Den bästa kartan

Händer det ibland att du befinner dig på en plats som du inte har någon aning om namnet på?

Då vill jag tipsa om kommunens turistkarta, eller "adress och fritidskarta" som den också kallas. Kartan hittas på denna sida, och direktlänk finns här. Några minuters rolig läsning samt ett par aha-moments utlovas

- Tillägg 2017-07-21 -

På grund av att Uddevalla kommun gjort om sin hemsida finns kartan inte längre där.

Däremot finns den här istället.

Snart blomstrar det (i kommunala rabatter)

(O)härliga dofter

Några dagar sedan var jag på Tureborg, och medan jag promenerade genom bostadsområdet tänkte jag att jag skulle skriva om hur härligt det är att kunna känna doften av tvättstugor (eller okej, tvätt- och sköljmedel).

Det doftar nämligen inte längre i mitt kvarter. Några år sedan fick vi en modern tvättstuga med tvättmaskiner med inbyggt tvättmedel. Det moderna tvättmedlet doftar absolut ingenting. Så klart. Så när jag då och då känner doften av tvättmedel nånstans drar jag djupa andetag och njuter.

I går skrev Bohusläningen om doftöverkänslighet.

Tvättstugedoften är inte härlig för alla.

Av någon anledning har jag genom åren sett till att inte använda parfym när jag besöker just tandläkarmottagningen. Jag antar att någon sagt att man ska ta hänsyn till andra i offentligheten. Och jag vill ju gärna ta hänsyn. Men på nåt sätt har jag inte tänkt specieltl mycket på att personer som skulle vilja att man tog hänsyn finns på alla andra ställen också. Även jag kan vara pinsamt inkonsekvent.

Förr använde jag parfym varje dag. Nu använder jag det då och då. Det är ingen hemlighet att våra näsor vänjer sig vid dofter. Förr var det inget speciellt för mig att jag doftade. Nu är det som en hemlig njutning att känna doften av parfym på mig själv en hel dag. Så det behöver inte vara en dålig sak att minska på dofterna som omger en själv. Det är klart värt att tänka på, av hänsyn till andra i offentligheten.

Hur som helst är jag stolt och glad över att kommunen tar medborgarnas besvär på allvar.

Nu kanske nån undrar...

Var kan man lära sig sånt som att dalen som kopplar ihop Elseberg med Lelångebanan heter Tabordalen?

Jo, kära vänner, det kan man se i Uddevalla turistkarta. Namnet till trots kommer den även till användning för inbitna uddevallabor.

Den nya parkeringen på Emaus

Jag är otroligt besviken och ledsen efter att ha läst kommuens meddelande om att man kommer bygga en ny parkering på Emaus, i själva naturreservatet. Den gamla parkeringen kommer tydligen inte kunna användas eftersom kommunen lovat Riksbyggen att de får bygga sina hus där.

Nej, det här kommer ta fruktansvärd lång tid för mig att smälta. Det spelar ingen roll att jag förstår varför det behövs en parkering, och att jag förstår att det behövs fler bostäder, och att jag förstår att det inte vore rimligt att spränga bort berg för att få plats med en parkering. Inget av det spelar någon roll, eftersom Emaus, och faktiskt just det området med träden och den gamla stengärdesgården, talar till min själ på ett sätt som praktiska beslut aldrig kan göra.

(Jag skulle nyss googla på Riksbyggen, men skrev riskbyggen istället. Omen? haha)

Avloppslördag igen

Det börjar bli en tradition att jag uppmärksammar kommunens Avloppslördag, som är i morgon, 10 maj på Bohusläns Museum.

Som vanligt vill jag också uppmana till en kollektiv stund av tacksamhet för våra fungerande avlopp.

Tack.

Tack.

Angry Birds är inte roligt för alla

Jag fick tips om att vår egen Angry Birds-lekplats uppmärksammades i finsk media också. Av kommentarerna där verkar man tycka att det är typiskt svenskt (notera: inte typiskt uddevallskt) att klaga. För i Finland älskar ju alla Angry Birds.

Folk i båda länderna verkar dock missa nyanserna.

Det är inte relevant att jämföra varken Mcdonalds eller Legoland med en kommunal lekplats. Det är inte relevant att jämföra Friends Arena eller Cloetta Center med en kommunal lekplats. Det är inte heller relevant att jämföra Mumin eller Kalle Anka med dessa Angry Birds-figurer, för jag har då aldrig hört talas om kända figurer på en kommunal lekplats tidigare. (Däremot har jag sett flera på förskolor och skolor).

Så det är ovanligt, om inte unikt. Varför skulle inte sånt kunnas tas upp till diskussion utan att hånas?

Ansvarig inköpare säger i Bohusläningen att man valde Angry Birds enbart för att det skulle vara roligt för barnen. Man nämner också att man köpt Angry Bird-leksakerna från ett företag som heter Lappset. Inte oväntat kommer företaget från Finland. Och inte oväntat verkar Angry Birds-produkterna vara de enda de har med kända figurer.

Ansvarig inköpare säger också att det inte handlade om sponsring.

Så hade det lika gärna kunnat bli en rolig Kalle Anka på gungorna? Så vitt jag vet, nej, för att det förmodligen inte säljs några sådana gungor. Upphovsrätten gäller ju där också. Rovio gillar dock att sprida sina figurer, helt uppenbart.

Hade Kalle Anka-gungor sålts, hade nog våra kommunala lekplatser redan haft dem. Eller? Trots allt vill ansvariga ju bara göra det lite roligt för barnen. Det är förmodligen också så personalen tänker när de sätter upp kända figurer i skolor. Men känns det bra? Vill vi att kommunen tvingar barn att skapa förhållanden till vissa figurer och varumärken - varumärken vars ansvariga bedömt att lättillgänglighet kommer vara mest lönsamt? Vill vi att kommunen faller i företagets fälla genom att villigt kasta våra pengar mot ett varumärke enbart för att det är välkänt och lättillgängligt?

Jag tycker: nej.

Kungstorget engagerar nästan inte alls?

Snart är det försent för allmänheten att lämna in förslag angående ombyggnaden av Kungstorget och Hasselbacken, och projektledningen har all rätt att vara besviken på den magra skörden. Det är ju annars många som vill tycka till, och man kan bara spekulera i varför det inte vällt in fler förslag.

Projektledningen är också besviken på att det mest är folk "55+ med slips" som lämnat in förslag, eftersom man hade önskat fler förslag från ungdomar. Jag älskar den formuleringen - 55+ med slips - i det här sammanhanget, för det visar så tydligt vilken grupp det är som är van vid att bli lyssnad på, bli tagen på allvar, och få sin vilja igenom.

Kommunen har inte gjort sig känd för att låta medborgarna ha något att säga till om, och en alldeles för kort period av 'alla får vara med' hinner tyvärr inte ändra på det.

Det uppmanas att tänka och drömma fritt om hur vårt framtida torg ska se ut, men ärligt talat är det ju inte kommunen som kan uppfylla dem. Det har många gånger påpekats att idén om uteserveringar längs Bäveån är värdelös om det också inte finns krögare och caféägare som är beredda att satsa. På samma sätt måste en saluhall drivas av någon. Faktiskt är det så att allt måste drivas av någon annan än kommunen. Det kommunen kan göra i bästa fall är att kratta manegen.

Om snacket och förslagen kring centrum och Kungstorgsprojektet kan inspirera och bidra till någon sorts konsensus mellan näringsliv, kommun och medborgare, så är det givetvis toppen. Men om det inte ens kan avrunda det eviga tjatet om parkeringsplatser, så tycker jag vi borde se det som ett stort misslyckande.

Just parkeringsfrågan är nämligen snudd på bisarr.

Jag är ingen bilist. Om jag vill ta mig någonstans är det till fots eller kollektivtrafik som gäller. Kanske är det därför jag till exempel tycker att det är sjukt att någon (i Bohusläningens kommentarsfält) ens kommer på tanken att man borde "[f]örsämra den sponsrade kollektivtrafiken till Torp så att ungdomar, studenter och andra billösa handlar i centrum", som om en bra lösningen på centrumproblemet är att 'låsa in' folk. Som om de flesta som undviker centrum är de 'billösa', när allt gnäll om tillgänglighet annars kommer från just bilister.

Kanske därför tycker jag också att det är sjukt att ett parkeringshus under (!) torget kan föreslås som konkurrensfördel gentemot Torp eftersom man i centrum då skulle kunna "gå ur och in i bilen där det är torrt och rent i regn rusk och snöstorm".

Och kanske är det för att jag inte blivit bortklemad i uppvärmda bilar som jag tycker det är sjukt att föreslå ett tak över Kungsgatan. Som om centrumshopping i idealfallet innebär att man flanerar fram och tillbaka på gatan, istället för att faktiskt gå in i affärer och shoppa samtidigt som man söker skydd för regn och rusk.

Men åter till Kungstorget nu.

Ett av de mer genomarbetade förslagen (såvitt jag kan se) kommer från Promotor Reklambyrå, och lyfter fram sånt folk oftast önskar sig - vatten (möjlighet till en mer konstnärlig utformning av fontänerna finns ju också), skridskobana, sittplatser som blir en naturlig mötesplats, samt en permanent scen.

Samtliga bilder är från videon, och använda utan tillstånd.

Ett växthus mitt i centrum kan te sig lite galet (hur länge får det vara helt, till exempel?) men tänk om det inte blir ett problem? Vilken härlig känsla det vore.

Jag gillar att man på Promotor (till skillnad från andra) insett att det kommer en vinter ibland också, men jag är tveksam till vattenbassängen/skridskobanan. Kanske har folk inga större förväntningar på en mindre 'nöjesbana', som det nog skulle bli på torget oavsett vad man gör, men denna ser lite väl liten ut.

På tal om skridskor. Många vill ju ha en isbana i centrum, men jag undrar om folk kommer orka dra med sig skridskorna ner på stan bara för en liten nöjessvängom. Man skulle ju behöva bära runt på grejerna medan man passar på att göra andra saker (såvida man inte har en bil fint parkerad i närheten). Och om man inte vill göra andra saker på stan, varför inte åka till någon av de spolade fotbollsplanerna istället?

Grejen med populära och mysiga skridskobanor, som till exempel i Central Park (som nämns i Promotors video), är ju att det finns skridskor att hyra (vilket tillåter spontanitet och inte stänger ute dem som inte äger ett par sedan innan). Men jag har inte hört någon nämna uthyrning av skridskor i samband med isbanor i centrum. Jag är verkligen nyfiken på hur populär en liten isbana utan uthyrning vore. Jag misstänker att det bara vore barn på den banan, medan ena föräldern står vid sidan av och tittar, och den andra (om en finns) går i affärer.

Avslutningsvis två extra bilder från Promotors video, helt enkelt för att deras visualisering är ovanligt snyggt gjord.

Skakad, inte berörd

Centrum fick en ny skulptur lite mer än en vecka sedan. Granitblocket vid Bohusläns museum har ersatts av en smått medtagen man, till axlarna nedgrävd i marken (alternativt; till axlarna uppkommen ur marken).

Den nya skulpturen är gjord av Pecka Söderberg, och heter Resenär, vilse men inte helt väck. Enligt kommunens pressmeddelande har Söderberg sagt:

De tankar jag har med skulpturen handlar annars om människor på resa, detta att överraskas av nåt man inte tidigare sett. Upptäckandet – att se nåt nytt – kan vara jobbigt, men också väldigt berikande.

Och visst. När jag upptäckte skulpturen första gången tyckte jag det var lite jobbigt. Den är nämligen inget vidare snygg. Hantverket är det dock inget fel på, och jag ser tjusningen i målade skulpturer.

Att resenären - flygaren - är vilse förstår man nog direkt. Vad har en flygare under marken att göra? Jag associerar genast till en krasch. Andra kanske tänker att flygaren fugit upp, upp, upp i en underjordisk värld tills den slutligen brutit igenom taket, men av någon anledning övertygar den berättelsen inte mig.

Jag ställer mig också frågan, vad är det han tittar på? Kroppen är ju vänd mot museet, men blicken verkar dras mot Lidl. Lidls förträfflighet - en överraskande upptäckt?

Om jag hade fått bestämma hade jag vänt mannen in mot parken, typ mot de stora ankarna. Som den står nu uppfattar jag det som att konstverket endast riktas till museibesökarna som kommer från parkeringen. Kommer man till fots från city-hållet ser man ju bara hans rygg, och vilka signaler man skickar ut med sitt kroppsspråk får antas gälla mänskliga avbildningar också. Det känns ovälkomnande.

Hade den istället varit vänd så som jag föreslår, hade man sett honom från sidan, oavsett vilket håll man kommer ifrån. Dessutom hade den stackars mannen kunnat blicka ut över vattnet, vilket ju politiker och näringsidkare med alla medel vill få oss att göra.

Sedan funderar jag också på om det är "att se något nytt" att se en ålderstigen herre. Hur det än är med den saken, föredrar jag att se på våra lokala, levande herrar. De brukar nämligen se rätt snälla och trevliga ut, till skillnad från den minst sagt läskiga resenären vi har på besök i ett år framöver.

När någon inte gillar ett konstverk brukar upphovsmän och andra kännare säga att konsten redan uppfyllt sitt syfte; nämligen att skapa en reaktion (ju starkare desto bättre). Jag kan inte tänka mig annat än att Resenär... skapat reaktioner bland många som sett den, så jag får passa på att gratulera konstnären och kommunen till ett lyckat projekt.

Stopp i sommartrafiken

Strandpromenadens hängbro är avstängd tillsvidare. Det fick jag reda på när gallret och skylten började skymta runt kröken. (Informationsskylten vid Svenskholmen fanns inte vid tillfället i måndags.) Nåväl, det är bara att vända om. Eller?

En grupp unga killar kom fram till avstängningen samtidigt som jag. Fan-ordet användes flitigt, men sen kom lösningen, lika självklar som dum:

"Vi går bredvid."

Sagt och gjort, efter lite tvekande från den ene kille, hade de klättrat över räcket, ner på balken vid sidan av bron, och sedan över räcket igen. Sedan samma sak igen på andra sidan antar jag, för lite senare syntes de på fast mark längre bort. Som tur är.

Föräldrar, ibland ser jag era barn och ungdomar göra rent ut sagt farliga saker. De gör det ofta självmant, och de gör det ofta med ett leende på läpparna. Bara så ni vet.

Mer bistra tider i kommunens ekonomi

Bohusläningen serverar den här morgonen en artikel om att kommunen måste spara 100 miljoner kronor inom ett par år för att hålla budgeten. Ekonomichef Erlandsson figurerar i artikeln, och han förklarar att läget beror dels på bortfall av skatteintäkter (i och med en ökad arbetslöshet), och dels på nödvändiga och oundvikliga investeringar i kommunala fastigheter.

Gott så.

Jag skulle dock vilja att någon räknade ut hur många arbetslösa det hänger på. Hur många skulle behöva få lön/inkomst för att kommunen ska slippa spara 100 miljoner? Vid vilken tidpunkt slog det över från 'acceptabel mängd arbetslöshet' till 'för mycket arbetslöshet'?

En annan sak jag gärna skulle vilja veta är om de nödvändiga investeringarna inte kunnat göras innan det blev akut, så att man slapp ta allt på en och samma gång? Nu ser det mest ut som att någon har skjutit problemen framför sig, kanske i hopp om att det magiskt ska lösa sig, eller i hopp om att någon annan tar ansvaret när den yttersta dagen kommer.

Lagt förslag om ökade lönepåslag

När jag läste Bohusläningens artikel om politikerna som vill höja sina löner, kunde jag knappt hålla mig för skratt. "Vilken dynamit!" tänkte jag, och kunde redan då, innan några kommentarer var gjorda, föreställa mig hur kommentarsfältet skulle se ut senare på kvällen. Och visst blev folk provocerade.

Det borde inte vara svårt att förstå varför. Till och med artikeln påpekar klart och tydligt att detta förslag läggs fram i skuggan av den största nedskärningen inom socialtjänsten i Sverige sedan 90-talet. Journalist Blomgren frågar: "Kan du ändå inte förstå om somliga bli upprörda...", och kommunalråd Jacobsson gör som så många andra politiker och underlåter att svara på frågan. Han vill inte svara på om han förstår. Istället fortsätter han försvara förslaget.

Artikeln går inte in på några större detaljer om hur förslaget ser ut, och Uddevalla kommuns diarium är ett skämt på många sätt, så jag får lita på att den sammanfattning som finns i artikeln är tillräckligt informativ.

– Det handlar inte om att vi ska ha några rena lönepåslag. Bara om att vi vill ha samma lönepåslag som dem vi bestämmer över, alltså direktörerna, förklarar kommunalrådet Magnus Jacobsson (KD).

Alltså: de vill att kommunstyrelsens löner i framtiden ska höjas med samma procent som kommunens bolagsdirektörer får. Nuvarande modell, där de följer en genomsnittlig procent av fackförbundens höjningar, är tydligen inte rolig längre.

Jag frågar mig genast varför. Varför vill de ha samma lönepåslag som direktörerna? Utvecklingen av politikernas löner har halkat efter i jämförelse med direktörernas löneutveckling, menar Jacbobsson i artikeln. Jag tolkar det som att politikerna helt enkelt känner sig mindre värda i jämförelse. Eftersatta, liksom. Kanske lite som medborgare i allmänhet känner sig när politiker lyckats tillskansa sig den ena fördelen efter den andra?

En annan sak som fick mig att lyfta på ögonbrynet var att kommundirektörens framtida löneutveckling nämns som extra viktig i artikeln. Skulle inte Uddevallas kommundirektör avskaffas inom kort? Baseras förslaget verkligen på att tjänsten kommundirektör blir kvar? Skickade man iväg Runnström och 1.5 miljoner kronor i onödan?

Avloppslördag!

Nästa vecka är det dags igen för Avloppslördag.

Jag vill än en gång passa på att skänka en tanke till alla våra avlopp, reningssystem och den kompetenta personal som tar hand om allt.

Jag älskar er.

Länsstyrelsen säger nej till bostäder på Oljeberget. Eller: 'En saga om tillit och politik'

Länsstyrelsen säger nein till bostäder i Skeppsviken/på Oljeberget, med motivering att Uddevallas hamnaktiviteter är såpass viktiga - och farliga - för att det inte ska vara lämpligt att bo nära dem. Detta avskräcker inte kommunledningen, som bestämt sig för att överklaga till regeringen. Allt detta enligt Bohusläningen i går.

Politikerna vill ha bostäder på Oljeberget för de vill att det ska bli det mest "exklusivt" placerade bostadsområdet i Uddevalla. Samtidigt pratar man om att vi måste ha fler hyresrätter för att "klara inflyttningen". Det är ingen hemlighet att kommuner i allmänhet, men Uddevalla i synnerhet, allra helst vill se inflyttade som har råd och intresse av att bo i just det mest exklusiva bostadsområdet som finns, och förmodligen tänker politikerna sig att ett bostadsområde som Oljeberget skulle kunna vara det lockbete som får bägaren att rinna över av lust att bo i Uddevalla. Därför, tror jag, fortsätter de strida.

Och det är väl inget fel i sig. Politikernas uppgift är trots allt att jobba för kommunens utveckling och välstånd.

Det som fascinerar mig är att man inte har någon tilltro till våra myndigheter, i det här fallet Länsstyrelsen.

Länsstyrelsens uppdrag är bland annat att "tillvarata och arbeta för både enskilda människors och samhällets intressen," och bland deras arbetsuppgifter finns sådant som "regional tillväxt, infrastrukturplanering, hållbar samhällsplanering och boende, skydd mot olyckor samt krisberedskap och civilt försvar" och "naturvård samt miljö- och hälsoskydd". Med andra ord, de jobbar med bostadsbyggnadsfrågor dagligen.

Mycket i vårt samhälle baseras på tillit. Vi måste lita på att vår tandläkare kan utföra sitt jobb. Vi måste lita på att busschauffören inte är full eller sömnig. Vi måste lita på att dagispersonal och lärare inte är sadister. Vi måste lita på att restaurangpersonalen sköter hygienen i köket. Vi måste lita på att domstolarna dömer rätt.

Och vi måste lita på att våra politiker inte agerar utifrån egen vinning i första hand.

Det innebär också att vi måste lita på att Länsstyrelsens experter klarar av att göra sakliga bedömningar.

Om kommunen överklagar och regeringen beslutar att Oljeberget visst får bebyggas med bostäder, vad skulle det innebära? Skulle det betyda att Länsstyrelsens experter hade fel, eller skulle det betyda att regeringen helt enkelt inte har samma intressen som Länsstyrelsen? I så fall, vems intressen är viktigast? Eftersom systemet är uppbyggt på så sätt att man ska överklaga till regeringen, antar jag att Sverige anser politikernas intressen väger tyngst.

Än en gång måste vi lita på att politikerna fattar det beslut som är bäst efter att allt tagits med i beräkningarna. Som bekant kan politiker vara av väldigt olika åsikt när det gäller vad som är 'bäst' för folket, så vem kan med säkerhet säga att partipolitik inte vunnit över säkerhet och miljö?

Återigen, vi måste ha tillit.

Vi måste lita på att de beslut som tas är de rätta.

Jag hör ofta folk som säger att de inte litar på att våra kommunpolitiker gör sitt jobb särskilt väl. Ändå sitter politikerna kvar, flera mandatperioder i sträck, och kan kalla sig för 'förtroendevalda' trots att de inte haft medborgarnas förtroende på ett bra tag. I slutändan är det väljarnas uppgift att sålla ut agnarna från vetet. Likgiltighet på valdagen och inför val gynnar trots allt bara de sittande politikerna.

Det kommer att bli intressant att se om regeringen väljer att lita på Länsstyrelsen förmåga att göra sitt jobb, eller om inte heller regeringen har tillit till de utbildade och erfarna "sakkunniga" som sitter i vårt lands kunskaps- och tillsynsorganisationer. Och vad skulle det säga om vårt samhälle?

Var ska vårt framtida badhus stå?

Skärmbild från Bohusläningens hemsida 3 juni 2012, ca kl 14.

I går publicerade Bohusläningen en artikel om att våra lokalpolitiker nu kommer att lyssna på medborgarnas åsikter innan de tar beslut om var det nya badhuset ska komma att ligga, och detta på grund av att politikerna inte har kunnat enas om det sinsemellan.

Bohusläningen har också lagt upp en omröstning, och som ni kan se på bilden så är alla tre förslagen ungefär lika populära för tillfället. Det är ganska talande för vilket problem politikerna faktiskt står inför, och säkert har stått inför sedan man började diskutera bygget av nytt badhus. Det verkar inte gå att hitta en lösning som alla kan vara nöjda med. I nuläget verkar det som att 2/3 av uddevallaborna kommer att tycka att badhusets placering blir fel, oavsett vilket av de tre förslagen som vinner.

Jag är själv kluven, men efter en stunds resonerande har jag lyckats komma fram till vilket förslag jag föredrar. Utan tvekan finns det stora fördelar och grova nackdelar med alla tre förslagen, men min röst hamnar ändå på Riverside-ängen.

Främsta anledningen till att jag väljer bort alternativet "Walkesborg", är att det skulle innebära att centrala grönytor togs bort. Den grönska som finns där nu är kanske inte mycket att hurra för (träden längs Asplundsgatan verkar dö en efter en t.ex.), men det är ändå en någorlunda vidsträckt öppning av grönt gräs, en av ytterst få sådana i centrala Uddevalla. Dessutom skulle man behöva riva den gamla idrottshallen för att få plats med allt, och även om idrottshallen säkert har sett sina bästa dagar, så ser jag helst att den renoveras istället. Det verkar ju faktiskt som att det är gott om aktivitet i den, och centrala idrottshallar växer inte på träd.

Alternativ Rimnersvallen skulle visserligen avhjälpa översvämningsproblemen, men skulle istället innebära att badhuset blev mindre lättillgängligt. Förslaget medger att man skulle behöva bygga ut vägar och kollektivtrafik för att människor ska kunna ta sig dit. Som jag ser det finns det redan tillgängliga kommunikationer i centrum. Där finns å andra sidan även översvämningsrisk, men det är, som bekant, en smäll man får ta när man tvunget vill bo och leva nära vilda vatten.

En annan fördel med en central placering, till skillnad från Rimnersvallen, är att badhusets tänkta restaurang förmodligen skulle bli ett mål i sig för stadsflanörer och turister. Likaså relaxavdelning och bastun, som skulle kunna bli en naturlig inledning eller avslutning på en dag nere på stan.

En annan vits med Riverside-ängen skulle kunna vara att en byggnation där tvingar kommunen att ta itu med frågan om "eventuellt förorenad mark". Den eventuellt förorenade marken listas som en nackdel i presentationen av förslagen, men kanske kan man se det som en möjlighet istället? Jag skulle tycka det var bra att veta om marken är förorenad, och i så fall om man skulle kunna sanera den. Vem vinner på att inte ta itu med våra miljöproblem?

Att bygga så nära kajkanten, med väldigt tveksamma markförhållanden kan i och för sig vara rätt dumt. Innan man vet ordet av är något på väg att rasa och det tar miljoner kronor att stabilisera och fixa (en erfarenhet kommunen borde ha från byggandet av Strandpromenaden, bland annat). Dock räknar jag kallt med att utredarna som anställts har gjort en riskbedömning, och att kommunen därmed är medveten om vad som kan hända, och har tagit ställning till att man också kan ta itu med det om något skulle hända. Allt annat vore nämligen pinsamt.

Tillbaka till presentationen.

Riverside-alternativet skulle bli störst, ha lägst driftkostnader, och i stort sett vara lika billig att bygga som det billigaste förslaget. Jag inbillar mig inte att de här budgetförslagen är absoluta, men det är de siffror politikerna har att pilla med, så då får jag också utgå från dem.

Förhoppningsvis behöver jag inte bli alldeles för besviken när det slutgiltiga beslutet är taget. Chans finns ju fortfarande att badhuset läggs på Riverside-ängen.

Kommunens bortglömda parkering

Jösses, vilken soppa.

Jag trodde inte det kunde hända att kommunen glömmer vilken mark man äger, speciellt inte en bit mark som ligger mitt i centrum, blottad och bar, till många engagerade uddevallabors förtret.

Samtidigt är jag också förvånad över att en erfaren affärsman inte ser några problem med att nyttja kommunal mark till sin verksamhet, utan att betala hyra, men speciellt utan att ha något officiellt och skriftligt tillstånd.

Kanske dags att få ordning på sina grejer?

Sånt här ökar knappast förtroendet för kommunen, och inte samarbetet mellan kommun och företag heller.

Bilfritt?

Det du ser ser på bilden ovanför är en bit av Riksväg 44. Bilden under visar avfarten från 44:an vid Kurödsmotet.

Det vore i allra högsta grad en helt vanlig motorväg och en helt vanlig avfart, om det inte vore för det faktum att den älskade strandpromenaden går precis här. Eller okej, kanske inte precis här, men här, längs med Västgötavägen:

Jag brukar bli ängslig när jag ska korsa avfarten. Jag vet att bilarna måste stanna vid linjen, men samtidigt har jag levt tillräckligt länge för att veta att bilister, av olika anledningar, ibland inte följer trafikregler. Vid avfarter i centrum finns det övergångsställen, och även om inte alla är bevakade, så visar det att man tänkt på fotgängarna. Här, vid Kurödsmotet, känns det som att fotgängarna glömts bort helt. Med tanke på läget vore det inte så märkligt, om det inte vore för strandpromenaden.

Uddevalla kommun säger:

Strandpromenaden är en helt bilfri gång & cykelväg som sträcker sig från Skalbankarna i östra Uddevalla genom centrum och vidare längs kusten till Lindesnäs. 

"En helt bilfri gång & cykelväg"?

Strandpromenaden är känd för att vara perfekt för promenader, och för att det är barnvagns- och rullstolsvänligt. Därför förvånar det mig att kommunen glömt (?!) att det visst inte är bilfritt hela vägen. För det finns ingen risk att jag kallar en motorvägsavfart utan övergångsställe "bilfritt". Jag skulle faktiskt vilja se den personen som påstår att det är det.

Det har lagts en massa pengar på det här projektet, och ingen skulle säga att det inte varit lyckat. Förutom på just den här biten då, vill säga.

Kosmos vid vattnet

Jag noterade att statyn Kosmos I, som förra året ingick i skulpturutställningen längs Bäveån, och som sedan skänktes till oss uddevallabor, nu ställts på sin plats intill Hanssonska bron. Den passar bra där, och tillsammans med fontänen, planteringarna och bänkarna (som jag är säker på kommer att komma så småningom...) blir det säkert ett trevligt uterum att vistas i.

Tydligen är skulpturen också välkomnad och accepterad av hund.

Plus i kanten för att man vågade ställa den söder om Bäveån, detta centrala område som känns oerhört eftersatt när det gäller all sorts centrumutveckling.

Den stora lilla kostnaden för kommunens nyårsraketer

Skärmbild från Bohusläningens omröstning.

Kommunens nyårsfyrverkerier kostar 64 000 kronor sammanlagt. Är det värt det? frågar Bohusläningen, och resultatet (hittills) syns på bilden. 53% säger nej.

Jag borde inte vara förvånad över den negativa inställningen (som uddevallaborna trots allt är kända för), men tydligen blir jag det i alla fall. I tillhörande artikel uppskattar Rolf Rodin på kulturförvaltningen att det är 20 000 personer som tittar på showen. 20 000. Det är väldigt många i Uddevalla-mått mätt. Minns till exempel invigningen av julbelysningen som drog "hundratals" personer och ansågs vara en succé. Vad är då inte "tiotusentals"?

Nej, 53% av rösterna bryr sig inte om att fyrverkerierna är Uddevallas kanske största publikmagnet*. Kanske har 53% av läsarna helt enkelt bestämt sig för att det inte ska finnas något spektakulärt i världen? Man kan ju aldrig riktigt veta med folk, speciellt när det gäller uddevallabor.

I omröstningen står nej-alternativet för "pengarna kan gå till något annat". Extra 64 000 kronor till kommunens olika avdelningar och bolag låter ju inte dåligt för oss vanliga människor, men hur är det egentligen? Hur mycket är 64 000 kronor för kommunen?

Till exempel skrev Bohusläningen i går om Uddevallahemsvindlaren som stal 30 miljoner kronor från bostadsstiftelsen innan någon märkte något. Det är massiva pengar i omlopp i de kommunala verksamheterna, och 64 000 kronor är, krasst, en piss i havet. Om man tittar i kommunens lättlästa årsredovisning är den minsta enheten de redovisar kostnader i "mkr" - miljoner kronor.

Jag menar givetvis inte att det är okej för kommunen att 'slänga bort' 64 000 kronor hur som helst (jag lovar, jag vore den första att kritisera sådant förfarande), eftersom det ändå inte är 'så mycket', men på det stora hela är det faktiskt inte en särskilt stor kostnad, speciellt inte med tanke på hur populärt och uppskattat det är bland medborgarna. Så älskade initiativ och händelser är vi inte bortskämda med direkt.


* Jag har förgäves letat efter nya siffror på hur många besökare Fjordfestivalen hade, men det enda jag hittade var från 2008 när antalet besökare uppskattades till 15 000-20 000, och då var det fint väder och dessutom en ökning från året innan.

Var vill du bo?

En gång, för länge sedan (i november), fick man med Göteborgs-Posten en bostadsbilaga vars syfte var att inspirera rika göteborgare till att flytta till andra delar av Västra Götaland - Uddevalla till exempel. Jag hade tänkt kommentera bilagan redan då, men det gjorde jag inte, så jag gör det nu istället.

Ledaren gör ingen hemlighet av att marknaden för 'det rätta' boendet i Göteborg  - boendet som "direkt speglar [ens] egna drömmar och värderingar" (s. 2) - är minimal jämfört med efterfrågan. Ledarskribenten vill "uppmuntra alla läsare till ett boende utanför staden" (s. 2), och det är väl egentligen inget fel med det. Som uddevallabo blir det dock lite lustigt att läsa sånt här, eftersom jag på inget sätt tillhör målgruppen. Jag bor ju redan 'utanför staden'.

Det jag vet om Göteborgs bostadsmarknad är att bostadsköerna är ett skämt, och att det finns dåligt med valmöjligheter för de som inte rullar i pengar. Dessutom råkar jag veta att det är en plåga att pendla längre sträckor inom staden. Därför är det inte konstigt att exempelfamiljen i artikeln om Uddevalla tycker det är skönt att slippa köer.

För familjen innebär Uddevalla också vacker natur och hav. Ett enkelt liv, ett lugnt liv. Perfekt att bo som om man vore på semester. Givetvis är det inte tätorten Uddevalla artikeln handlar om, utan om Ammenäs. För vad skulle en göteborgare få ut av att flytta till Elseberg, till exempel?

Allt handlar om det kustnära boendet. Kommunen verkar numera mer eller mindre besatt av att det är just möjligheten att bo vid havet som är Uddevallas enda (?!) styrka, och att det är det som ska rädda Uddevalla från alla möjliga faror.

Förmodligen är det också därför faktarutan (s. 6) påstår att "nya bostäder planeras i havsnära lägen både i centrala Uddevalla och längs sträckan Uddevalla-Ljungskile". Havsnära lägen i centrala Uddevalla? Har jag missat något, eller syftar de helt enkelt på Oljeberget? Så värst centralt är det visserligen inte, men världen ter sig kanske annorlunda i en göteborgares ögon?

Annat som ska locka göteborgare är IKEA, det planerade marina centrumet, det ivriga småföretagande och det rika kulturlivet (smaka på den, alla ni som klagar på att det aldrig händer något här!). Och så att det är nära till Göteborg (med bil), förstås.