Ett plötsligt möte

Glad i hågen spankulerade jag fram på Stora Hellevigsgatan när jag plötsligt fick en chock. Jag tyckte mig se en halv katt ligga på trottoaren intill husväggen. Sedan insåg jag att det var en hel katt, men att den var halvvägs in i väggen. När jag närmade mig drog katten in sig i hålet. Jag stannade till och den tittade skeptiskt på mig, som om den inte förstod varför jag helt enkelt inte bara gick förbi. Vi betraktade varandra en kort stund som kändes mycket längre. Snart insåg katten att jag inte tänkte fortsätta gå, så hon började spana runt igen. Plötsligt dundrade en regionalbuss förbi på Asplundsgatan bara några meter bort, och katten skrämdes in i hålet. Vårt möte tog därmed slut, och jag fortsatte framåt medan jag önskade att jag också hade ett hål att dra in mig i.