Visar inlägg med etikett Uddevalla. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Uddevalla. Visa alla inlägg

06 januari 2016

Vi bor mitt i svensk pepparkakshistoria!


Jag läste nyligen om pepparkakans historia i Historiebok för kakälskare (av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros), och såg något väldigt intressant. Låt mig citera: (s. 156)
För många svenskar har pepparkakan - gärna kombinerad med glögg - under 1900-talet kommit att fungera som en kulinarisk nationalsymbol i nivå med köttbullar och surströmming. Pepparkakan förknippas med svenskhet, med julstämning, med folkhemsk vardag.
[...]
Denna framträdande position i vårt vardagsliv har pepparkakan märkligt nog inte åtnjutit särskilt länge. Det började med att borgarbefolkningen, främst kvinnor, i vissa svenska städer började tillverka varianter av pepparkakor på 1800-talet. Som framträdande exempel kan nämnas pepparkakorna från Kungälv och Uddevalla.
Kungälvs pepparkakor är ju välkända, tack vare Göteborgs kex, men var är Uddevallas pepparkakor? Vore inte det något att slå mynt av?

Något att vara lite stolt över är det i vilket fall som helst, tycker jag.

18 oktober 2015

Är Uddevalla 1100 år gammalt?

Historia - som disciplin - är en märklig sak.

Det är en av slutsatserna jag drog efter att ha läst "Om tillkomsten av staden Uddevalla samt brottstycken av dess historia före slutet av 1500-talet", av Albert Brycker.

Även om Uddevalla fick sina stadsprivilegier 1498, så inser de flesta att staden funnits längre än så, och man utgår från att platsen fungerat som marknadsplats ännu längre. Men hur länge? (1200-talet nämns ibland i sammanhanget.)

I "Om tillkomsten av staden Uddevalla..." citerar Brycker ur två gamla böcker. Den första är från 1696, och skriven av lantmätare Johan Kempenschöld:

"Uddevalla är en utaf dee äldre städer, skall wara funderat (grundat) i Hedendomen och ehrnått sitt namn efter en hednisk konung Odden".

Den andra boken heter "Geografien öfwer Sveriges rike" (1762), och är skriven av assessor Eric Tuneld:

"Uddevalla, en stapelstad... är öfwer 800 år gammal och har icke warit flyttad, utan alltid legat på detta stället."

För en vanlig människa är det här högintressant information. Om Uddevalla var 800 år gammalt redan 1762, då har ju staden snarare grundats på 900-talet. Historiker är dock inte vanliga människor. Eftersom det inte finns flera och trovärdiga skriftliga källor från den tiden (eller ens någon tid i närheten) om Uddevallas vara eller icke-vara, så kan historiker inte låta sig tro på det som står. Att en lantmätare och en assessor på 1600- och 1700-talet riskerade sina anseenden på att hävda att Uddevalla är enormt gammalt, ja, det betyder ingenting utan lika enormt gamla (samt bevarade och lätt-tolkade) källor.

Självklart menar jag inte att man borde lita blint på vad som står i gamla böcker. Det kan finnas hur många anledningar som helst till att lantmätare Kempenschöld och assessor Tuneld skrev som de skrev. Men jag menar att det vore rimligt att anta att de skrev vad de ansåg vara sant, och att de på något sätt fått den informationen från sin omgivning, antingen via ännu äldre skrifter eller muntligt, som från sägner eller liknande.

Om 1760-talets muntliga berättelser talade om ett Uddevalla som var över 800 år gammalt, så har jag, i egenskap av en visserligen rätt romantiskt lagd uddevallabo, ingen större anledning att misstro den tidens människor. Man kände förmodligen till att stadsprivilegierna fåtts 1498, och eftersom folk på den tiden också räknade år visste de att det knappt gått 300 år sedan dess. Men något fick dem att säga just 800 år. Vad? Sånt blir jag väldigt nyfiken på.

När man sedan minns att Uddevalla skulle ha varit grundat i "Hedendomen", och att Sverige inte började bli kristet förrän på 800-, 900-, 1000-talet någon gång, börjar det kännas som en lite för lycklig slump helt plötsligt...

Spännande är det oavsett! Att få veta vad dåtidens människor trodde, tyckte och tänkte, menar jag.

23 mars 2015

Det är förvånande lätt att bli pilgrim nuförtiden

När jag gick på Lelångebanan, i höjd med Helenedalsvägen, såg jag en liten skylt med texten 'Nutida pilgrimer' på en lyktstolpe. Skylten dök upp på några fler ställen, och givetvis undrade jag vad det handlade om.

Väl hemma fick jag reda på att det handlar om ett projekt att bland annat skapa sammanhängande pilgrimsleder med utgångspunkt i kyrkorna i Uddevalla kommun. Detta skulle vara ett sätt för Svenska kyrkan att få ett ökat "samspel med samhället" och "nå nutidens människor" (s. 2). Alla sätt är som bekant bra (förutom de dåliga då).

Ingen behöver övertyga mig om det potentiellt andliga i att vandra i en hyfsat lugn miljö. Hoppas projektet inspirerat i alla fall några till att gå mer.

29 december 2014

Slaget vid Uddevalla

Vad är detta? Slaget vid Uddevalla? Har det funnits ett sådant också?

Jag tycker att en händelse som fått en egen sida på Wikipedia (inte bara på svenska, utan också på engelska, franska och ryska), och som fått Kuröds bro att vara en av posterna i fjärde bandet av 'Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige' (1863), borde vara lite mer allmänt känt i staden där det hela utspelades. Kanske till och med så känt att det skulle nämnas i Uddevallas skolor, om än i förbigående, när man ändå pratar om en sådan känd figur som rikskansler Magnus Gabriel De la Gardie.

Därför kommer jag nu berätta om slaget vid Uddevalla, .

Året är 1677. Freden i Roskilde hade gjort Bohuslän och Uddevalla svenskt 18 år sedan, men svenskheten gav inte någon långvarig fred för Västkusten. Storpolitik hade tvingat Sverige in i ett krig på kontinenten, och därmed hamnade man också åter i krig med unionen Danmark-Norge.

Medan svenska armén slogs i Mark Brandenburg hade danska kungen invaderat Skåne två år tidigare, och ett år tidigare hade trupper från Norge (som jag kommer kalla norska, trots att de kanske formellt ska ses som danska), under befäl av ståthållare Ulrik Frederik Gyldenlöve, också invaderat Bohuslän och tagit över bland annat Uddevalla.

Kung Karl XI skickade då Magnus Gabriel De la Gardie till västsverige för att hantera situationen. 12 juni anlände han i Göteborg, och det dröjde inte länge förrän han brevledes klagade hos kungen att soldaterna han fått var i dåligt skick, och senare att drygt häften av dem - just "Dalkarlarne" - var mycket besvärliga som inte ville följa order och bara längtade hem.

Närvaron av De la Gardies bångstyriga soldater får i alla fall de norska trupperna att dra sig tillbaka norrut. När ryktet når De la Gardie att fienden dragit sig tillbaka över Svinesund, avancerar han till Uddevalla och låter sin armé slå sig ner där, på "gamble skantzen". Därifrån skickas sedan delar av trupperna till Orust och Tjörn för att ta kontrollen över de strategiskt viktiga områdena.

Norrmännen dyker dock upp till havs, i sunden mellan öarna. Ett motanfall och en storm senare måste de dra sig tillbaka, och De la Gardie kan beordra sina män att börja bygga ett redigt försvar.

Bara ett par dagar senare, 24 augusti, nås De la Gardie av nyheten att norrmännen är på väg tillbaka över Svinesund. Trots att informationen på inget sätt är bekräftad, börjar man samla ihop trupperna, som spritts ut över kusten, till Uddevalla och Kvistrum igen.

Det gick en dag och ingen fiende syntes till i Kvistrum. Inte hade man fått några varningar från de utskickade spanarna heller. Överstelöjtnant Durel lät sig dock inte lugnas, och vid närmare inspektion visade det sig att de norska förtrupperna, och en del av huvudtruppen, redan anlänt.

Kurir med meddelandet skickades till De la Gardie i Uddevalla, som svarade att man skulle hålla vakt och invänta överste Breitholtz, som varit på Orust.

Morgonen 27 augusti anlände så Breitholtz till Kvistrum, och välkomnades av att norrmännen började skjuta med 10 kanoner. Breitholtz skickade bud till De la Gardie och meddelade han inte visste hur länge han skulle kunna hålla ställningarna. De la Gardie svarade att ställningarna måste hållas, och begav sig själv mot platsen. Innan han kom fram möttes han dock av en kurir som meddelade att svenskarna redan förlorat och höll på att som bäst marschera mot Uddevalla, som skulle bli nästa led i försvaret.

När De la Gardie återvände till Uddevalla fick han dock höra att Dalkarlarna inte längre var pålitliga, och beslut togs att lämna Uddevalla och istället dra sig till Göta älv, där man bättre kan försvara sig. Norrmännen sades vara kvar vid Kvistrum, och det fanns gott om tid för svenskarna att ta sig över Kuröds bro, denna smala passage österut som enkelt skulle kunna raseras för att sinka norrmännen.

Reträtten planeras, och 28 augusti sätts vakter ut ifall norrmännen mot all förmodan skulle hinna ikapp de retirerande svenskarna, och de mest långsamma enheterna skickas iväg först. När det sedan är dags för infanteriet att ge sig av nås man av nyheten att norrmännens huvudstyrka redan är i närheten. Enligt svenskarnas beräkningar var det omöjligt, men likväl var det sant.

Infanteriet skickas ändå iväg, och kavalleriet ställs upp på fältet. Förutom några trevande skott verkar det till en början dock inte bli några större strider. Det syns bara ett fåtal norska trupper, men det visade sig snart att de norska trupperna rört sig obemärkt mellan bergen. De var på väg mot Kuröds bro för att skära av svenskarnas flyktväg.

De la Gardie skickade genast beridna trupper till bron för att försvara den tills infanteriet hunnit över. När norrmännen insåg att deras plan var upptäckt anföll de med kavalleri och musketerare.

De la Gardie själv hade ridit in i Uddevalla, och beordrade där sitt livkompani att ställa upp sig vid den norra stadsporten, något som aldrig blev av då resten av de svenska trupperna flydde hals över huvud. Varken De la Gardie eller Breitholtz lyckades få soldaterna att lyssna på order om att hålla stånd mot norrmännen. "I vildaste flykt och fullkomligaste oordning" sprang män och hästar huller om buller mot Kuröds bro.

Bara cirka halva infanteriet hade hunnit marschera från Uddevalla och över bron. Resten jagades dit av norska soldater. Men det var inte bara norrmän som blev svenskarnas död. I den vilda flykten hamnade många män i Bäveån, och eftersom det nyligen varit storm var det mycket vatten i ån. I paniken och trängseln drunknade soldaterna.

En som hade hunnit över bron i förväg var överstelöjtnant Aminoff, som insåg att allt skulle vara förlorat om norrmännen lyckades ta kontroll över bron. Tillsammans med sina män lyckades han försvara bron tills dess att de överlevande svenska soldaterna kommit över. Sedan förstörde fyra dalkarlar bron, och De la Gardie och hans trupper hade kommit undan.

Av 3 000 svenska soldater, dog eller tillfångatogs 500 vid Slaget vid Uddevalla.

Om detta finns att läsa i den akademiska avhandlingen Slaget vid Uddevalla år 1677, av Nils Axel Kullberg, publicerad 1851.

Man kan också läsa om händelserna i Bohusläns historia och beskrifning (1867), av Axel Emanuel Holmberg. Som Kullberg nämner i inledningen av sin avhandling, så har danska historiker genom tiderna fixat till berättelsen för att, så klart, få danskarna att verka lite bättre, och svenskarna att verka lite sämre, och Holmbergs källor är de danska hjälteberättelserna.

Kullberg skriver också att slaget var så obetydligt i alla avseenden att det inte är värt att prata om det - han själv skulle inte heller göra det, om det inte vore för att danskarna hyllat det som en stor bedrift. 'Så en sjättedel av västkustens samlade armé slaktades när den flydde i kaos och panik mitt framför fiendens näsor? So what?' verkar han vilja säga, men jag tycker att det låter tillräckligt dramatiskt för att få vara mer känt, åtminstone när det handlar om Uddevallas lokalhistoria.

Trots att Kullbergs avhandling är mer svensk-vänlig än de danska versionerna, så är hans kritik mot Magnus Gabriel De la Gardies svidande. Jag citerar (s. 17):
Också förefaller det som om De la Gardie ej varit rätta mannen, att under sådana förhållanden föra högsta befälet. Vid genomläsning af hans rapporter öfverraskas man af en förvånande planlöshet midtunder en uppsjö av planer. Tillika karakteriseras alla hans företag af en sällsam senfärdighet. Allt hvad som skedde, skedde för sent.
De la Gardie begärde sitt avsked kort efter Slaget vid Uddevalla, och kungen lär ha beviljat det med en utskällning på köpet.

Det är tydligen väl känt att De la Gardies militära karriär var synnerligen misslyckad, och det får en att undra varför man ens lät honom hållas (det är inte bara Västsverige han klåpat sig igenom). Var det för att hans far varit en högt ansedd fältherre? Eller för att han var svåger till Karl X Gustav? Nepotism bland de rika och mäktiga är aldrig vackert, och särskilt inte när resultatet ser ut som det gjorde vid Kuröds bro den där augustidagen 1677.

03 september 2013

Uddevalla i artisternas hjärtan?

Uddevalla Solid Sound hölls ju i helgen, och det var säkert många besökare som hade en helt oförglömlig dag eller kväll. Därför blev jag nyfiken på vad för sorts intryck de långväga artisterna fått av Uddevalla. För, trots allt, det är ju inte varje dag de kommer hit.

Så jag slängde mig ut bland Internets blå böljor och rotade igenom alla relevanta konton jag kunde hitta på diverse sociala medier.

Jag fick veta att Darin spelat paintballParadis, och tackar publiken efter genomförd spelning, precis som Miss Li och KWAAI också gör. Miss Li verkar för övrigt ha förälskat sig i vår brandstation, som tydligen numera är hennes 'crib'. Nause blev glad endast av ölen, och Slagsmålsklubben hade jobbigt teknikstrul. Zara Larsson tackar stan och festivalen, men 'åkte direkt hem efter'. Bernard et Bianca säger tack, medan The Baboon Show hade jätteroligt. In i dimman hade däremot 'galet skoj' och blev dessutom bra bemött.

Typ så.

The Sounds, Oskar Linnros, Miriam Bryant, Partiet och Jack Vreeswijk hade dock inget att säga. Uddevalla verkar ha glidit förbi obemärkt.

13 oktober 2012

Roligt man kan ha vid övergångsställen


Det var länge sedan jag såg det här märket senast... När jag var liten var det roligt att försöka trycka på knappen exakt så som bilden visar.

God dag.

12 oktober 2012

Solnedgång


Motivet med Uddevallabron börjar kännas lite avslaget, men vad gör man när det är precis där solen går ner?



11 oktober 2012

Sommarstaden - chic eller sjaskig?


Under sommaren har man på stan kunnat plocka åt sig den här broschyren. Det är inget märkvärdigt med den egentligen; den är full av annonser från näringsidkarna som brukar finnas med i dylika sammanhang. Nej, det jag funderat på är utsidan.

Så det är så här centrumhandlarna vill att centrum ska se ut på sommaren? Klocktornet, den vita båten, den fina gamla lyktstolpen, kullerstenarna, uteserveringen... och så en chic dam som shoppat loss, samt en dam med en liten gosse vid handen.

Och jag känner inte igen mig alls.

Jag vet att det här ska vara idealet; bilden som ska komma upp i huvudet när man tänker på hur det är att sommarshoppa i centrum, men det är långt ifrån vad jag tänker på. Därför bidrar jag här med intryck och observationer som gjorts ute i den verkliga sommarstaden (obs. flera saker förekommer året om):
  • stormagade gubbar som sitter på bänkarna och 'tittar på folk' (läs: stirrar skamlöst)
  • tunna tanter i dunjacka trots att det är över 20 grader varmt.
  • berusade män i varierande grad av fysiskt och psykiskt förfall.
  • ungdomar i sweatpants (det som förr i tiden kallades mjukisbyxor).
  • småkillar som drar runt med colabrukar och lösgodispåsar i händerna.
  • tonåriga tjejer som tar vägen om Kicks för att spreja på sig lite parfym innan de snabbt drar vidare.
  • människor med hund.
  • stressade småbarnsföräldrar som förnekar sina barn godisaskar medan 'vuxengodis' (läs: öl och sprit) fraktas i barnvagnen.
Inget marknadsförare vill visa upp kanske, men likväl en del av staden vi älskar.

Vilken överraskning att de rekommenderar annonsörerna som betalat för att få en plats i broschyren...

05 oktober 2012

Avloppslördag!

Nästa vecka är det dags igen för Avloppslördag.

Jag vill än en gång passa på att skänka en tanke till alla våra avlopp, reningssystem och den kompetenta personal som tar hand om allt.

Jag älskar er.

Regn och solsken


Igår kväll bjöds vi på en imponerande, glödande solnedgång. Och regn. Samtidigt.

Fantastiskt!

Och så insåg jag än en gång att regn i ljuset av bilstrålkastare är otroligt vackert.

13 september 2012

Forskning inte välkommet när El Naggar utvecklar staden?

Nu ska vi se om jag förstått detta rätt: en forskare (som inriktat sig på vattenmiljö längs kuster) varnar för att ökad båttrafik på Byfjorden leder till ökade utsläpp i vattnet, och Essam El Naggar menar att forskare borde jobba med att lösa allas problem istället för att försöka hindra kommunen från att växa.

Till saken hör att El Naggar sägs ligga bakom planerna för en ny småbåtshamn nära centrum. Samma småbåtshamn som skulle vara anledningen till den ökade båttrafiken professorn snackar om.

Att vår miljö är förorenad med både det ena och det andra borde inte vara en nyhet för någon. Att förbränningsmotorer släpper ut avgaser och annat trist borde inte heller vara en nyhet för någon, speciellt inte för politiker som behöver ta ställning till utsläppsfrågor med jämna mellanrum.

Jag undrar om tanken på ökat utsläpp slagit El Naggar och hans vänner tidigare, och i så fall vad de tänkte då. Tänkte de helt enkelt att det är en uppoffring vi - uddevallaborna och miljön - måste göra för näringslivet och ett levande centrum?

El Naggar säger i artikeln:
De är typiskt att forskare alltid står mot varandra och försvarar sin egen position. Andra forskare som granskar näringslivets utveckling och framtid, menar att båtliv och utveckling är en viktigt i framtiden om vis ska locka till oss turister [...] Vad jag menar är, att de vore bättre om de ägnade sig åt att försöka lösa saker och ting ihop i stället som att få fram miljövänliga bottenfärger för båtarna, rena motorer och sådant istället för att slå ned på en växande marknad som vi vill ta del av. (sic)
Det här tycker jag är roligt. Det är faktiskt väldigt typiskt av forskare att inte hålla med varandra och vilja framhäva sin egen förträfflighet, men även El Naggar borde vara medveten om hur akademin fungerar. En maringeolog är inte intresserad av att titta på näringslivet i första hand; en näringslivsforskare är inte intresserad av vad som händer i havet.

Det är nackdelen med att dela upp forskning och kunnande i prydliga lådor med förtryckta etiketter: vi missar tvärvetenskapligt tänkande - just precis sådant som skulle kunna kombinera näringslivsutveckling med miljömedvetenhet.

Men i det här fallet borde det inte vara ett problem, för sådant tänkande finns redan, och uppmuntras bland annat av Västra Götalandsregionen, som konstaterar:
Det är en utmaning att behålla och i vissa fall återskapa den ekologiska mångfalden i den marina miljön, samtidigt som den maritima sektorn utvecklas och kusten lever, ekonomiskt och socialt.
Visst, det låter som en i praktiken omöjlig uppgift att ta hand om miljön samtidigt som man utnyttjar den till max, men ingen har väl sagt att det kommer vara lätt?

Jag har lust att säga det är ganska typiskt också för politiker att vilja försvara sin position, för det är trots allt det El Naggar gör: han anser sig ha hittat lösningen på Uddevallas problem, och alla som säger emot är bara jobbiga för att jäklas. Det är beklagligt att ett kommunalråd resonerar så här. Borde han inte vara glad över att få information som kan hjälpa honom ta genomtänkta beslut? Det är väl det vi har politiker till?

I sammanhanget används också Byfjordens döda botten som argument. "Bottendöd" pratar professorn om, och i kommentarerna på artikeln påpekas att Byfjordens botten redan varit död hur länge som helst, och att det bara är tack vare pump-projektet som det nu finns liv där.

Tydligen har fjordar döda bottnar av naturen, men det gäller på djup under 15 meter. All annan botten som inte ligger så djupt, behöver inte den heller leva då? Att påstå att mer utsläpp i Byfjorden inte spelar någon roll är bara pinsamt ignorant.

Och borde vi inte fråga alla som badar och fiskar i Byfjorden om de vill ha ökade utsläpp av sannolikt cancerframkallande ämnen i vattnet? Eller är det en sån grej som är del av det goda livet?

09 september 2012

Fartyg, fåglar och Gustafsberg. Solsken och regn.









Hur vädret växlade från sol i den första bilden till det här på under en timme var imponerande.