"Jag ska dansa på din grav"

På mina promenader till och från Emaus i sommar har jag ofta kunnat se två flickor leka på Kapelle kyrkogård. De hade slagit upp ett lektält i ena hörnet av kyrkogården och skuttade glatt omkring och slog kullerbyttor på gräset.

Det såg inte riktigt bra ut.

Platsen är ju fortfarande en kyrkogård, även om ingen begravts där sedan 1905, och även om kommunens natur- och kulturguide berättar att platsen "används i dag enbart som park". Det är Uddevallas äldsta begravningsplats, och det finns fortfarande ett par synliga gravar. Under marken ligger förmodligen åtskilliga skelett. Hur tänker man när man låter sina barn leka där dagarna i ända?

Jag vet inte om det finns några släktingar som kan ta illa upp av att se någon dansa på sina förfäders gravar, men oavsett vad är kyrkogården en del av Uddevallas histora. Låt det vara en plats för eftertanke och stillhet.

Länge leve kontanter

Jag var precis inne på Carlia Meatings hemsida och såg det här: "Vi är en kontantfri mötesplats". Jaha. Då var det inget för mig. Tack och hej!

Det är redan illa nog att bankerna vägrar befatta sig med kontanter, och därmed utsätter snart sagt hela landet för onödiga besvär och risker enbart för sin egen vinnings skull. Att en restaurang, vars filosofi påstås vara "att göra just dig nöjd", också säger nej till reda pengar är ofattbart.

Så nej, om Meatings vill gå storbankernas och kortutgivarnas ärenden genom att vägra ta emot mina kontanter ska de ta mig tusan inte få dra några siffror från mitt konto heller.

Hej. Hej då!

Den här gynnaren bor i korsningen Tant Gredelins väg - Tant Gröns väg.

Och därmed kommer jag från och med nu att hålla mig långt borta från nyss nämnda område.

Sommar, sol och stockholmsk kriminalitet

Jag läser att Bohusläningens sommarföljetong är Jens Lapidus nya bok Livet deluxe. Jag har kanske haft fel uppfattning, men brukar inte Bohusläningens sommarläsning vara kopplat till Bohuslän/västkusten på ett eller annat sätt? Jag bara undrar.

Jag undrar också hur snacket gick runt mötesbordet när årets bok skulle väljas ut. Livet deluxe är en storsäljare (köpsugna kan köpa den här) och den kommer att bli en hit oavsett. Svenskar älskar att läsa om brottslingar. Så att ha den i Bohusläningen kan vara bra för försäljningssiffrorna. Någon som inte köper Bohusläningen i vanliga fall, och som inte heller vill köpa boken, kan bli inspirerad till att köpa lösnummer under sommaren. Eller var det helt enkelt en strategi från förlaget att sälja ut boken i följetongsform till lokaltidningar för att skapa mer intresse ute i landet?

I vilket fall handlar boken om glamour-kriminalitet. I Stockholm. Ungefär så långt från hängmattor och björksus man kan komma, med andra ord. Och ännu längre bort från just västkustens solvarma klippor och segelbåtar. Dessutom misstänker jag att de som gillar skräckmysiga deckare och Morden i Midsomer inte kommer att digga det grova, hårdkokta undergroundspråket som används för att beskriva råa män som ser det som sitt kall i livet att leva ett stekarliv finansierat av organiserad kriminalitet.

Fast vad vet jag? Det kanske är precis det myggbitna bohusläningar vill ha till morgonkaffet på verandan. Jag vet bara att jag tycker det känns fruktansvärt malplacerat.

Reclaim the allsång!

Stockholm i mitt hjärta? På en allsång i Uddevalla?

Jag vet att det skulle vara roligt. Att det skulle vara en blinkning till svunna tiders Allsång på Skansen (den blå kavajen har lyst med sin frånvaro ett bra tag nu...). Men grejen är den att jag har hört att allsång på många orter runt om i Sverige inleds och avslutas med just Stockholm i mitt hjärta. Visst, Allsång på Skansen har hjälpt till att göra allsång som företeelse populärt, men är det inte dags att Sverige gör allsången till något eget istället för att kopiera stockholmarna?

Fånig grej att haka upp sig på kanske. Men jag vet att jag är trött på att få Stockholm nerkört i halsen på mig, och på att de stora (stockholmsbaserade) medierna och politikerna (!) verkar tycka att Sverige utanför Stockholm skulle vara enbart bonnigt och "folkligt" (läs: sånt stockholmare är för coola för).

Nitton år sedan beställde Ulf Adelsohn en hyllningslåt till Stockholm från Lasse Berghagen. Vore det omöjligt att våra kommunpolitiker beställde en hyllningslåt om Uddevalla? Anordna en tävling som är öppen för alla. Låt finalist-låtarna bli spelade på Fjordfestivalen, och låt medborgarna rösta fram vinnaren. Anordna sedan en glädjens allsång som får vattenytan i Bäveån att krusa sig av välbehag, och uddevallaborna att torka en stolthetens tår ur ögonvrån. Trots allt är det här vi bor, lever och älskar.

Eller kan det vara så illa ställt att den svenska befolkningen och uddevallaborna hellre vill leka tv en stund och imitera de häftiga stockholmarna?

Gränsen är nådd

Jag älskar när butiker flyttar ut på gatan, speciellt om det är florister. Därför har jag de senaste åren gillat hur Kochska Gränden har artat sig med både blommor och soffor och annat. Men det finns en gräns någonstans, och i går hittade jag den.

Det kan inte se ut så här. Det är ju som en barrikad! Jag hoppas innerligt att jag inte behöver se något liknande igen.