Hel och ren

Som ett brev med posten (jag lovar, det kom via brevinkastet) fick vi Uddevallahems hyresgästtidning Bo & trivas nummer 1-2011 utdelat i huset igår. Det som fångade min uppmärksamhet var rubriken på framsidan: "Arbete för ett levande centrum". Givetvis finns det även en tillhörande artikel på mittuppslaget.

I artikeln pratar Kent Håkonsen, relativt ny centrumutvecklare i Uddevalla, om sådant som han tycker är viktigast för Uddevalla centrum, och en sådan sak är renlighet. "Vi ska ha hela och rena fasader, gator, skyltar" säger han. Gott så.

Här behövs helt och rent.

Här också.

Men jag kan inte komma undan den gnagande känslan jag får av ordens association i sammanhang som städer, centrum och trivsel. "Hel och ren" har en tendens att dras för långt. Nu är vi tillbaka i diskussionen om centrum som vårt gemensamma vardagsrum.

Förmodligen är det "hel och ren" som gör att det fula planket är fult snarare än en plats för information. "Hel och ren" låter ju bra, men vem är det som definierar ordens betydelse? Får en a-lagare finnas i en hel och ren stad? Hur många ska känna olust av en person innan den personen inte längre platsar i en hel och ren stad?

Här har man någon gång redan försökt få helt och rent.

Snälla, här vill jag verkligen ha helt och rent!

Givetvis är jag inte motståndare till hela och rena fasader, gator och skyltar. Men det finns människor som inte trivs i helt och rent. Ta Andra Långgatan i Göteborg som exempel. Det är "den mest kreativa gata i hela Göteborg", och jag garanterar att den är långt ifrån hel och ren i ordens alla möjliga definitioner. Jag kanske inte gillar det så mycket, men väldigt många gör det. Speciellt de som är unga, hippa och som just anses kreativa. Risken för att Uddevallas hippa skulle stanna här i vuxen ålder är väl liten, men vore det helt omöjligt att försöka få även dem att trivas lite i alla fall?