Invigningen av den nya julbelysningen

Då var julbelysningen i centrum invigd. När jag anlände till torget (strax innan sju) var Christamas Chicks redan i full gång med att sjunga några av de vanligaste julsångerna. Det blev med andra ord mycket sex (All I Want For Christmas is You, Let It Snow, Jag såg mamma kyssa tomten, Jingle Bells), men det är väl det centrum är ute efter; lite rajtan-tajtan och ett skamgrepp om våra pengar.

Tekniska nämndens ordförande, Henrik Sundström, höll sedan ett tal i vilket han effektivt alienerade alla som inte arbetar heltid (dag), samt alla som inte har hemmavarande barn. Han nämnde också "vårt gemensamma vardagsrum", ett uttryck som läsare av bloggen vet att jag har lite svårt för, just för att det kopplar en viss sorts känslor och värderingar till staden, som bekant ska föreställa allas stad. För att ge ett övertydligt exempel: ska inte de som älskar mörker få trivas i det gemensamma vardagsrummet?

Vidare i sitt tal fortsatte Sundström med sin personliga redovisning över hur julen ter sig för honom, och jag fick en olustig känsla av att han förväntade sig att man skulle känna igen sig också. Vid ett tillfälle lät han närmast bitter över julen och alla "måsten" som han upplever. Stackars dig, tänkte jag och drog in doften från fyrfatet på kanten av torget, samtidigt som jag lät blicken vandra mot Rådhusets spökblekt upplysta fasad istället (jag är ledsen, jag tycker ljuset är för kallt för att vara särskilt mysigt).

Till slut var det så dags för tändningen av ljusen. Många ljus i centrum var redan tända, och även om jag hade tyckt att det vore häftigt att se alla, eller i alla fall fler, tändas på samma gång, så förstår jag att det inte vore praktiskt genomförbart. Tändningen av granen verkade de flesta missa. Orkestern som börjat spela drog uppmärksamheten till sig, och därmed bort från granen. När sedan träden på ömse sidor av torget tändes gick det ett sus genom folksamlingen, och jag fick feeling. Det var ett (under omständigheterna) häftigt ögonblick.

En annan sak man kan se på dylika tillställningar är den typiska uddevallapubliken. Notoriskt svårflirtad samlas den till en början på tryggt avstånd (ungefär 10 meter) från händelsernas centrum - man verkar inte vilja ge sken av att man kommit dit för att titta. När slutligen en hop levnadsglada individer tröttnar på att trängas längst bak och istället ställer sig längst fram där det finns gott om plats, ja då plötsligt vill alla stå där framme.

Däremot kan jag inte förstå de människor som ställer sig i en publik, med vett och vilje, men underlåter sig att applådera. Man behöver inte tycka att det är bra eller vackert för att applådera. Om man ändå tänker stå där och glo, så är det bara vanligt hyfs och artigt att applådera när någon sjungit klart. Spara era demonstrativa icke-applåder till tillfällen när det skulle kunna förmedla ett ställningstagande. På ett torg med julkänsla ser ni bara ut som sura gubbar och kärringar - oavsett ålder.

För övrigt älskar jag ljudet av vant-applåder.

Varde ljus

Jag är väldigt förtjust i de senaste årens initiativ att försöka ljussätta centrum på olika kreativa sätt. Hasselbackens fors som skiftar i färg är något som kan få mig stående tills tårna förfryser (av någon anledning har jag alltid inspireras att gå dit och titta just på de kallaste kvällarna). Även belysningen av de trogna broarna har varit mycket välkommen (den mystiskt gröna undersidan får mig till exempel att fantisera om hemliga ingångar till magiska världar), för att inte tala om Skansbergets färgglada skorsten som var ett enormt plus i all sin osvenskhet.

De upplysta träden i Margretegärdeparken är visserligen vackra, men den stora behållningen av de uppåtriktade lamporna får, i alla fall jag, när det snöar. Den fallande snön blir till något förtrollande vackert i trädens ljus. Jag tvingar mig själv att inte stanna och glo (sådant beteende kan få en stämplad som "sinnessvag" i den här staden), men jag kan inte låta bli att vända mig om eller kasta blickar över axeln. Det har till och med hänt att jag tagit omvägen runt bara för att få se den fallande snön i ljuset från lamporna.

Någon vecka sedan insåg jag till min stora förtjusning att en liknande effekt även uppnås av fallande löv. Varför tänkte jag inte på det tidigare?! Belysningen längs Bäveån riktar som bekant ljuset både ner på gångbanan (vilket skapar otroligt trevliga rum för oss gående), och upp i träden. I det starka ljuset förvandlades de höstgula lindarna till något som jag närmast skulle vilja beskriva som mäktiga fyrbåk. Varje fallande löv blev så vackert synligt i det uppåtriktade ljuset, och ja, jag blev nästan tårögd av det oväntade mötet med höstens brutala skönhet.

En av anledningarna till att jag verkligen gillar kreativ ljussättning är att det är något som för en gångs skull kommer till sin rätt under de mörka delarna av dygnet och året. Trots att vi bor i Sverige - ett land som i all ärlighetens namn känns mer mörkt än ljust - så envisas arkitekter och designers med att inte ta hänsyn till våra mörka, kalla årstider. Med ljussättning är det snarare "ju mörkare, desto bättre" som gäller, och mörkt har vi i mängder. Det blir automatiskt succé på något vis.

Jag har förstått att kommunen har andra ljusprojekt på gång, och jag längtar efter att få se resultaten. Det kan bara bli bra. Även lite ljus, riktat åt fel håll och bara påslaget varannan dag är redan bättre än inget ljus alls. Tycker jag.

Är det här den spanska trappan vi vill ha?

När det gäller utveckling och förändring i centrum brukar det brukar pratas om en "spansk trappa" mellan Kungstorget och Hasselbacken, och inte sällan låter det på politiker och centrumutvecklare som att det skulle vara ett mirakelmedicin som kommer att bota tristsyndromet i centrum.

Jag vet inte riktigt vad jag har föreställt mig när jag har hört talas om det, men när jag såg en skiss till förslag på hur den kan se ut så insåg jag ändå direkt att det var ganska långt ifrån det jag föreställt mig. Skissen i fråga kommer från kommunens översiktsplan över centrala Uddevalla från år 2000.

"Skiss: Ny trappa mellan Kungstorget och Hasselbacken samt planering vid nuvarande busshållplats" (s. 22).

När jag vill gå ner till Hasselbacken från Kungstorget (eller tvärtom) så är problemet aldrig att jag tycker de existerande trapporna är från smala, branta eller tråkiga. Det största problemet är ju biltrafiken. Jag vet att Norra Hamngatan är en viktig gata, inte minst för bussar, men ändå. En trappa som förbinder torget med parken... Det låter ju inte som att det skulle ligga en trafikerad väg mitt i förbindelsen, eller hur?*

Drömbilden av att kunna ta sin nyinköpta glass eller kaffe och släntra ner mot Hasselbacken för att slå sig ner en stund på trapporna är inte förenad med den livsfara som en trafikerad väg utgör. Förlåt, men det gör den inte. Och övergångsställen spelar i princip ingen roll. De respekteras inte.

Tänk om man har barn? Om trappan blir ett favoritställe att vara vid?
- Mamma, mamma, mamma, jag vill springa dit!
- Nej, min son, jag måste hålla dig i handen så att vi kan gå över vägen först.

Nej, det går inte. Det här är inte visionen som kommer att slå igenom och lyfta området. Jag hoppas att vi kan lägga den här skissen till högen med idéer som aldrig blev av, och istället ta fram ett annat förslag - ett förslag som sätter människorna, inte bilarna, i centrum av centrum.

-
* Om förslaget enbart medger bussar på Norra Hamngatan, ja, då är det en annan sak.

Till slut; ljusare tider i tunneln

I pappersversionen av Bohusläningen i dag finns en liten artikel om att "Skräcktunneln" nu är renoverad och fin, och har till och med blivit en "ljuspunkt". Jo jo, här råder det ingen tvekan om att resultatet är enastående och att kommunen gjort något riktigt bra och efterlängtat.

Kostnad en halv miljon, och nu är det cirka åtta veckor efter att renoveringen påbörjades. Från början var det sagt att det skulle kosta 450 000 kronor (och det är ju ganska nära en halv miljon), och pågå under april månad. Tydligen rann tiden iväg och det tog dubbelt så lång tid som planerat. Jag utgår från att det var en positiv sak att det inte också kostade dubbelt så mycket.

Det är rätt typiskt för Sverige. Ingenting verkar kunna klaras av inom den tidsram som diverse projekt ges. Jag undrar varför det är så. Är det planerarna som är för optimistiska? Eller är det verkligen så jäkligt att saker och ting ofelbart går trögt och blir fel när man börjar göra något (dags att reflektera över sin karma?)? Ingen verkar dock bli förvånad när något inte sker inom utsatt tid. Svenskarna har lärt sig att inte förvänta sig något annat.

Det känns som att jag alltid smyger i tunnlar på den här bloggen, men det kanske bara är jag som tycker så... I vilket fall, bilder på den nya tunneln kommer eventuellt inom en snar framtid (om inga tidsramar ges, så behöver ingen bygga upp några förväntningar).

Reclaim the allsång!

Stockholm i mitt hjärta? På en allsång i Uddevalla?

Jag vet att det skulle vara roligt. Att det skulle vara en blinkning till svunna tiders Allsång på Skansen (den blå kavajen har lyst med sin frånvaro ett bra tag nu...). Men grejen är den att jag har hört att allsång på många orter runt om i Sverige inleds och avslutas med just Stockholm i mitt hjärta. Visst, Allsång på Skansen har hjälpt till att göra allsång som företeelse populärt, men är det inte dags att Sverige gör allsången till något eget istället för att kopiera stockholmarna?

Fånig grej att haka upp sig på kanske. Men jag vet att jag är trött på att få Stockholm nerkört i halsen på mig, och på att de stora (stockholmsbaserade) medierna och politikerna (!) verkar tycka att Sverige utanför Stockholm skulle vara enbart bonnigt och "folkligt" (läs: sånt stockholmare är för coola för).

Nitton år sedan beställde Ulf Adelsohn en hyllningslåt till Stockholm från Lasse Berghagen. Vore det omöjligt att våra kommunpolitiker beställde en hyllningslåt om Uddevalla? Anordna en tävling som är öppen för alla. Låt finalist-låtarna bli spelade på Fjordfestivalen, och låt medborgarna rösta fram vinnaren. Anordna sedan en glädjens allsång som får vattenytan i Bäveån att krusa sig av välbehag, och uddevallaborna att torka en stolthetens tår ur ögonvrån. Trots allt är det här vi bor, lever och älskar.

Eller kan det vara så illa ställt att den svenska befolkningen och uddevallaborna hellre vill leka tv en stund och imitera de häftiga stockholmarna?

Var ska Uddevallas nya badhus ligga?

Det nya badhusets placering är dagens grej i Bohusläningens Uddevalla-del.

De allra flesta intresseorganisationer som tillfrågats av Bohusläningen tycker det ska ligga i centrum, främst för kommunikationernas skull. De som är skeptiska till en central placering är turistnäringen och de som vill ha badhuset vid Rimnersvallen för att skapa ett samlat friskvårds- och idrottsområde.

Jag röstar på ett badhus i centrum. Det finns till exempel ingen möjlighet på hundra år att få lika goda förbindelser ut till Rimnersvallen som det är till Walkesborgsbadet och centrum idag. Allra helst skulle jag vilja se en ombyggnad av det befintliga badhuset, främst för att det redan har en bra placering, och för att jag inte vill vara med om en rivning som lämnar en öde tomt tillgänglig för nya, utdragna spekulationer och planer som aldrig färdigställs. Sådana har Uddevalla tillräckligt av redan.

Men det verkar som att någon redan lovat invånarna att det inte kommer att bli tal om en total stängning av Walkesborgsbadet, och då blir det uppenbart omöjligt att utföra renoveringsarbeten. Fast med tanke på den totala bristen på service under sommaren (då badet är stängt) så borde det inte bli alltför jobbigt för de ansvariga att hålla stängt ytterligare några månader ett år. Nu kanske jag gick för långt. Självklart är det svårt för alla inblandade att ens tillfälligt stänga badhuset.

En fördel med att bygga om Walkesborgsbadet vore därför att en eventuell stängning behöver hållas så kort som möjligt, och då finns all anledning att effektivisera arbetet, och därmed också kostnaderna. Vid en ombyggnation skulle man säkert också kunna spara vissa väggar eller dylikt, och det passar väl in i kommunens hett önskade miljötänk? Kom ihåg att ingen lovat att ett miljötänk ska vara det smidigaste alternativet. Självklart vore det enklare att bygga helt nytt. Det är också enklare att ta bilen till jobbet. Miljötänk har även den här insändaren; fler bussar från centrum till ett område med få förbindelser idag är så klart inte heller bra för vår miljö.

Däremot är jag inte förtjust över förslaget att lägga ett nytt, stort, badhus i Badhusparken, eftersom jag inte är förtjust i tanken att förlora en av få gröna parker i centrum. En attraktiv småbåtshamn, som det ju planeras för, behöver omgivande grönska snarare än bebyggelse. Det är något av Uddevalla centrums signum - vatten omgivet av grönska. Dessutom har Badhusparken en tendens att bli översvämmad, och det känns inte som att ett större bygge där skulle vara den enklaste uppgiften, trots arkitekternas försäkran. Stränderna längs Bäveån och Byfjorden är ju redan tveksamt hållbara har det visat sig många gånger.

Att lägga ett äventyrsbad för turisternas skull på Bodele, Gustafsberg, Skeppsviken eller Svenskholmen (som är ett av två nya förslag på ViVill i Uddevalla) är dock det sämsta förslaget som kommit upp. Och inte bara på grund av det inte vore möjligt att få bra kommunikationer dit ut, utan för att stadens enda badhus inte ska läggas på ett ställe som är till uppenbar nackdel för stadens invånare. Det är inte försvarbart att prioritera en säsongsbunden turism över invånarna. Det vore ett hån.

Alternativet att dela upp badhusets alla önskade funktioner i två separata delar, verkar i så fall rimligare, och dessutom blir en kompromiss (även om det inte är helt klockrent). Gör ytterligare en utredning vetja! Låt uddevallaborna vänta lite till. Klagomål kommer att komma oavsett badhusets placering och datum för premiäröppning.

Hel och ren

Som ett brev med posten (jag lovar, det kom via brevinkastet) fick vi Uddevallahems hyresgästtidning Bo & trivas nummer 1-2011 utdelat i huset igår. Det som fångade min uppmärksamhet var rubriken på framsidan: "Arbete för ett levande centrum". Givetvis finns det även en tillhörande artikel på mittuppslaget.

I artikeln pratar Kent Håkonsen, relativt ny centrumutvecklare i Uddevalla, om sådant som han tycker är viktigast för Uddevalla centrum, och en sådan sak är renlighet. "Vi ska ha hela och rena fasader, gator, skyltar" säger han. Gott så.

Här behövs helt och rent.

Här också.

Men jag kan inte komma undan den gnagande känslan jag får av ordens association i sammanhang som städer, centrum och trivsel. "Hel och ren" har en tendens att dras för långt. Nu är vi tillbaka i diskussionen om centrum som vårt gemensamma vardagsrum.

Förmodligen är det "hel och ren" som gör att det fula planket är fult snarare än en plats för information. "Hel och ren" låter ju bra, men vem är det som definierar ordens betydelse? Får en a-lagare finnas i en hel och ren stad? Hur många ska känna olust av en person innan den personen inte längre platsar i en hel och ren stad?

Här har man någon gång redan försökt få helt och rent.

Snälla, här vill jag verkligen ha helt och rent!

Givetvis är jag inte motståndare till hela och rena fasader, gator och skyltar. Men det finns människor som inte trivs i helt och rent. Ta Andra Långgatan i Göteborg som exempel. Det är "den mest kreativa gata i hela Göteborg", och jag garanterar att den är långt ifrån hel och ren i ordens alla möjliga definitioner. Jag kanske inte gillar det så mycket, men väldigt många gör det. Speciellt de som är unga, hippa och som just anses kreativa. Risken för att Uddevallas hippa skulle stanna här i vuxen ålder är väl liten, men vore det helt omöjligt att försöka få även dem att trivas lite i alla fall?

Vi vill?

En vecka sedan kom Uddevalla Kommuns nya online-tjänst ViVill i Uddevalla upp. Tanken är att uddevallaborna ska kunna starta namninsamlingar om sådant som är viktigt för dem, och som eventuellt leder till att frågan uppmärksammas av lokalpolitiker som sedan kanske vill göra något åt det. Det är en sympatiskt idé; det som medborgarna brinner för värt att lyftas upp och tittas närmare på.

Än så länge har tre förslag kommit in. Det första handlar om att Uddevalla centrum borde bli mer tillgängligt för funktionshindrade, det andra handlar om att det borde startas en cirkusskola i Grohed, och det tredje handlar om att Uddevallas krogar borde få ha öppet till minst klockan tre, och med tillägget att Skeppsviken borde byggas ut (lagom mystiskt och ospecificerat).

Fram tills idag morse har bara ett av förslagen fått en namnunderskrift, nämligen den första.

ViVill i Uddevalla presenterades med stora förhoppningar om att det nu skulle bli enklare och smidigare för medborgarna att göra sina röster hörda och diskutera stadens utveckling, men det verkar som att intresset är minst sagt svalt. Kanske är det än så länge okänt att möjligheten finns? Eller så är engagemangen verkligen så icke-existerande bland de grupper av människor som man hoppades få kontakt med?

Jag kommer att hålla ett öga på vilka förslag som trillar in eftersom jag tycker det är roligt att se vad människorna i Uddevalla tycker skulle göra livet (i alla fall) lite bättre. Speciellt med tanke på klagolistorna som brukar komma fram när det gäller att förklara vad det är som gör Uddevalla till ett trist ställe att bo på. För som det ser ut nu så finns det knappt något att förbättra.

Tryckfelsnisse lämnar sitt avtryck

Som jag nämnde i mitt senaste inlägg läste jag en sammanställning av kommunens ekonomi över fem år. Tryckfelsnisse är en filur som jobbar hårt, och det verkar som att han varit på pillat även i detta dokument. För det blev kaffet-i-halsen-varning igen när det står att skillnaden mellan skattesatsen i Västra Götalands län jämfört med Uddevalla steg från 0,49 kr (år 2008) till 22,09 kr (år 2009).Givetvis är det inte så (annars hade väl någon sorts kaos utbrutit). I själva verket handlar det om 0,34 kr.

Så där, nu hjälpte jag nån med jobbet också.

Stort minus i kommunens resultat 2009

Jag är inte säker på vad jag letade efter exakt, men jag råkade stöta på en spännande sammanställning över Uddevalla Kommuns ekonomi för åren mellan 2005-09. Jag konstaterade först att antalet invånare ökat från år till år, men redan på andra raden av siffror hade jag satt kaffet i halsen om jag hade druckit kaffe just då. Årets resultat i miljoner kronor har gått från 59, 49, 63, 28 till -197 år 2009. -197!

Men sedan insåg jag att det var IKEA-satsningen som gav detta resultat, och eftersom det är tänkt att vara en långsiktig investering snarare än en kostnad så lugnade jag ner mig. Jag letade upp den förenklade årsredovisningen för 2009 och läste där. Jo, på tredje sidan konstateras det att kommunen hade fått ett positivt resultat på 127 miljoner kronor, om det inte varit för "markberedning inom Torpområdet", som de kallar det, och som de avsatt 324 miljoner kronor till. Därav ett underskott i resultatet.

Det jag tycker är spännande är hur de valt att formulera detta i de sammanfattande, orange styckena i slutet på sidan 3:

Kostnaderna var 3 281 mkr, främst personalkostnader, köp av verksamhet från andra utförare, material och tjänster, bidrag och avsättning för utbyggnad av Torpområdet.

Jag kan inte låta bli att tycka att det verkar som att de medvetet lagt in Torp-utbyggnaden sist för att avleda uppmärksamhet. Om man inte orkar läsa all brödtext som finns i ett litet behändigt häfte så läser man de roligt färgade styckena, eller hur? Och om man bara skulle läsa det citerade stycket här, så är det lätt att anta att det som kommer först i uppräkningen är det som är viktigast; ungefär som om det var en topplista av något slag, visst är det så? Så om någon inte skulle orka läsa hela uppräkningen heller, utan bara början, så skulle den personen få intrycket att personalkostnade, köp av verksamhet från andra utförare (redan det så intetsägande att vem som helst kan vilja sluta läsa), material och tjänster... Utbyggnaden av Torpområdet, det som faktiskt satt kommunen på minussidan, riskeras skippas helt.

(Jag tänker inte ens lägga krut på att presentera min konspirationsteori om att lägga posten "personalkostnader" först, för inte är det väl ett sätt att försöka få kommuninvånarna att tro att det var främsta orsaken till minusresultatet och motivera ännu fler nedskärningar i personalen?)

Självklart är det ingen hemlighet att Kommunen (kommer att) plöja ner mängder med pengar ute på Östra Torp. Många tycker det är bra till och med. Exakt vad jag tycker om det har jag inte bestämt mig för. I all ärlighetens namn har jag inte orkat sätta mig in i det än, men när jag gjort det återkommer jag i frågan.