Högskolan Väst - det var knappast bättre förr

I dag är sista dagen för ansökning till högskolor och universitet inför höstterminen. Jag var student vid Högskolan Väst några år sedan. Eller rättare sagt, när jag började hette det fortfarande Högskolan i Trollhättan/Uddevalla. Mitt campus låg i Sinclair-huset. Det var inget enormt campus; ungefär tre korridorer, cafeteriaområdet med sittplatser, biblioteket, och en korridor med datasalar. Och så lärarrum och dylikt, men där var jag nästan aldrig av förklarliga skäl.

Det fanns mycket att vara missnöjd över. Scheman och litteraturlistor som inte uppdaterades, information som inte kom förrän ett fåtal dagar före termin- och kursstart, långa väntetider inom administrationen. En lektor som är immun från kursutvärderingen eftersom kursansvarige redan vet att personen i fråga inte fungerar i klassrummet, en lektor som på fullaste allvar kritiserar principen om yin och yang trots att personen i fråga uppenbarligen inte ens förstått grunderna. En lektor som med hög röst meddelade att vi kan skriva vad vi vill på utvärderingen för det kommer inte att påverka upplägget ändå; lektorn ansåg sig nämligen ha utformat kursen till perfektion nu efter en del år i tjänst.

Men det var som sagt länge sedan. Nu, i det nya, och ärligt talat rätt trista, campuset i Trollhättan, är saker och ting säkert lite annorlunda. Tyvärr har jag även de senaste åren fått höra en del missnöje om min alma mater, så jag kan inte hoppas på för mycket. Men de försöker utvecklas och bli bättre i alla fall. Och jag skulle inte avråda någon från att söka sig dit. Det finns mycket bra med HV. Till exempel ligger det relativt nära Uddevalla.