Tydligen kan man numera diskutera självklarheter i de politiska nämnderna och ändå få det se ut som man uträttat något.
Dagens vuxna lärde sig läsa och skriva på det gamla vanliga sättet. Varför utgå från att dagens barn behöver extra hjälpmedel? Är det inte dags att inse att våra barn inte har mer eller fler inlärningsproblem än någon annan haft? Är det inte dags att inse att vi behandlar våra barn fel?
Den som vill veta hur det står till med ungdomens skrivkunskaper kan leta upp valfri blogg som handlar om "vardag, skola och kompisar", skriven av en 14-åring.
Men imorn e det
stallet ska rida ut med Sofie efter skolan :) kommer bli kul tar med
kameran blir nog lite bilder :) men nu sitter jag här och äter äpple
gott och kollar på tv kanske fixar bloggen. Behör en ny header så
kommentera gärna om ni vill göra en skicka dom bilderna jag vill ha till
den i så fall. Något liknande den jag har nu samma stil typ men
berättar mer till den så komentera gärna om ni vill göra den.
(Jag tänker inte länka till inlägget, för ingen behöver veta exakt vem som skrivit detta. Och varför skulle ni klippa och klistra för att söka i valfri sökmotor? Det finns många andra bloggar ni kan läsa, om ni vill forska mer om detta sorgliga fenomen.)
Låt mig också påminna om att detta är skrivet med elektroniskt hjälpmedel, och av någon som får antas gilla att uttrycka sig med ord/skriva/blogga.
Inget kan övertyga mig om att problemet ligger i bristen på pengar, datorer och pekplattor i skolan.
Ja, eller så är det skrivet av någon som aldrig skulle överväga att ens försöka uttrycka sig i skrift om hen inte hade elektroniska hjälpmedel ..?
SvaraRaderaHär är ett annat exempel på blogg, skriven av en 47-åring - som garanterat lärt sig skriva på det gamla vanliga sättet:
"Jag har väll känt en tid att jag varit på väg ner i en svacka, men har lyckats ganska bra med att hålla mig flytande trotts allt. När pengarna inte kom som det skulle från försäkringskassan då stöp jag. I början sa det, " Dom måste ha GLÖMT att betala ut till dig. Jag skickar ett medelande." när jag ringde. Hur kan man glömma en sådan sak. Det är ju ingen nyhet för dom att jag sjukskriven. Det har jag ju varit i över ett år nu. Dom har fortfarande inte skickat några pengar, fast jag har ringt en miljon gånger och bönat, bett, tjatat och gråtigt. "
;)
Det är ju tänkbart att bloggar och dylikt blivit så självklara i Sverige att även de som inte nödvändigtvis gillar att uttrycka sig i skrift känner att de kan, eller till och med 'bör', göra det... Och i så fall ska de givetvis uppmuntras att fortsätta, då skrivandet i sig knappast kan bli en nackdel.
SvaraRaderaProblemet i sammanhanget är (enligt mig) våra skolor, där lärare nuförtiden verkar övertygade om att rättstavning och grammatik 'kommer av sig själv' när barnen är tillräckligt gamla.
Det viktigaste i skolan (fortfarande enligt mig) borde inte vara att lära barn hur man använder elektroniska hjälpmedel, utan hur man använder sitt eget språk för att kommunicera.
Att jag anser att det med fördel ska göras med papper och penna beror på att det ändå är mer kostnadseffektivt för en kommun med ansträngd ekonomi än vad laptops och iPads är.
Självklart tror jag inte att traditionell skrivundervisning med papper och penna inneburit att samtliga individer känner att det är viktigt att lära sig stava alla vanliga ord, och dessutom avstå från talspråk i en personlig, informell text ;)