Turen går till Håljuteberget

Det finns ganska många platser i Uddevalla som jag länge velat besöka. Håljuteberget är en sådan plats. Det är rätt löjligt att jag inte knallat upp dit tidigare, speciellt med tanke på hur mycket underbart som fanns att se. Jag välkomnades bland annat av en korp, bara en sån sak. Jag har inte sett eller hört en på flera år.

Om det är något jag älskar mer än gamla hus, så är det utsikter. Från två våningar upp eller ett berg spelar ingen roll. Oavsett vilken höjd man är på så kommer man att se världen på ett sätt man annars inte gör. Jag älskar det. Jag skulle kunna roa mig med en utsikt i flera timmar.

Så vackert att jag nästan får torka bort en tår.

Vid foten av trapporna ser jag det här: blommor och vildvuxet och alldeles underbart. Det här är bland det bästa med Uddevalla, gott folk! Tuktade buskage och blomsterrabatter kan vara fina, men de kan aldrig frasa av livsglädje som det här. Jag njuter fortfarande av synen, trots att det redan gått flera dagar. Väldans vackert.