2018 - året i bilder

Hallå?

Hej.

Det var länge sedan sist. Ett år exakt, för att vara exakt.

Så här kommer en sammanfattning av det gångna året. (Det är många bilder, så ha tålamod om det tar ett tag att ladda in!)

Vi börjar i januari och med bilden ovan. Korsningen vid Hallmans hörna. Provläggningen av Kungsgatans nya stenar.

Ett tag hade vi en sten mitt i stan som det stod Vôrpen på. Det var en märklig tid.

Träden längs Kungsgatan är nu ett minne blott.

Kungstorget innan renoveringen.

Skalbankarna under frost.

Jag var så uppslukad av att försöka fotografera hackspetten att jag först inte såg krabaten som satt lite längre bort...

... En magnifik stenknäck! Jag hade länge velat se en, så det var en dröm som gick i uppfyllelse.

Kan ni tänka er att kommunen rev bort ett grönskande, blommande buskage och ersatte det med... det här. Ett hav av grus med ett ynkligt planteringskärl. Man kan bli bitter för mindre.

Södergatans gammaldags charm.

En dag hittade jag en skadad gråsiska utanför huset. Den saknade stjärtfjädrar och mådde inte bra, men det var den första gråsiskan jag någonsin sett, så det var ändå lite spännande...

... och en kort stund senare såg jag min andra gråsiska någonsin, och den verkade vara frisk (och hungrig).

Slutet på februari bjöd på snö. Här vid Skalbankarna.

Dramatiska skuggor.

Så rund. Så söt.

Syrisk häst.

Blåmes.

Ibland ser man en stig som är svår att motstå. Just denna lyckades jag dock motstå (den gången).

Vi är alla olika. Fast likadana.

En av hönorna på Emaus.

Med våren kom arbetet att rusta upp torget och Kungsgatan.

Kungsgatans gamla skrud.

Fasad på Kungsgatan.

Även om det ser tämligen dött ut...

... så har våren redan kommit.

Mina favoriter!

På vårkanten begåvades Asplundsgatan med en busshållplats, och blev på köpet av med en lång rad rosenbuskar. Man kan bli bitter för mindre.

På vårkvisten dök han upp...

... den hatade Octopus!

En favoritvy om våren.

En rödhakes kavata silhuett.

Att klappa en get i solsken känns som att klappa en hårig, svettig människa.

En av höjdpunkterna varje år. Ladusvala.

Emaus.

Blommande träd och buskar.

Vårgrönska.

Vilken idyll, va?

På Kålgårdsberget.

Rhododendron.

Arkeologisk utgrävning vid Hasselbacken.

Stora Hellevigsgatan.

Svartvit flugsnappare. Min första!

Skugga på Norra kyrkogården.

Skalbankarna under sommarsol.

Grodyngel.

En blåmesunge kikar ut.

Sommaridyll.

Utsikt från Kålgårdsberget.

Takåsar.

Bartilsgatan.

Knölsvansfamilj i Bäveån.

På sensommaren är den nya bryggan i Södra hamnen klar.

Jag var ute på promenad längs med Junokajen när plötsligt...

!!

En mink! Den första jag någonsin sett. Jag visste inte ens att Bäveån kunde ha mink, men nu vet jag.

Renovering av Södra hamnens kaj.

Sedan kom hösten.

Järnbron fick ett nytt underlag - fult som stryk. Det första jag sa när jag såg den var att den kommer bli snorhal på vintern. Och jag fick rätt.

Första delen av den nya Kungsgatan stod klar.

Även om jag är skeptisk till vissa detaljer...

... så blev det rätt bra.

Folkets park.

Den vackra hösten.

Folkets park igen.

Jag tyckte det var romantiskt; att vara insnärjd i kedjor och trollhassel.

Mer Folkets park.

På Bohusgården.

Mer Bohusgården.

Nordens väg.

Sedan var det redan dags att inviga julbelysningen i stan.

Och som uddevallabo kunde jag inte missa när Karl XII:s liktåg gick genom staden.

Det var riktigt häftigt att få se. Och nu förstår jag tjusningen med män i uniform.

Så där.
Då återstår bara att önska er alla ett gott nytt år!