Sagan om kommunens vattenmagi

Jag läser givetvis mer i kommunens översiktsplan för centrala Uddevalla. Det finns som sagt förslag på utveckling och förändring längs Bäveån i syfte att lyfta hela stadskärnan för både boende och besökare. Jag läser följande text (s. 20):

Bäveån och Byfjorden skall upplevas som magneter i staden, istället för som barriärer.

Läget vid vattnet har utgjort en av Uddevallas "drivkrafter". Sjöfarten har varit det dominerande kommunikationsslaget, och Bäveån och Byfjorden har varit stadens pulsåder. I dagens samhälle har vi vänt oss från vattnet, vilket har medfört att vattenkontakten delvis gått förlorad för det dagliga livet i centrala staden. Dessutom har vatten setts som ett problem, det har blivit en barriär som är svår att ta sig över.

Vi måste vända tillbaka till ursprunget. Vatten är magi - och vi måste ta tillvara de förutsättningar som vattnet ger. Dels genom att på sikt vända verksamheter och boende mot Bäveån, dels genom konkreta åtgärder som förbättrar upplevelsen av området kring Bäveån.

Smaka på det; "vatten är magi". Det är fint. Det är också något jag faktiskt inte förväntat mig få läsa i en kommunal skrift. Vattenmagi till trots (för jag kan förstå vattenmagi) förstår jag ändå inte besattheten. Jag gillar Bäveån, men det betyder inte att jag tvunget måste få sörpla i mig en latte samtidigt som jag sitter på en för ändamålet byggd uteservering med utsikt över den.

Jag vet, jag vet. Det finns de som tycker att sånt där är guldkant i vardagen. Att ha utsikt över vatten. Jag gillar det ju också, men inte till vilket pris som helst, och inte med alla medel. Främst tänker jag på Oljeberget igen.

Nåväl, jag konstaterar att kommunen kommit till skott med vissa av de konkreta förslag som tas upp i planen, och det återstår att se när resten kommer - om de kommer. Mest ser jag nog fram emot "konst i vatten, konst av vatten etc" (s. 21).