I pappersversionen av Bohusläningen i dag finns en liten artikel om att "Skräcktunneln" nu är renoverad och fin, och har till och med blivit en "ljuspunkt". Jo jo, här råder det ingen tvekan om att resultatet är enastående och att kommunen gjort något riktigt bra och efterlängtat.
Kostnad en halv miljon, och nu är det cirka åtta veckor efter att renoveringen påbörjades. Från början var det sagt att det skulle kosta 450 000 kronor (och det är ju ganska nära en halv miljon), och pågå under april månad. Tydligen rann tiden iväg och det tog dubbelt så lång tid som planerat. Jag utgår från att det var en positiv sak att det inte också kostade dubbelt så mycket.
Det är rätt typiskt för Sverige. Ingenting verkar kunna klaras av inom den tidsram som diverse projekt ges. Jag undrar varför det är så. Är det planerarna som är för optimistiska? Eller är det verkligen så jäkligt att saker och ting ofelbart går trögt och blir fel när man börjar göra något (dags att reflektera över sin karma?)? Ingen verkar dock bli förvånad när något inte sker inom utsatt tid. Svenskarna har lärt sig att inte förvänta sig något annat.
Det känns som att jag alltid smyger i tunnlar på den här bloggen, men det kanske bara är jag som tycker så... I vilket fall, bilder på den nya tunneln kommer eventuellt inom en snar framtid (om inga tidsramar ges, så behöver ingen bygga upp några förväntningar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar