ett enormt plus i all sin osvenskhet.

De upplysta träden i Margretegärdeparken är visserligen vackra, men den stora behållningen av de uppåtriktade lamporna får, i alla fall jag, när det snöar. Den fallande snön blir till något förtrollande vackert i trädens ljus. Jag tvingar mig själv att inte stanna och glo (sådant beteende kan få en stämplad som "sinnessvag" i den här staden), men jag kan inte låta bli att vända mig om eller kasta blickar över axeln. Det har till och med hänt att jag tagit omvägen runt bara för att få se den fallande snön i ljuset från lamporna.

Någon vecka sedan insåg jag till min stora förtjusning att en liknande effekt även uppnås av fallande löv. Varför tänkte jag inte på det tidigare?! Belysningen längs Bäveån riktar som bekant ljuset både ner på gångbanan (vilket skapar otroligt trevliga rum för oss gående), och upp i träden. I det starka ljuset förvandlades de höstgula lindarna till något som jag närmast skulle vilja beskriva som mäktiga fyrbåk. Varje fallande löv blev så vackert synligt i det uppåtriktade ljuset, och ja, jag blev nästan tårögd av det oväntade mötet med höstens brutala skönhet.

En av anledningarna till att jag verkligen gillar kreativ ljussättning är att det är något som för en gångs skull kommer till sin rätt under de mörka delarna av dygnet och året. Trots att vi bor i Sverige - ett land som i all ärlighetens namn känns mer mörkt än ljust - så envisas arkitekter och designers med att inte ta hänsyn till våra mörka, kalla årstider. Med ljussättning är det snarare "ju mörkare, desto bättre" som gäller, och mörkt har vi i mängder. Det blir automatiskt succé på något vis.

Jag har förstått att kommunen har andra ljusprojekt på gång, och jag längtar efter att få se resultaten. Det kan bara bli bra. Även lite ljus, riktat åt fel håll och bara påslaget varannan dag är redan bättre än inget ljus alls. Tycker jag.