Sörkälleparken

Sörkälleparken är en lustig liten park. För det mesta går jag bara förbi den, och den ensamma damen ute i vattnet ser oftast ganska ledsen ut. Jag läser att parken är anlagd på 1930-talet, efter att folket inte längre behövde använda platsen till att hämta sitt vatten på.

Istället blev det alltså en park - Drottninggatans ändhållplats - och troligtvis den gamla stadens slut i söder. På den här bilden från 1920-talet ser nämligen området tämligen obebyggt ut, men om vi spolar fram till 1945 liknar det redan Uddevalla så som det ser ut idag.

Statyn som står i spegeldammen ska enligt kommunens hemsida ha ställts ut på 1940-talet. Den heter "Vadande flickan", och som vanligt när man ger sig ut för att vada faller klänningen av ens axlar och det blir svårt att skyla brösten (det är en av anledningarna till att jag sällan har lust att vada ut i någon slags vattenansamling). Skämt åsido, jag tycker att statyn är vacker. Och trots allt är det hyfsat ovanligt att en staty-tjej ens får ha lite kläder på sig.

Konstnären Matti Haupt gjorde också "Flicka med fläta" som finns i Margretegärdeparken, och tydligen var han känd "som en mästare i att skulptera unga kvinnor". Jo jo. Jag undrar just hur han fick det intresset.

 

Givetvis finns det en pump också för att påminna om platsens och parkens historia. Det porlar under marken och brunnen, och är ett ypperligt exempel på aktiv ljuddesign. Ni vet, sånt där har ju varit inne ett tag nu, och därför bestämde jag mig för att filma en snutt så att ni kan höra hur det låter.