05 december 2013

Den enes skräp - ingens skatt (i det här fallet)

Jag läser i Bohusläningen att det skräpas ner vid återvinningsstationer, och att det är mycket sånt som egentligen ska till soptippen som lämnas utanför containrarna. Jag får känslan av att man stirrar sig blind på 'okunskap' eller 'krångliga system', men jag tror det finns en annan stor förklaring; nämligen att soptippen inte alltid är ett praktiskt alternativ.

Grovsopor, farligt avfall, elektronik...

När min datormus gick sönder ett tag sedan, kunde jag lämna den i den mycket praktiska Samlaren på Willys. Men vad gör jag om något större går sönder? Åker med den till tippen så klart. Men - och det här kan bli ett stort men - hur ska det gå till? Jag har ingen bil och jag känner ingen med bil. Jag skulle kunna ta bussen (en bit), men jag orkar å andra sidan inte bära hur tunga saker som helst. (Ibland skrattar jag åt tanken att trava in på Havskuren med enbart en liten pluttgrej i handen...)

Nu kanske ni tänker att jag försvarar sådana som dumpar sina grejer var som helst, men det gör jag inte. Folk som dumpar grejer är oansvariga och egoistiska. Sån vill jag helst inte vara, så ibland är det enda realistiska alternativet att samla skräp på hög tills en container för grovsopor kommer som en skänk från ovan (oftast i form av Uddevallahem). Sån lyx har dock inte folk som bor i villor och annat opraktiskt. Kanske är det därför de blir sådär oansvariga?

Så istället för att hota med nedläggning, varför inte omvandla en hyfsat lättillgänglig återvinningsstation till en insamlingsplats för grovsopor, elektronik och annat farligt avfall? Visst, egoisterna kommer fortsätta sprida sitt skräp där det inte hör hemma, men vi kan vara säkra på att de skulle hitta ett fint naturområde istället om återvinningsstationerna lades ner helt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar