Vilka kan du lita på?

Bohusläningen försöker idag få oss att tro att Strandpromenadens bryggdel är hotad. Och som om det inte räckte att hota med riving av hela bygget så ligger beslutet i EUs knä. Kanske har de till och med placerat en spion mellan klipporna för att spana efter blåögda uddevallabor som försiktigt lägger örat mot bryggans räcke?

Själv tycker jag det är förlegat att medier försöker lura sina konsumenter på första april. Ibland säger journalisterna att det till och med är roligt att komma på skämten. De tycker det är roligt att försöka lura folk. Varför? För att få se exakt hur otroliga saker de kan lyckas mata folket med? Vi snackar om professionella journalister som förhoppningsvis drivs av en inre övertygelse och vilja att förmedla korrekta fakta och lägesrapporteringar. Det är trots allt deras jobb. Eller?

Motiveringen är också ibland att läsarna tycker det är roligt att försöka lista ut vad som är årets skämt. Men till och med det känns som en förolämpning från journalisternas sida med tanke på att aprilskämten knappast kan sägas vara en utmaning att hitta.

GPs framsida idag.

Just idag frågar pappersversionen av Göteborgs-Posten sig också "Vilka kan du lita på?". Den 1a april borde det självklara svaret vara - ingen.

Det är en passande dag att ta upp frågan på. Artikeln pekar på att experter, kunniga och analytiker inte är oberoende och opartiska, utan ofta är förknippade till diverse intresseorganisationer och lobbygrupper. Och detta gäller givetvis inte bara kärnkraftexperter som i artikeln, utan alla som någonsin figurerat i media. Tidningar och tv-kanaler har också sina egna uppdrag och sina egna intressen att bevaka. Så vilka kan vi egentligen lita på? Oavsett datum borde det självklara svaret vara - ingen.

Därför skulle jag vilja att Bohusläningen tog sitt ansvar och strävade efter en ren och mångfacetterad nyhetsrapportering.

Ett exempel på när journalistiken hade kunnat skötas på ett bättre sätt; i valkampanjen förra året skrev Bohusläningen att Hans Jonasson anklagade flera kommunalpolitiker för att mer eller mindre lura till sig mer ersättning och lön än de borde ha fått. Därefter nöjde sig Bohusläningen i princip med att fråga de utpekade politikerna om anklagelserna var sanna och konstatera att det är ett luddigt fall, och att systemet behöver ändras. Ord ställdes mot ord trots att siffrorna och bevisen talade till fördel för ena parten. Men Bohusläningen valde att inte rota mer i det. Varför? Är det inte det journalisterna får betalt för? Och om inte ens tidningar och journalister orkar gräva utan stannar vid att skimma av ytan, vad för egentlig nytta har vi då av dem?

Eller är det bara jag som skulle vilja veta om Uddevalla kommun verkligen är korrupt? Kanske är det tänkt att vi ska leva vidare i tron att det bara är i Göteborg som det pågår fuffens i maktens korridorer?