Jag har funderat på en sak... Det ska inte tas på fullt allvar, även om det teoretiskt är fullt möjligt... Men... Tänk om Uddevalla blir diskriminerat?
Lite samma idé presenterades i en insändare i Bohusläningen några dagar sedan. Där menar man att ingen för Uddevallas talan på riksnivå. Jag funderar på om det också kan bero på att riksnivån inte tar Uddevalla på allvar.
Det är svårt att inte fråga sig varför Uddevalla ofta drar det kortaste strået till förmån för Trollhättan. Högskolan, NÄL, dubbelspår till Göteborg. Alla vet att det finns en rivalitet mellan Uddevalla och Trollhättan, och alla vet att den "alltid" funnits. Och det verkar som att Trollhättan går vinnande ur de flesta strider. Varför är det så?
Uddevalla blev svenskt 1679. Trollhättan har varit svenskt sedan åtminstone 1000-talet. Nu kanske nån tänker "men snälla du, du tror väl inte att det spelar någon roll?!" Frågan är snarare, kan vi vara säkra på att det inte spelar någon roll??
Visar inlägg med etikett Sverige. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverige. Visa alla inlägg
15 april 2015
31 december 2014
Ovilja och kärlek bidrog till resultatet vid slag?
I morse när jag ville berätta för min syster om vad för nytt jag hittat om Slaget vid Uddevalla och Magnus Gabriel De la Gardie, bad hon mig "glömma den där fjanten nu". Det tänker jag så klart inte göra. Däremot tänker jag inte besvära min syster med De la Gardie igen medan hon är i pyjamas.
Det jag läste i boken "Kriget mot Danmark 1675 - 1679" av Gustaf Björlin (1885) var nämligen att De la Gardie till en början inte velat ge sig in i Bohuslän för att strida. Det verkar lite som att det inte var viktigt att försvara det nysvenska området, bara fienden inte kommer över Göta älv. Trots sin styvmoderliga inställning till Bohuslän blev han som bekant tvungen att försöka åstadkomma något ändå. Jag undrar verkligen vad bohusläningarna tyckte om det hela. Måste kännas rätt bittert att först 'bli svenskar', och sedan lämnas att bli plundrade av 'fienden'.
Jag läste också om Gyldenlöve, och anledningen till att de norska trupperna drog sig tillbaka mot Svinesund för att strax efteråt tåga tillbaka ner genom Bohuslän. Gyldenlöve ville nämligen träffa sin flickvän. Har ni hört något så rart? Så han lämnade sin här och reste iväg. Förvirrade och utan klara order drog sig soldaterna tillbaka när De la Gardie ryckte fram genom Bohuslän. De la Gardie trodde att de höll på att ge upp, men då hörde Gyldenlöve talas om den nya situationen och kom tillbaka.
Och så läste jag att De la Gardie "sjelf flere gånger hade förklarat sig fullkomligt oduglig" för sitt jobb i det militära. Genast verkar han lite mer sympatisk. Men bara lite.
Det jag läste i boken "Kriget mot Danmark 1675 - 1679" av Gustaf Björlin (1885) var nämligen att De la Gardie till en början inte velat ge sig in i Bohuslän för att strida. Det verkar lite som att det inte var viktigt att försvara det nysvenska området, bara fienden inte kommer över Göta älv. Trots sin styvmoderliga inställning till Bohuslän blev han som bekant tvungen att försöka åstadkomma något ändå. Jag undrar verkligen vad bohusläningarna tyckte om det hela. Måste kännas rätt bittert att först 'bli svenskar', och sedan lämnas att bli plundrade av 'fienden'.
Jag läste också om Gyldenlöve, och anledningen till att de norska trupperna drog sig tillbaka mot Svinesund för att strax efteråt tåga tillbaka ner genom Bohuslän. Gyldenlöve ville nämligen träffa sin flickvän. Har ni hört något så rart? Så han lämnade sin här och reste iväg. Förvirrade och utan klara order drog sig soldaterna tillbaka när De la Gardie ryckte fram genom Bohuslän. De la Gardie trodde att de höll på att ge upp, men då hörde Gyldenlöve talas om den nya situationen och kom tillbaka.
Och så läste jag att De la Gardie "sjelf flere gånger hade förklarat sig fullkomligt oduglig" för sitt jobb i det militära. Genast verkar han lite mer sympatisk. Men bara lite.
29 december 2014
Slaget vid Uddevalla
Vad är detta? Slaget vid Uddevalla? Har det funnits ett sådant också?
Jag tycker att en händelse som fått en egen sida på Wikipedia (inte bara på svenska, utan också på engelska, franska och ryska), och som fått Kuröds bro att vara en av posterna i fjärde bandet av 'Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige' (1863), borde vara lite mer allmänt känt i staden där det hela utspelades. Kanske till och med så känt att det skulle nämnas i Uddevallas skolor, om än i förbigående, när man ändå pratar om en sådan känd figur som rikskansler Magnus Gabriel De la Gardie.
Därför kommer jag nu berätta om slaget vid Uddevalla, .
Året är 1677. Freden i Roskilde hade gjort Bohuslän och Uddevalla svenskt 18 år sedan, men svenskheten gav inte någon långvarig fred för Västkusten. Storpolitik hade tvingat Sverige in i ett krig på kontinenten, och därmed hamnade man också åter i krig med unionen Danmark-Norge.
Medan svenska armén slogs i Mark Brandenburg hade danska kungen invaderat Skåne två år tidigare, och ett år tidigare hade trupper från Norge (som jag kommer kalla norska, trots att de kanske formellt ska ses som danska), under befäl av ståthållare Ulrik Frederik Gyldenlöve, också invaderat Bohuslän och tagit över bland annat Uddevalla.
Kung Karl XI skickade då Magnus Gabriel De la Gardie till västsverige för att hantera situationen. 12 juni anlände han i Göteborg, och det dröjde inte länge förrän han brevledes klagade hos kungen att soldaterna han fått var i dåligt skick, och senare att drygt häften av dem - just "Dalkarlarne" - var mycket besvärliga som inte ville följa order och bara längtade hem.
Närvaron av De la Gardies bångstyriga soldater får i alla fall de norska trupperna att dra sig tillbaka norrut. När ryktet når De la Gardie att fienden dragit sig tillbaka över Svinesund, avancerar han till Uddevalla och låter sin armé slå sig ner där, på "gamble skantzen". Därifrån skickas sedan delar av trupperna till Orust och Tjörn för att ta kontrollen över de strategiskt viktiga områdena.
Norrmännen dyker dock upp till havs, i sunden mellan öarna. Ett motanfall och en storm senare måste de dra sig tillbaka, och De la Gardie kan beordra sina män att börja bygga ett redigt försvar.
Bara ett par dagar senare, 24 augusti, nås De la Gardie av nyheten att norrmännen är på väg tillbaka över Svinesund. Trots att informationen på inget sätt är bekräftad, börjar man samla ihop trupperna, som spritts ut över kusten, till Uddevalla och Kvistrum igen.
Det gick en dag och ingen fiende syntes till i Kvistrum. Inte hade man fått några varningar från de utskickade spanarna heller. Överstelöjtnant Durel lät sig dock inte lugnas, och vid närmare inspektion visade det sig att de norska förtrupperna, och en del av huvudtruppen, redan anlänt.
Kurir med meddelandet skickades till De la Gardie i Uddevalla, som svarade att man skulle hålla vakt och invänta överste Breitholtz, som varit på Orust.
Morgonen 27 augusti anlände så Breitholtz till Kvistrum, och välkomnades av att norrmännen började skjuta med 10 kanoner. Breitholtz skickade bud till De la Gardie och meddelade han inte visste hur länge han skulle kunna hålla ställningarna. De la Gardie svarade att ställningarna måste hållas, och begav sig själv mot platsen. Innan han kom fram möttes han dock av en kurir som meddelade att svenskarna redan förlorat och höll på att som bäst marschera mot Uddevalla, som skulle bli nästa led i försvaret.
När De la Gardie återvände till Uddevalla fick han dock höra att Dalkarlarna inte längre var pålitliga, och beslut togs att lämna Uddevalla och istället dra sig till Göta älv, där man bättre kan försvara sig. Norrmännen sades vara kvar vid Kvistrum, och det fanns gott om tid för svenskarna att ta sig över Kuröds bro, denna smala passage österut som enkelt skulle kunna raseras för att sinka norrmännen.
Reträtten planeras, och 28 augusti sätts vakter ut ifall norrmännen mot all förmodan skulle hinna ikapp de retirerande svenskarna, och de mest långsamma enheterna skickas iväg först. När det sedan är dags för infanteriet att ge sig av nås man av nyheten att norrmännens huvudstyrka redan är i närheten. Enligt svenskarnas beräkningar var det omöjligt, men likväl var det sant.
Infanteriet skickas ändå iväg, och kavalleriet ställs upp på fältet. Förutom några trevande skott verkar det till en början dock inte bli några större strider. Det syns bara ett fåtal norska trupper, men det visade sig snart att de norska trupperna rört sig obemärkt mellan bergen. De var på väg mot Kuröds bro för att skära av svenskarnas flyktväg.
De la Gardie skickade genast beridna trupper till bron för att försvara den tills infanteriet hunnit över. När norrmännen insåg att deras plan var upptäckt anföll de med kavalleri och musketerare.
De la Gardie själv hade ridit in i Uddevalla, och beordrade där sitt livkompani att ställa upp sig vid den norra stadsporten, något som aldrig blev av då resten av de svenska trupperna flydde hals över huvud. Varken De la Gardie eller Breitholtz lyckades få soldaterna att lyssna på order om att hålla stånd mot norrmännen. "I vildaste flykt och fullkomligaste oordning" sprang män och hästar huller om buller mot Kuröds bro.
Bara cirka halva infanteriet hade hunnit marschera från Uddevalla och över bron. Resten jagades dit av norska soldater. Men det var inte bara norrmän som blev svenskarnas död. I den vilda flykten hamnade många män i Bäveån, och eftersom det nyligen varit storm var det mycket vatten i ån. I paniken och trängseln drunknade soldaterna.
En som hade hunnit över bron i förväg var överstelöjtnant Aminoff, som insåg att allt skulle vara förlorat om norrmännen lyckades ta kontroll över bron. Tillsammans med sina män lyckades han försvara bron tills dess att de överlevande svenska soldaterna kommit över. Sedan förstörde fyra dalkarlar bron, och De la Gardie och hans trupper hade kommit undan.
Av 3 000 svenska soldater, dog eller tillfångatogs 500 vid Slaget vid Uddevalla.
Om detta finns att läsa i den akademiska avhandlingen Slaget vid Uddevalla år 1677, av Nils Axel Kullberg, publicerad 1851.
Man kan också läsa om händelserna i Bohusläns historia och beskrifning (1867), av Axel Emanuel Holmberg. Som Kullberg nämner i inledningen av sin avhandling, så har danska historiker genom tiderna fixat till berättelsen för att, så klart, få danskarna att verka lite bättre, och svenskarna att verka lite sämre, och Holmbergs källor är de danska hjälteberättelserna.
Kullberg skriver också att slaget var så obetydligt i alla avseenden att det inte är värt att prata om det - han själv skulle inte heller göra det, om det inte vore för att danskarna hyllat det som en stor bedrift. 'Så en sjättedel av västkustens samlade armé slaktades när den flydde i kaos och panik mitt framför fiendens näsor? So what?' verkar han vilja säga, men jag tycker att det låter tillräckligt dramatiskt för att få vara mer känt, åtminstone när det handlar om Uddevallas lokalhistoria.
Trots att Kullbergs avhandling är mer svensk-vänlig än de danska versionerna, så är hans kritik mot Magnus Gabriel De la Gardies svidande. Jag citerar (s. 17):
Det är tydligen väl känt att De la Gardies militära karriär var synnerligen misslyckad, och det får en att undra varför man ens lät honom hållas (det är inte bara Västsverige han klåpat sig igenom). Var det för att hans far varit en högt ansedd fältherre? Eller för att han var svåger till Karl X Gustav? Nepotism bland de rika och mäktiga är aldrig vackert, och särskilt inte när resultatet ser ut som det gjorde vid Kuröds bro den där augustidagen 1677.
Jag tycker att en händelse som fått en egen sida på Wikipedia (inte bara på svenska, utan också på engelska, franska och ryska), och som fått Kuröds bro att vara en av posterna i fjärde bandet av 'Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige' (1863), borde vara lite mer allmänt känt i staden där det hela utspelades. Kanske till och med så känt att det skulle nämnas i Uddevallas skolor, om än i förbigående, när man ändå pratar om en sådan känd figur som rikskansler Magnus Gabriel De la Gardie.
Därför kommer jag nu berätta om slaget vid Uddevalla, .
Året är 1677. Freden i Roskilde hade gjort Bohuslän och Uddevalla svenskt 18 år sedan, men svenskheten gav inte någon långvarig fred för Västkusten. Storpolitik hade tvingat Sverige in i ett krig på kontinenten, och därmed hamnade man också åter i krig med unionen Danmark-Norge.
Medan svenska armén slogs i Mark Brandenburg hade danska kungen invaderat Skåne två år tidigare, och ett år tidigare hade trupper från Norge (som jag kommer kalla norska, trots att de kanske formellt ska ses som danska), under befäl av ståthållare Ulrik Frederik Gyldenlöve, också invaderat Bohuslän och tagit över bland annat Uddevalla.
Kung Karl XI skickade då Magnus Gabriel De la Gardie till västsverige för att hantera situationen. 12 juni anlände han i Göteborg, och det dröjde inte länge förrän han brevledes klagade hos kungen att soldaterna han fått var i dåligt skick, och senare att drygt häften av dem - just "Dalkarlarne" - var mycket besvärliga som inte ville följa order och bara längtade hem.
Närvaron av De la Gardies bångstyriga soldater får i alla fall de norska trupperna att dra sig tillbaka norrut. När ryktet når De la Gardie att fienden dragit sig tillbaka över Svinesund, avancerar han till Uddevalla och låter sin armé slå sig ner där, på "gamble skantzen". Därifrån skickas sedan delar av trupperna till Orust och Tjörn för att ta kontrollen över de strategiskt viktiga områdena.
Norrmännen dyker dock upp till havs, i sunden mellan öarna. Ett motanfall och en storm senare måste de dra sig tillbaka, och De la Gardie kan beordra sina män att börja bygga ett redigt försvar.
Bara ett par dagar senare, 24 augusti, nås De la Gardie av nyheten att norrmännen är på väg tillbaka över Svinesund. Trots att informationen på inget sätt är bekräftad, börjar man samla ihop trupperna, som spritts ut över kusten, till Uddevalla och Kvistrum igen.
Det gick en dag och ingen fiende syntes till i Kvistrum. Inte hade man fått några varningar från de utskickade spanarna heller. Överstelöjtnant Durel lät sig dock inte lugnas, och vid närmare inspektion visade det sig att de norska förtrupperna, och en del av huvudtruppen, redan anlänt.
Kurir med meddelandet skickades till De la Gardie i Uddevalla, som svarade att man skulle hålla vakt och invänta överste Breitholtz, som varit på Orust.
Morgonen 27 augusti anlände så Breitholtz till Kvistrum, och välkomnades av att norrmännen började skjuta med 10 kanoner. Breitholtz skickade bud till De la Gardie och meddelade han inte visste hur länge han skulle kunna hålla ställningarna. De la Gardie svarade att ställningarna måste hållas, och begav sig själv mot platsen. Innan han kom fram möttes han dock av en kurir som meddelade att svenskarna redan förlorat och höll på att som bäst marschera mot Uddevalla, som skulle bli nästa led i försvaret.
När De la Gardie återvände till Uddevalla fick han dock höra att Dalkarlarna inte längre var pålitliga, och beslut togs att lämna Uddevalla och istället dra sig till Göta älv, där man bättre kan försvara sig. Norrmännen sades vara kvar vid Kvistrum, och det fanns gott om tid för svenskarna att ta sig över Kuröds bro, denna smala passage österut som enkelt skulle kunna raseras för att sinka norrmännen.
Reträtten planeras, och 28 augusti sätts vakter ut ifall norrmännen mot all förmodan skulle hinna ikapp de retirerande svenskarna, och de mest långsamma enheterna skickas iväg först. När det sedan är dags för infanteriet att ge sig av nås man av nyheten att norrmännens huvudstyrka redan är i närheten. Enligt svenskarnas beräkningar var det omöjligt, men likväl var det sant.
Infanteriet skickas ändå iväg, och kavalleriet ställs upp på fältet. Förutom några trevande skott verkar det till en början dock inte bli några större strider. Det syns bara ett fåtal norska trupper, men det visade sig snart att de norska trupperna rört sig obemärkt mellan bergen. De var på väg mot Kuröds bro för att skära av svenskarnas flyktväg.
De la Gardie skickade genast beridna trupper till bron för att försvara den tills infanteriet hunnit över. När norrmännen insåg att deras plan var upptäckt anföll de med kavalleri och musketerare.
De la Gardie själv hade ridit in i Uddevalla, och beordrade där sitt livkompani att ställa upp sig vid den norra stadsporten, något som aldrig blev av då resten av de svenska trupperna flydde hals över huvud. Varken De la Gardie eller Breitholtz lyckades få soldaterna att lyssna på order om att hålla stånd mot norrmännen. "I vildaste flykt och fullkomligaste oordning" sprang män och hästar huller om buller mot Kuröds bro.
Bara cirka halva infanteriet hade hunnit marschera från Uddevalla och över bron. Resten jagades dit av norska soldater. Men det var inte bara norrmän som blev svenskarnas död. I den vilda flykten hamnade många män i Bäveån, och eftersom det nyligen varit storm var det mycket vatten i ån. I paniken och trängseln drunknade soldaterna.
En som hade hunnit över bron i förväg var överstelöjtnant Aminoff, som insåg att allt skulle vara förlorat om norrmännen lyckades ta kontroll över bron. Tillsammans med sina män lyckades han försvara bron tills dess att de överlevande svenska soldaterna kommit över. Sedan förstörde fyra dalkarlar bron, och De la Gardie och hans trupper hade kommit undan.
Av 3 000 svenska soldater, dog eller tillfångatogs 500 vid Slaget vid Uddevalla.
Om detta finns att läsa i den akademiska avhandlingen Slaget vid Uddevalla år 1677, av Nils Axel Kullberg, publicerad 1851.
Man kan också läsa om händelserna i Bohusläns historia och beskrifning (1867), av Axel Emanuel Holmberg. Som Kullberg nämner i inledningen av sin avhandling, så har danska historiker genom tiderna fixat till berättelsen för att, så klart, få danskarna att verka lite bättre, och svenskarna att verka lite sämre, och Holmbergs källor är de danska hjälteberättelserna.
Kullberg skriver också att slaget var så obetydligt i alla avseenden att det inte är värt att prata om det - han själv skulle inte heller göra det, om det inte vore för att danskarna hyllat det som en stor bedrift. 'Så en sjättedel av västkustens samlade armé slaktades när den flydde i kaos och panik mitt framför fiendens näsor? So what?' verkar han vilja säga, men jag tycker att det låter tillräckligt dramatiskt för att få vara mer känt, åtminstone när det handlar om Uddevallas lokalhistoria.
Trots att Kullbergs avhandling är mer svensk-vänlig än de danska versionerna, så är hans kritik mot Magnus Gabriel De la Gardies svidande. Jag citerar (s. 17):
Också förefaller det som om De la Gardie ej varit rätta mannen, att under sådana förhållanden föra högsta befälet. Vid genomläsning af hans rapporter öfverraskas man af en förvånande planlöshet midtunder en uppsjö av planer. Tillika karakteriseras alla hans företag af en sällsam senfärdighet. Allt hvad som skedde, skedde för sent.De la Gardie begärde sitt avsked kort efter Slaget vid Uddevalla, och kungen lär ha beviljat det med en utskällning på köpet.
Det är tydligen väl känt att De la Gardies militära karriär var synnerligen misslyckad, och det får en att undra varför man ens lät honom hållas (det är inte bara Västsverige han klåpat sig igenom). Var det för att hans far varit en högt ansedd fältherre? Eller för att han var svåger till Karl X Gustav? Nepotism bland de rika och mäktiga är aldrig vackert, och särskilt inte när resultatet ser ut som det gjorde vid Kuröds bro den där augustidagen 1677.
06 april 2014
Mer träd åt folket!
I länder runt om i världen finns en helgdag som kallas Arbor Day. På den dagen firar man träd genom att bland annat plantera nya träd, sköta om träd och sprida information och kunskap om hur viktiga träd är för alla på hela planeten.
Den första Arbor Day hölls redan 1805, i en liten by i Spanien, på initiativ av en präst. Då kallade man det tydligen för Fiesta de Árbol, för det hela gjordes till en tre dagar lång fest. Mycket passande, tycker jag. Varje nytt träd förtjänar att firas.
Arbor Day firas i många länder, till exempel i Kanada, USA, Tyskland, Storbritannien, Japan, Pakistan, Egypten, Mexico... Sydkorea hade sin Arbor Day så sent som igår. Men i Sverige har vi ingen sån officiell dag. Kanske för att vi tycker att vi har gott om träd och inte behöver några nya? Det är för övrigt en stor illusion. Klart vi behöver träd, både nya och gamla.
Googlar man på trädplanteringsaktiviteter i Sverige hittar man några förskolor och skolor som gjort nåt på eget bevåg. Det gör mig glad.
30 januari 2013
Det är synd om politiker
Det tycker i alla fall politiker, har jag förstått.
"– Folk gnäller alltid på politikernas löner men de ser inte vilket jobb de lägger ned", säger till exempel en moderat i Lund.
"Vi förväntas jobba ideellt" är rubriken på en artikel om lokalpolitiker som gnäller över sin (o)befintliga ersättning.
Att fritidspolitiker i kommunfullmäktige inte tjänar några summor att orda om, håller nog de flesta med om. Men det är inte heller oftast fritidspolitikerna som får sina arvoden höjda.
Samma moderat i Lund tycker att det är "för dåligt" att Lunds kommunalråd inte tjänar hälften av vad deras extremt (notera: min värdering) högavlönade kommundirektör gör. "Tjänstemännen har sprungit ifrån", säger han.
Som många påpekat i anslutning till Bohusläningens artikel om förslaget om ökade lönepåslag, så är det en viss, grundläggande, skillnad på tjänstemän och politiker. Tjänstemännen är anställda med krav på hög utbildning och erfarenhet; politikerna har röstats fram av ett folk som inte har något annat val än att tro på partiernas och kandidaternas löften om ett bättre liv, i ett bättre samhälle.
Självklart ska heltidspolitiker ha en lön som gör det möjligt för dem att försörja sig. Hur mycket inkomst som behövs för att försörja sig anses dock vara långt mindre än vad de flesta av dessa politiker redan tjänar. Fråga någon som lever på existensminimum, till exempel.
Argumentet att politiker förtjänar sina höga löner eftersom de bär ett så stort ansvar, tyder, enligt mig, mest på att man glömt vad för uppdrag man faktiskt har. Att vara kommunalråd är ett förtroendeuppdrag, och som sådant borde det vara en ära att ha fått det. Personligen tycker jag inte ens att det vore orimligt att heltidspolitikerna tjänade ruskigt lite, speciellt i förhållande till arbetsbördan. Som en undersköterska ungefär. Eller varför inte en lärare?
Det handlar inte om att straffa politiker för dumma saker deras fränder har gjort genom åren. Det handlar om att politiker inte är ett jobb bland alla andra, och om att få fram de människor som är villiga att göra jobbet, även om jobbet inte ger mängder med plus i kassan. Därför känns det konstigt när välbetalda politiker - som ju dessutom redan har lyxen att ha sitt drömjobb - vill ha ännu mer i lön.
"En konsekvens är att folk tror att politiker bara sitter där för pengarnas skull," säger en statsvetare vid Göteborgs universitet. Och han verkar veta vad han snackar om.
"– Folk gnäller alltid på politikernas löner men de ser inte vilket jobb de lägger ned", säger till exempel en moderat i Lund.
"Vi förväntas jobba ideellt" är rubriken på en artikel om lokalpolitiker som gnäller över sin (o)befintliga ersättning.
Att fritidspolitiker i kommunfullmäktige inte tjänar några summor att orda om, håller nog de flesta med om. Men det är inte heller oftast fritidspolitikerna som får sina arvoden höjda.
Samma moderat i Lund tycker att det är "för dåligt" att Lunds kommunalråd inte tjänar hälften av vad deras extremt (notera: min värdering) högavlönade kommundirektör gör. "Tjänstemännen har sprungit ifrån", säger han.
Som många påpekat i anslutning till Bohusläningens artikel om förslaget om ökade lönepåslag, så är det en viss, grundläggande, skillnad på tjänstemän och politiker. Tjänstemännen är anställda med krav på hög utbildning och erfarenhet; politikerna har röstats fram av ett folk som inte har något annat val än att tro på partiernas och kandidaternas löften om ett bättre liv, i ett bättre samhälle.
Självklart ska heltidspolitiker ha en lön som gör det möjligt för dem att försörja sig. Hur mycket inkomst som behövs för att försörja sig anses dock vara långt mindre än vad de flesta av dessa politiker redan tjänar. Fråga någon som lever på existensminimum, till exempel.
Argumentet att politiker förtjänar sina höga löner eftersom de bär ett så stort ansvar, tyder, enligt mig, mest på att man glömt vad för uppdrag man faktiskt har. Att vara kommunalråd är ett förtroendeuppdrag, och som sådant borde det vara en ära att ha fått det. Personligen tycker jag inte ens att det vore orimligt att heltidspolitikerna tjänade ruskigt lite, speciellt i förhållande till arbetsbördan. Som en undersköterska ungefär. Eller varför inte en lärare?
Det handlar inte om att straffa politiker för dumma saker deras fränder har gjort genom åren. Det handlar om att politiker inte är ett jobb bland alla andra, och om att få fram de människor som är villiga att göra jobbet, även om jobbet inte ger mängder med plus i kassan. Därför känns det konstigt när välbetalda politiker - som ju dessutom redan har lyxen att ha sitt drömjobb - vill ha ännu mer i lön.
"En konsekvens är att folk tror att politiker bara sitter där för pengarnas skull," säger en statsvetare vid Göteborgs universitet. Och han verkar veta vad han snackar om.
26 oktober 2012
På sjunde dagen kommer en tidning
I dag begåvas samtliga hushåll i Uddevalla med en ny gratistidning i brevlådan - Uddevalla 7 dagar. Detta samma vecka som det kablas ut att papperstidningsredaktioner över hela världen måste banta, skära ner på personal och försöka komma på nya sätt att få in pengar. Bohusläningens chefredaktör medger att den nya tidningen kommer till viss del att konkurrera med Bohusläningen, och passar också på att flagga för den digitala varianten av Bohusläningen (läs: ett nytt sätt att få in pengar).
Jag kan tänka mig att konkurrensen till största del kommer att består av annonsörerna. För 'nyheter' vinner nog 7 dagar inte på att ha. Då är reportage och information mer hållbart och mindre av en färskvara. För om det är något som experter tror kommer att hjälpa tidningskrisen, så är det att öka på kvaliteten. I det här fallet kan egenproducerat, unikt, material kanske vara just den kvalitet läsarna saknar.
Fast, det är klart. Uddevalla 7 dagar tjänar kanske inte jättemycket på att läsarna gillar och uppskattar den. Hela Uddevalla är ju redan läsare, och det är väl det i första hand som drar in annonsörerna (läs: pengarna). Men det skadar så klart inte att ha ett gott anseende också.
I vilket fall som helst ser jag fram emot att se vilken riktning tidningen tar. Tydligen har den inte fått sin slutgiltiga form än, så läsarna välkomnas att delta i skapandet av en identitet. Men en tidning "av uddevallabor, för uddevallabor" låter som en bra start i mina öron.
Jag kan tänka mig att konkurrensen till största del kommer att består av annonsörerna. För 'nyheter' vinner nog 7 dagar inte på att ha. Då är reportage och information mer hållbart och mindre av en färskvara. För om det är något som experter tror kommer att hjälpa tidningskrisen, så är det att öka på kvaliteten. I det här fallet kan egenproducerat, unikt, material kanske vara just den kvalitet läsarna saknar.
Fast, det är klart. Uddevalla 7 dagar tjänar kanske inte jättemycket på att läsarna gillar och uppskattar den. Hela Uddevalla är ju redan läsare, och det är väl det i första hand som drar in annonsörerna (läs: pengarna). Men det skadar så klart inte att ha ett gott anseende också.
I vilket fall som helst ser jag fram emot att se vilken riktning tidningen tar. Tydligen har den inte fått sin slutgiltiga form än, så läsarna välkomnas att delta i skapandet av en identitet. Men en tidning "av uddevallabor, för uddevallabor" låter som en bra start i mina öron.
01 juli 2012
Länsstyrelsen säger nej till bostäder på Oljeberget. Eller: 'En saga om tillit och politik'
Länsstyrelsen säger nein till bostäder i Skeppsviken/på Oljeberget, med motivering att Uddevallas hamnaktiviteter är såpass viktiga - och farliga - för att det inte ska vara lämpligt att bo nära dem. Detta avskräcker inte kommunledningen, som bestämt sig för att överklaga till regeringen. Allt detta enligt Bohusläningen i går.
Politikerna vill ha bostäder på Oljeberget för de vill att det ska bli det mest "exklusivt" placerade bostadsområdet i Uddevalla. Samtidigt pratar man om att vi måste ha fler hyresrätter för att "klara inflyttningen". Det är ingen hemlighet att kommuner i allmänhet, men Uddevalla i synnerhet, allra helst vill se inflyttade som har råd och intresse av att bo i just det mest exklusiva bostadsområdet som finns, och förmodligen tänker politikerna sig att ett bostadsområde som Oljeberget skulle kunna vara det lockbete som får bägaren att rinna över av lust att bo i Uddevalla. Därför, tror jag, fortsätter de strida.
Och det är väl inget fel i sig. Politikernas uppgift är trots allt att jobba för kommunens utveckling och välstånd.
Det som fascinerar mig är att man inte har någon tilltro till våra myndigheter, i det här fallet Länsstyrelsen.
Länsstyrelsens uppdrag är bland annat att "tillvarata och arbeta för både enskilda människors och samhällets intressen," och bland deras arbetsuppgifter finns sådant som "regional tillväxt, infrastrukturplanering, hållbar samhällsplanering och boende, skydd mot olyckor samt krisberedskap och civilt försvar" och "naturvård samt miljö- och hälsoskydd". Med andra ord, de jobbar med bostadsbyggnadsfrågor dagligen.
Mycket i vårt samhälle baseras på tillit. Vi måste lita på att vår tandläkare kan utföra sitt jobb. Vi måste lita på att busschauffören inte är full eller sömnig. Vi måste lita på att dagispersonal och lärare inte är sadister. Vi måste lita på att restaurangpersonalen sköter hygienen i köket. Vi måste lita på att domstolarna dömer rätt.
Och vi måste lita på att våra politiker inte agerar utifrån egen vinning i första hand.
Det innebär också att vi måste lita på att Länsstyrelsens experter klarar av att göra sakliga bedömningar.
Om kommunen överklagar och regeringen beslutar att Oljeberget visst får bebyggas med bostäder, vad skulle det innebära? Skulle det betyda att Länsstyrelsens experter hade fel, eller skulle det betyda att regeringen helt enkelt inte har samma intressen som Länsstyrelsen? I så fall, vems intressen är viktigast? Eftersom systemet är uppbyggt på så sätt att man ska överklaga till regeringen, antar jag att Sverige anser politikernas intressen väger tyngst.
Än en gång måste vi lita på att politikerna fattar det beslut som är bäst efter att allt tagits med i beräkningarna. Som bekant kan politiker vara av väldigt olika åsikt när det gäller vad som är 'bäst' för folket, så vem kan med säkerhet säga att partipolitik inte vunnit över säkerhet och miljö?
Återigen, vi måste ha tillit.
Vi måste lita på att de beslut som tas är de rätta.
Jag hör ofta folk som säger att de inte litar på att våra kommunpolitiker gör sitt jobb särskilt väl. Ändå sitter politikerna kvar, flera mandatperioder i sträck, och kan kalla sig för 'förtroendevalda' trots att de inte haft medborgarnas förtroende på ett bra tag. I slutändan är det väljarnas uppgift att sålla ut agnarna från vetet. Likgiltighet på valdagen och inför val gynnar trots allt bara de sittande politikerna.
Det kommer att bli intressant att se om regeringen väljer att lita på Länsstyrelsen förmåga att göra sitt jobb, eller om inte heller regeringen har tillit till de utbildade och erfarna "sakkunniga" som sitter i vårt lands kunskaps- och tillsynsorganisationer. Och vad skulle det säga om vårt samhälle?
Politikerna vill ha bostäder på Oljeberget för de vill att det ska bli det mest "exklusivt" placerade bostadsområdet i Uddevalla. Samtidigt pratar man om att vi måste ha fler hyresrätter för att "klara inflyttningen". Det är ingen hemlighet att kommuner i allmänhet, men Uddevalla i synnerhet, allra helst vill se inflyttade som har råd och intresse av att bo i just det mest exklusiva bostadsområdet som finns, och förmodligen tänker politikerna sig att ett bostadsområde som Oljeberget skulle kunna vara det lockbete som får bägaren att rinna över av lust att bo i Uddevalla. Därför, tror jag, fortsätter de strida.
Och det är väl inget fel i sig. Politikernas uppgift är trots allt att jobba för kommunens utveckling och välstånd.
Det som fascinerar mig är att man inte har någon tilltro till våra myndigheter, i det här fallet Länsstyrelsen.
Länsstyrelsens uppdrag är bland annat att "tillvarata och arbeta för både enskilda människors och samhällets intressen," och bland deras arbetsuppgifter finns sådant som "regional tillväxt, infrastrukturplanering, hållbar samhällsplanering och boende, skydd mot olyckor samt krisberedskap och civilt försvar" och "naturvård samt miljö- och hälsoskydd". Med andra ord, de jobbar med bostadsbyggnadsfrågor dagligen.
Mycket i vårt samhälle baseras på tillit. Vi måste lita på att vår tandläkare kan utföra sitt jobb. Vi måste lita på att busschauffören inte är full eller sömnig. Vi måste lita på att dagispersonal och lärare inte är sadister. Vi måste lita på att restaurangpersonalen sköter hygienen i köket. Vi måste lita på att domstolarna dömer rätt.
Och vi måste lita på att våra politiker inte agerar utifrån egen vinning i första hand.
Det innebär också att vi måste lita på att Länsstyrelsens experter klarar av att göra sakliga bedömningar.
Om kommunen överklagar och regeringen beslutar att Oljeberget visst får bebyggas med bostäder, vad skulle det innebära? Skulle det betyda att Länsstyrelsens experter hade fel, eller skulle det betyda att regeringen helt enkelt inte har samma intressen som Länsstyrelsen? I så fall, vems intressen är viktigast? Eftersom systemet är uppbyggt på så sätt att man ska överklaga till regeringen, antar jag att Sverige anser politikernas intressen väger tyngst.
Än en gång måste vi lita på att politikerna fattar det beslut som är bäst efter att allt tagits med i beräkningarna. Som bekant kan politiker vara av väldigt olika åsikt när det gäller vad som är 'bäst' för folket, så vem kan med säkerhet säga att partipolitik inte vunnit över säkerhet och miljö?
Återigen, vi måste ha tillit.
Vi måste lita på att de beslut som tas är de rätta.
Jag hör ofta folk som säger att de inte litar på att våra kommunpolitiker gör sitt jobb särskilt väl. Ändå sitter politikerna kvar, flera mandatperioder i sträck, och kan kalla sig för 'förtroendevalda' trots att de inte haft medborgarnas förtroende på ett bra tag. I slutändan är det väljarnas uppgift att sålla ut agnarna från vetet. Likgiltighet på valdagen och inför val gynnar trots allt bara de sittande politikerna.
Det kommer att bli intressant att se om regeringen väljer att lita på Länsstyrelsen förmåga att göra sitt jobb, eller om inte heller regeringen har tillit till de utbildade och erfarna "sakkunniga" som sitter i vårt lands kunskaps- och tillsynsorganisationer. Och vad skulle det säga om vårt samhälle?
20 februari 2012
Politiker, lärare, barn
Våra skolpolitiker tycker att det nog är bäst om skolbarn får lära sig skriva med pennor redan när de börjar skolan.
Tydligen kan man numera diskutera självklarheter i de politiska nämnderna och ändå få det se ut som man uträttat något.
Dagens vuxna lärde sig läsa och skriva på det gamla vanliga sättet. Varför utgå från att dagens barn behöver extra hjälpmedel? Är det inte dags att inse att våra barn inte har mer eller fler inlärningsproblem än någon annan haft? Är det inte dags att inse att vi behandlar våra barn fel?
Den som vill veta hur det står till med ungdomens skrivkunskaper kan leta upp valfri blogg som handlar om "vardag, skola och kompisar", skriven av en 14-åring.
Tydligen kan man numera diskutera självklarheter i de politiska nämnderna och ändå få det se ut som man uträttat något.
Dagens vuxna lärde sig läsa och skriva på det gamla vanliga sättet. Varför utgå från att dagens barn behöver extra hjälpmedel? Är det inte dags att inse att våra barn inte har mer eller fler inlärningsproblem än någon annan haft? Är det inte dags att inse att vi behandlar våra barn fel?
Den som vill veta hur det står till med ungdomens skrivkunskaper kan leta upp valfri blogg som handlar om "vardag, skola och kompisar", skriven av en 14-åring.
Men imorn e det
stallet ska rida ut med Sofie efter skolan :) kommer bli kul tar med
kameran blir nog lite bilder :) men nu sitter jag här och äter äpple
gott och kollar på tv kanske fixar bloggen. Behör en ny header så
kommentera gärna om ni vill göra en skicka dom bilderna jag vill ha till
den i så fall. Något liknande den jag har nu samma stil typ men
berättar mer till den så komentera gärna om ni vill göra den.
(Jag tänker inte länka till inlägget, för ingen behöver veta exakt vem som skrivit detta. Och varför skulle ni klippa och klistra för att söka i valfri sökmotor? Det finns många andra bloggar ni kan läsa, om ni vill forska mer om detta sorgliga fenomen.)
Låt mig också påminna om att detta är skrivet med elektroniskt hjälpmedel, och av någon som får antas gilla att uttrycka sig med ord/skriva/blogga.
Inget kan övertyga mig om att problemet ligger i bristen på pengar, datorer och pekplattor i skolan.
20 januari 2012
Jag bara undrar
Ibland hör jag folk som försvarar bygget av bostadsrätter (istället för hyresrätter) genom att påpeka att nya bostäder, oavsett sort, är positivt eftersom det bidrar till en flyttkarusell. Alltså, tanken är att personer som till exempel bor i hyresrätter ska byta upp sig till en nybyggd bostadsrätt och på så sätt skapa lediga hyresrätter till unga vuxna som vill flytta hemifrån.
Det vore ju bra om det funkade så, men det gör det inte.
De som har möjlighet att flytta in i en bostadsrätt är:
I Uddevalla byggs det i princip enbart bostadsrätter. Det var inte heller så värst länge sedan Uddevallahem gjorde sig av med mängder med hyreslägenheter på Dalaberg och Hovhult eftersom det sades vara för många lägenheter som bara stod tomma. Nu bebos lägenheterna i Uddevalla till stor del av människor som inte kan välja fritt mellan olika bostadsformer. De kommer inte kunna flytta på sig, hur gärna de än vill.
Så var är det tänkt att unga ska bo när de flyttat hemifrån?
Det vore ju bra om det funkade så, men det gör det inte.
De som har möjlighet att flytta in i en bostadsrätt är:
- de som redan har en, säljer den och köper en ny
- de som säljer sin villa och köper lägenhet istället
- de som bott i hyresrätt men nu har råd att köpa en bostad eftersom inkomsterna ökat
I Uddevalla byggs det i princip enbart bostadsrätter. Det var inte heller så värst länge sedan Uddevallahem gjorde sig av med mängder med hyreslägenheter på Dalaberg och Hovhult eftersom det sades vara för många lägenheter som bara stod tomma. Nu bebos lägenheterna i Uddevalla till stor del av människor som inte kan välja fritt mellan olika bostadsformer. De kommer inte kunna flytta på sig, hur gärna de än vill.
Så var är det tänkt att unga ska bo när de flyttat hemifrån?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)