Lidl - en skam, ett dåligt samvete eller en helt vanlig matbutik?

Lidl är som en vattendelare i befolkningen. Vissa älskar det, andra skulle aldrig nedlåta sig till att sätta sin fot ens på parkeringen. Andra låtsas inte om att de burkar handla där, och ytterligare några hittar helt enkelt inget som tilltalar dem där.

Jag tilltalas av mycket där. Cookies till exempel. Men mest choklad. Det där att den är tillverkade i Tyskland är själva grejen. Nere på kontinenten vet man hur en god choklad ska vara. Inga torra kakor här inte; det ska vara krämigt, rejält och med stora nötter och russin. Wunderbar!

Argumentet att de "bara har skräp där" visar bara på vanlig okunskap. Och om man tycker att nougatfyllda frukostflingekuddar är förskräckliga, tja, då behöver man inte köpa dem.*

Anledningen till att många fina svenskar inte handlar på Lidl verkar vara att butiken anses stämplad som en butik för invandrare, alternativt en butik för de som inte har råd att handla på ICA. Det känns inte som ett fräscht sätt att tänka 2011 i Sverige, eller så är det precis det det är.

Man kan givetvis säga mycket om företagsklimatet och arbetsförhållandena i Lidl-kedjan, men då jag inte har någon insikt i hur det faktiskt är på insidan så väljer jag att inte säga för mycket om det. Dock kan jag säga att jag aldrig varit med om snabbare kassapersonal. Om man inte gillar att svettas i kassaköer så borde Lidl vara klart bäst.

Att bojkotta butiken på grund av de förmodade dåliga förhållandena känns som en björntjänst mot de anställda som, faktiskt, i dagens Uddevalla och Sverige, förmodligen är väldigt glada över att ens ha ett jobb och en inkomst. Men det är ju sådana problem som fina svenskar inte behöver bry sig om. För dem räcker det tydligen gott och väl att tro att de gör samhället och mänskligheten en tjänst när de inte stödjer onda affärskedjor som inte behandlar sina anställda på ett värdigt sätt. Frågan som alla borde ställa sig istället är; varför väljer någon aktivt att jobba där? Svaret förklarar allt.

* Eller är det ett utslag av bristande karaktär att inte kunna motstå allt det göttiga i hyllan som gör att man hellre går en omväg runt den än möter den öga mot öga och riskerar att ta med sig det hem? Jag hoppas inte det. Det låter nämligen som att ett missbruk ligger och hotar i skuggorna. Men det ska jag inte skriva om här och nu.