Vilken känsla får du av Uddevalla?

Skärmbild från Bohusläningens webbsida.

Den frågan ställer Bohusläningen läsarna i anslutning till artikeln jag refererade till i förra inlägget. När jag röstade, i går eftermiddag, såg resultatet ut som på bilden. Av 600 röster kände 53% ingenting. Av resten kände ungefär varannan sorg, och varannan glädje.

Oavsett hur jag ser på det så är omröstningen mycket hoppfull. Att inte få någon känsla alls betyder att folket är öppna för att låta förbättringar påverka dem positivt. Att känna glädje är givetvis enbart något positivt, och att känna sorg är faktiskt också positivt. Att känna sorg när man tänker på Uddevalla betyder ju bara att man väldigt gärna vill att staden ska förbättras på olika sätt.

Läsarna är således eniga - vi vill alla att Uddevalla ska vara en toppenstad. Nu gäller det bara för invånarna och politikerna att lista ut hur alla ska kunna bli lika nöjda.

Uddevalla - en okänd kändis

Bohusläningen tänker sig kartlägga Uddevallas själ och identitet genom en serie artiklar, och bland kommentarerna till den första artikeln finns det mycket fascinerande att läsa. En hel del negativt, tyvärr. En infödd uddevallabo kallar till exempel vår stad för "knarkarstad". Allt beror på i vilka kretsar man umgås, antar jag.

En annan intressant kommentar var denna:

Instämmer helt med artikeln om att folk inte känner till Uddevalla, när staden någon gång kommer på tal måste man alltid förklara var den ligger - stema (1 jul 2011 09:32).

Jag är förvånad. När jag har pratat med människor runt om i Sverige så har de alltid vetat var Uddevalla ligger. Är det en slump att alla jag pratat med vet? Har jag haft ofantlig tur? Dras jag till folk som har kännedom om Uddevalla oavsett var jag befinner mig?

Ibland utgår jag från att den andra parten inte vet var Uddevalla ligger eftersom det den vanliga bilden av kommunen är att den är liten och okänd i resten av världen. Så jag anstränger mig för att förklara - "jag är från Uddevalla, det ligger typ 8 mil norr om Göteborg", men då får jag höra att personen vet precis. De har badat där en gång när de var små, de har en sommarstuga i närheten, deras mormor bor där, de har åkt förbi och igenom hundra gånger... Igenkännande nickar och utrop är mer regel än undantag.Tänk att det kan vara så olika!

Jag tänker mig att det kanske är skillnad i åldersgrupper. Folk i min ålder vet, äldre vet inte. Men borde det inte snarare vara tvärtom i så fall? Folk i min ålder har knappt upplevt det storslagna Uddevalla med varvet och allt. Det här är lite av ett mysterium, eller hur?

Reclaim the allsång!

Stockholm i mitt hjärta? På en allsång i Uddevalla?

Jag vet att det skulle vara roligt. Att det skulle vara en blinkning till svunna tiders Allsång på Skansen (den blå kavajen har lyst med sin frånvaro ett bra tag nu...). Men grejen är den att jag har hört att allsång på många orter runt om i Sverige inleds och avslutas med just Stockholm i mitt hjärta. Visst, Allsång på Skansen har hjälpt till att göra allsång som företeelse populärt, men är det inte dags att Sverige gör allsången till något eget istället för att kopiera stockholmarna?

Fånig grej att haka upp sig på kanske. Men jag vet att jag är trött på att få Stockholm nerkört i halsen på mig, och på att de stora (stockholmsbaserade) medierna och politikerna (!) verkar tycka att Sverige utanför Stockholm skulle vara enbart bonnigt och "folkligt" (läs: sånt stockholmare är för coola för).

Nitton år sedan beställde Ulf Adelsohn en hyllningslåt till Stockholm från Lasse Berghagen. Vore det omöjligt att våra kommunpolitiker beställde en hyllningslåt om Uddevalla? Anordna en tävling som är öppen för alla. Låt finalist-låtarna bli spelade på Fjordfestivalen, och låt medborgarna rösta fram vinnaren. Anordna sedan en glädjens allsång som får vattenytan i Bäveån att krusa sig av välbehag, och uddevallaborna att torka en stolthetens tår ur ögonvrån. Trots allt är det här vi bor, lever och älskar.

Eller kan det vara så illa ställt att den svenska befolkningen och uddevallaborna hellre vill leka tv en stund och imitera de häftiga stockholmarna?

Staden & Vi

I den mörka förmiddagen dimper plötsligt Uddevalla Destinations nya tidning Staden&DU ner på dörrmattan. Nyfiket bläddrar jag igenom den och kommer att tänka på en rad olika saker.

Först tänkte jag skriva om underrubriken, "Människor, stolthet och möten i Uddevalla", och vad det lilla ordet 'stolthet' skulle innebära för oss uddevallabor. Sedan tänkte jag skriva om att det är samma gamla annonsörer som återkommer gång på gång i de lite större reklamsammanhangen, och om att jag ändå välkomnar initiativet till magasinet (trots att en gång i halvåren känns som på tok för sällan för att vara effektiv), bara för att redaktionen verkar ha insett att allmänheten, någon utanför deras nätverk, kan bidra med tips och förslag på innehåll.

Men det jag verkligen fastnade för var citatet som höjts upp på sidan 4:

Vi har hittat ett riktigt bra surdegsställe här. Nära havet och naturen i det här gamla huset - här trivs degarna.

Så sluta riva gamla hus. Till och med surdegarna gillar dem. Många gillar dem. På det hela taget är det bara ekonomiska intressen som inte gillar dem. Och ibland måste de ekonomiska intressena få som de vill. Det är bara trist att de alltid verkar få vinna i Uddevalla. Kanske kan Uddevalla Destinations nya tidning ge staden den stolthet och gemenskap som krävs för att ändra på det? Vi kan ju hoppas på det.