Jag svettas inte. Kanske för att min inkomst inte är beroende av att jag skriver den här texten. Kanske för att lägenheten den här vintern varit ovanligt, och ibland outhärdligt, kall, och så även nu. Jag vet inte om jag ska skylla på Uddevallahem eller på mig själv, så jag nöjer mig med att konstatera att jag frusit en hel del. Men, det är inte så farligt tycker jag. Inte dagtid. Värst är det på natten, om det blir så kallt att man inte kan sova. Det är hemskt. Man tror inte att det ska kunna hända inomhus, i en (relativt) modern lägenhet där inga system eller ledningar är sönder.
Men ändå.
Idag har jag inget uppslag till bloggen. Eller snarare, det jag skulle behöva göra för att kunna genomföra mina uppslag och presentera dem, har jag ingen ork till just idag. Därför delar jag istället med mig några bilder som är ungefär lika upphetsande som jag känner mig: de stympade träden som alltid gör mig lika ledsen, en slemmig grus- och lerstig, kala buskar och gult gräs...
Bäveån |
Hanssonska bron |
Norra Hamngatan |
Och plötsligt känner jag mig lite mer upplyft. Tack Uddevalla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar