I morse när jag ville berätta för min syster om vad för nytt jag hittat om Slaget vid Uddevalla och Magnus Gabriel De la Gardie, bad hon mig "glömma den där fjanten nu". Det tänker jag så klart inte göra. Däremot tänker jag inte besvära min syster med De la Gardie igen medan hon är i pyjamas.
Det jag läste i boken "Kriget mot Danmark 1675 - 1679" av Gustaf Björlin (1885) var nämligen att De la Gardie till en början inte velat ge sig in i Bohuslän för att strida. Det verkar lite som att det inte var viktigt att försvara det nysvenska området, bara fienden inte kommer över Göta älv. Trots sin styvmoderliga inställning till Bohuslän blev han som bekant tvungen att försöka åstadkomma något ändå. Jag undrar verkligen vad bohusläningarna tyckte om det hela. Måste kännas rätt bittert att först 'bli svenskar', och sedan lämnas att bli plundrade av 'fienden'.
Jag läste också om Gyldenlöve, och anledningen till att de norska trupperna drog sig tillbaka mot Svinesund för att strax efteråt tåga tillbaka ner genom Bohuslän. Gyldenlöve ville nämligen träffa sin flickvän. Har ni hört något så rart? Så han lämnade sin här och reste iväg. Förvirrade och utan klara order drog sig soldaterna tillbaka när De la Gardie ryckte fram genom Bohuslän. De la Gardie trodde att de höll på att ge upp, men då hörde Gyldenlöve talas om den nya situationen och kom tillbaka.
Och så läste jag att De la Gardie "sjelf flere gånger hade förklarat sig fullkomligt oduglig" för sitt jobb i det militära. Genast verkar han lite mer sympatisk. Men bara lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar