Symbolvärdet av ett torg

Som ni kanske (inte) minns, skrev jag ett tag sedan om parkeringen på Kungstorget, och om hur bilisterna mer eller mindre tagit över den delen av centrum. Jag skrev bland annat att jag tycker det vore hög tid att utvärdera resultatet av förändringarna vid torget, och jag lovade att jag skulle återkomma i saken för att förklara varför jag inte gillar bilar på torget.

För om parkeringen och biltrafiken runt torget inte tillför betydande summor i köpmännens kassor, så finns det få goda anledningar till att låta bilarna fortsätta ockupera torget (anledningen 'avleda trafiken vid rusningstrafik' håller fortfarande inte i mina ögon).

Den enskilde bilistens bekvämlighet struntar jag nämligen fullkomligt i.

Kungstorget beskylls ofta för att stå tom och oanvänd, och med all rätt; oftast är den ganska tom och oanvänd. Göteborg har också ett sånt torg (Gustav Adolfs torg), dock utan att någon tvunget vill förvandla det till en parkering.

Det finns givetvis andra städer i Sverige där politiker bråkar om huruvida det ska vara parkering på torgen eller inte. Till exempel avslogs ett förslag på parkering i Nybro, trots argument som att "människan är lat" och att enda andra alternativet till gynnad centrumhandeln vore att flytta Systembolaget till torget.

I Ängelholm valde man också bilfritt, trots att deras torg redan kallades "Döda torget", och i Eslöv tog de bort parkering från ett torg efter tio år, och gjorde ny (tillfällig) parkering på ett annat torg efter protester.

Förutom uppenbara anledningar som att varje bil är ett möjligt dödsredskap, och att ett 'levande' centrum rimligtvis borde prioritera människor snarare än bilar, så skulle jag vilja påminna om värdet i symboler.

Det är till exempel en aktuell idé att stadshuset borde flyttas från det avlägsna Blåkulla lite närmare centrum. Bilden av att våra styrande män och kvinnor sitter långt från folket och (bokstavligt talat!) tittar ner på Uddevalla är inte den bästa bilden vi kan ha.

På samma sätt resonerar jag kring Kungstorget. Torg anses (fortfarande) vara stadens naturliga centrum. Det är där man kan samlas i massor vid evenemang och manifestationer. Det är där vi ställer vår julgran varje år. Men istället för att julgranen - symbolen för jul, d.v.s värme, gemenskap och fest - får stå mitt i det rum som från gamla tider enkom varit till för människorna, så får den numera stå alldeles intill en trist parkering.

Jag tycker det är sorgligt att vi ställer bilar - kalla, tomma, ihåliga ting - i vår stads hjärta. Det är sorgligt att den starkaste symbolen vi har för handel, möten och en levande stad har reducerats till en parkering för folk som inte orkar gå några tio meter. Då ser jag heller ett dött, öde torg. Det skulle i alla fall betyda att det fortfarande fanns möjlighet att blåsa liv i det. Som det är nu signalerar man bara uppgivenhet; att man helt enkelt inte kan tänka sig något bättre.