Gula Villan och förskolan som inte kan flytta in

I Bohusläningen i dag står upprörda föräldrar med sina barn som inte kommer att få förskoleplats i Gula Villan på Emaus eftersom tekniska nämnden inte godkände planerna för renoveringen av huset. Med andra ord, det bedömdes att huset, även efter planerad renovering, ändå inte skulle vara barnvänligt året runt. Därför blir det ingen äventyrsförskola i Gula Villan.

Och jag är överlycklig. Gula Villan borde rimligtvis kunna användas till något annat, något som gagnade fler än bara det 30-talet barnens föräldrar och ett privat företag.

Gula Villan är ett underbart hus komplett med knarrande trägolv, kakelugnar och livsfarligt branta trappor. Med andra ord, det borde vara fredat för all framtid. Ända tills planerna på en renovering och förskola i byggnaden redovisades har jag alltid trott att huset inte kan renoveras på vanligt (läs: kostnadseffektivt) sätt eftersom det står på naturskyddat område, men jag antar att så inte var fallet?

I vilket fall som helst. Jag undrar lite hur de upprörda föräldrarna och företaget tänker. I artikeln står det tydligt: "I fjol fick företaget ett godkännande av barn - och utbildningsnämnden att driva förskoleverksamhet i huset under förutsättning att tekniska nämnden godkände byggnaden" (min kursivering). Den blev inte godkänd. Hur har kommunen brutit några löften?

Jag förstår att beslutet sätter föräldrarna i en trist sits. Men de skulle kunna se på det så här: vill jag verkligen sätta mitt barn i en lokal som inte anses tjänlig vintertid? Eller, ja just det. Det här skulle ju bli en äventyrsförskola där tanken är att barnen ska vara utomhus mesta tiden. Då kanske det är okej att barnen får sitta i ett otätat hus då och då?

 Nej, jag är ganska säker på att föräldrarna inte vill sina barn illa. Dock undrar jag om föräldrarna faktiskt är övertygade om att det är bra för barnen att tillbringa sina dagar i naturen, eller om de egentligen bara är ute efter en förskola som ligger på en rimlig plats de kan hämta och lämna på? Kanske det finns en bättre lokal i närheten? Kanske inte lika idylliskt, men ändå. Några hundra meter hit eller dit borde inte spela så stor roll. Att gå en bit för att nå naturen är ju motion det med.

Samtliga bilder är tagna förra sommaren.

Nåväl, nu slipper jag i alla fall oroa mig för alla småttingar som skulle ha tvingats ut i naturen av helt fel anledningar. För så här är det enligt mig - det är grymt nog att skriva in sitt barn på en förskola, men ännu värre att skicka det till en naturförskola OM barnet i fråga inte själv efterfrågat det, eller godkänt det efter en ordentlig diskussion där barnets intressen och känslor tagits på fullaste allvar.

För hur många vuxna skulle själva vilja tillbringa sina arbetsdagar utomhus, i ur och skur, och utan möjlighet att själv bestämma när man får gå in, vad man ska ha på sig, eller ens vad man ska göra där ute under granen, bredvid bäcken?

Älskar jag alléer? Ja, det gör jag.