I går skrev jag om dansminnen, och i dag blir det mer bilder från Folkets park. Den här gången med lite mer fokus på hur slitet och sönder saker och ting är. Även om jag som vanligt tycker det är trist att byggnader och ställen sakta men säkert tillåts dö (jag börjar tro det är en medveten taktik för att ha anledning att riva och bygga bostadsrätter istället), så tycker jag ändå att det ligger en viss skönhet i förfall, i det bortglömda och i det oälskade.
 |
| Jag trodde utsikten från berget skulle vara magnifik... |
 |
| ... och visst gillar jag träd, men jag hade tänkt mig något annat. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar