Skakad, inte berörd

Centrum fick en ny skulptur lite mer än en vecka sedan. Granitblocket vid Bohusläns museum har ersatts av en smått medtagen man, till axlarna nedgrävd i marken (alternativt; till axlarna uppkommen ur marken).

Den nya skulpturen är gjord av Pecka Söderberg, och heter Resenär, vilse men inte helt väck. Enligt kommunens pressmeddelande har Söderberg sagt:

De tankar jag har med skulpturen handlar annars om människor på resa, detta att överraskas av nåt man inte tidigare sett. Upptäckandet – att se nåt nytt – kan vara jobbigt, men också väldigt berikande.

Och visst. När jag upptäckte skulpturen första gången tyckte jag det var lite jobbigt. Den är nämligen inget vidare snygg. Hantverket är det dock inget fel på, och jag ser tjusningen i målade skulpturer.

Att resenären - flygaren - är vilse förstår man nog direkt. Vad har en flygare under marken att göra? Jag associerar genast till en krasch. Andra kanske tänker att flygaren fugit upp, upp, upp i en underjordisk värld tills den slutligen brutit igenom taket, men av någon anledning övertygar den berättelsen inte mig.

Jag ställer mig också frågan, vad är det han tittar på? Kroppen är ju vänd mot museet, men blicken verkar dras mot Lidl. Lidls förträfflighet - en överraskande upptäckt?

Om jag hade fått bestämma hade jag vänt mannen in mot parken, typ mot de stora ankarna. Som den står nu uppfattar jag det som att konstverket endast riktas till museibesökarna som kommer från parkeringen. Kommer man till fots från city-hållet ser man ju bara hans rygg, och vilka signaler man skickar ut med sitt kroppsspråk får antas gälla mänskliga avbildningar också. Det känns ovälkomnande.

Hade den istället varit vänd så som jag föreslår, hade man sett honom från sidan, oavsett vilket håll man kommer ifrån. Dessutom hade den stackars mannen kunnat blicka ut över vattnet, vilket ju politiker och näringsidkare med alla medel vill få oss att göra.

Sedan funderar jag också på om det är "att se något nytt" att se en ålderstigen herre. Hur det än är med den saken, föredrar jag att se på våra lokala, levande herrar. De brukar nämligen se rätt snälla och trevliga ut, till skillnad från den minst sagt läskiga resenären vi har på besök i ett år framöver.

När någon inte gillar ett konstverk brukar upphovsmän och andra kännare säga att konsten redan uppfyllt sitt syfte; nämligen att skapa en reaktion (ju starkare desto bättre). Jag kan inte tänka mig annat än att Resenär... skapat reaktioner bland många som sett den, så jag får passa på att gratulera konstnären och kommunen till ett lyckat projekt.