Sverre, syssel och Bohuslän

Av en händelse började jag läsa om Bohusläns medeltidshistoria. Tydligen är det en period som historiker inte ägnat sig särskilt mycket åt. Norska historiker bryr sig inte, för Bohuslän har ju inte varit en norsk angelägenhet på länge, och svenska historiker bryr sig inte för det var ju inte Sverige på den tiden.

I vilket fall.

Jag läste om Viken, Ranrike och Alvhemmen, som alla betecknat området som är Bohuslän idag. Och jag läste om den norske 'kong Sverre', som delade upp landet i 'syssel' - nya administrativa områden - i slutet på 1100-talet, och där 'Ranafylke' delades upp i Ranrikesysla och Elfsysla. Eller på svenska: Ranrikesyssel och Älvsyssel.

Men det jag blev mest fascinerad av var gränsdragningen mellan Ranrikesyssel i norr och Älvsyssel i söder. Gränsen gick nämligen vid Bäveån.

En av anledningarna till att jag blev glad över det är för att det visar än en gång att Bäveån inte är något man kan slänga ena benet över och sedan knalla vidare. Bäveån är, och har varit sedan medeltiden och förmodligen längre bak än så, ett givet riktmärke i landskapet.

Det påminde mig också om de två kyrkorna som en gång låg på var sin sida av Bäveån, och jag läste att kyrkan söder om Bäveån - Bäve kyrka - fanns redan då, på 1100-talet. (Den Bäve kyrka finns ju som bekant inte längre, tyvärr, och ska inte förväxlas med den nuvarande Bäve kyrka, som är byggd först 1973).

På tal om kong Sverre, han verkar ha varit en riktig fan till jäkel. Uppvuxen på Färöarna blev han mer eller mindre tvingad till att bli präst, men när hans mamma dök upp och berättade att hans far var kung (och dessutom en 'kvinneforfører'), begav Sverre sig till bland annat Östergötland och Värmland för att övertyga inflytelseriska personer om att han var den rättmätige kungen av Norge. Sedan tog han kommandot över en grupp upprorsmakande banditer och utropades till kung av Norge i Hedekas (av alla ställen). Visserligen accepterades han inte genast, speciellt inte av Norges redan existerande kung och prästerskap, men det är ju sånt man får kriga för. Vilket Sverre gjorde med framgång. Men så anses han också vara en av Norges 'främsta' kungar. Tydligen var han snäll också.

Jag läste också att senare i tiden, på 1400-talet, börjades området Älvsyssel kallas Bohuslän, men att det dröjde en tid innan resten också 'blev' Bohuslän.

Och så läste jag att Bohus fästning aldrig erövrats i strid (fast det funnits gott om försök, då det varit ett strategiskt viktigt gränsområde), och sådan byggnadskonst (och visst mått av envishet och uthållighet från försvararnas sida) måste beundras.