På mina promenader till och från Emaus i sommar har jag ofta kunnat se två flickor leka på Kapelle kyrkogård. De hade slagit upp ett lektält i ena hörnet av kyrkogården och skuttade glatt omkring och slog kullerbyttor på gräset.
Det såg inte riktigt bra ut.
Platsen är ju fortfarande en kyrkogård, även om ingen begravts där sedan 1905, och även om kommunens natur- och kulturguide berättar att platsen "används i dag enbart som park". Det är Uddevallas äldsta begravningsplats, och det finns fortfarande ett par synliga gravar. Under marken ligger förmodligen åtskilliga skelett. Hur tänker man när man låter sina barn leka där dagarna i ända?
Jag vet inte om det finns några släktingar som kan ta illa upp av att se någon dansa på sina förfäders gravar, men oavsett vad är kyrkogården en del av Uddevallas histora. Låt det vara en plats för eftertanke och stillhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar