6

Första maj tog jag en promenad genom södra delen av centrum, och såg både Valborgsmässo-konstverket och körsbärsblomning.

Rasket rivs

Bilderna är en vecka gamla, så kanske ser det redan annorlunda ut nu.

Lilla Nygatan 1, utan hus

Samma plats som i den övre bilden med hus kan ses här.
Ungefär samma plats som i den undre bilden med hus kan ses här.

Tillsnyggat på stan?

Kommunens tiomiljonerssatsning på att snygga till centrum har lett till klottersanerade väggar runt grusparkeringen vid Södra hamngatan. Men det vette katten om det blev så värst mycket finare egentligen...

Förfinande av Kungsgatan?

Då var det fula borta. Grattis!

Jag medger att det är trevligt att kunna se ner mot Bäveån från Kungsgatan, men det hade gått även genom att bara ta bort planket.

Jag älskar duvor.

Rasket rivs

Axel Lundqvist Jernhandel

Och så fick slutligen jag också se en glimt av Axel Lundqvist Jernhandels storhet. Det är rätt fascinerande; när jag såg den gamla skylten (eller om man ska kalla det fasaden) så kändes det genast som att den hörde hemma där. Det var inte främmande; det kändes hemtrevligt.

Å andra sidan kan jag aldrig se gamla, fallfärdiga hus som fula. Inte ens nu. Inte ens den misshandlade Jernhandeln. Den är vacker, för den mister sin själ allra sist.

Jag erkänner att jag nog aldrig brytt mig om att ta mig in bakom det förhatliga planket, men synen som mötte mig nu var betagande: många och vackra fönster, och en sinnrik arkitektur som lämnar de flesta nybyggen i bakvattnet.

Planket är borta!

Jag vet inte om man faktiskt kunnat komma upp i de övre våningarna, men jag önskar att jag hade testat. Jag önskar att jag varit modigare och gått in. Varför? Kanske för att få se ens en endaste gång det som kommer att försvinna. Kanske för att lindra en allmän känsla av frustration inför det faktum att det finns så många gamla och vackra byggnader som jag aldrig kommer att ha anledning eller möjlighet att sätta min fot i.*

Den hårda vinden fick flagor av allehanda byggnadsmaterial att virvla runt som snöflingor omkring mig. De täckte displayen på min kamera på bara några sekunder. Jag kände mig dramatisk när jag borstade av dem med min tumme och tyckte att det var som om de ville berätta mig något. "Viskningar som bär halvt bortglömda minnen" tänkte jag med värkande hjärta innan jag åter lyfte kameran för att ta fler bilder.

Jag kan inte förklara min kärlek för det här huset på något annat sätt än att det har för mig blivit en symbol för alla andra gamla hus i Uddevalla som redan rivits, och som kommer att rivas även i framtiden. Sådan systematisk exploatering av byggnaden som lett till att Jernhandeln nu rivs borde inte få finnas. Det borde finnas något kommunen kan göra om fastighetsägare inte sköter sig, speciellt när fastigheten, och därmed också det eventuella gapet som blir kvar efter en rivning, ligger mitt i vad som ska föreställa stadens paradgata.

*Att knacka på hos folk och företag bara för att be om att få se sig runt lite skulle nog mötas med misstanke, därför skulle jag önska att Uddevalla kunde anordna med öppet-hus ibland i några utvalda byggnader. Ungefär som man gör årligen i Toronto. Det är en dröm.

Rubb & Stubb-huset

Det är med sorg i hjärtat jag tagit dessa bilder. Snart finns inte huset längre. Byggnaden har tydligen förfallit en längre tid utan att ägaren velat/kunnat göra något åt detta, och nu är det klart att det ska rivas. På platsen ska det bli "attraktiv" parkering tills det blir klart om/när ett nytt hus ska byggas på dess plats.*

Jag hoppas innerligt att det nya huset inte kommer att följa trenden för nybyggen. En könlös koloss av stål, slät betong och glas passar helt enkelt inte in på platsen. Det bästa vore såklart att bygga nytt med en fasad starkt inspirerad av den gamla, med sten, pelarvalv och smyckade fönsterkarmar, takskägg och väggar.

En tid sedan publicerades en artikel via Bohusläningen med ett förslag på hur man ska kunna förhindra att fastigheter får förfalla, och jag tycker att allt som kan förhindra att äldre byggnader negligeras för att sedan "tvingas" rivas är bra.** Jag skulle gärna se att Uddevalla centrum, och speciellt Kungsgatan, var mer än bara summan av fastighetsägarnas nycker och insatser. Ett helhetstänk vore mer än välkommet, och väl inte för mycket begärt?

---
Rubriken: Jag är ledsen, men för mig är huset förknippat med Rubb & Stubb, ingen Jernhandel.

* Dessvärre har jag ännu inte lyckats hitta (!) artikeln som behandlar tomtens framtid online på bohusläningen.se, kanske finns den inte? Publicerad i papperstidningen var den i alla fall i förra veckan.

** Däremot vill jag protestera bestämt mot bilden av staden som ett "gemensamt vardagsrum" då det inte översätts till "ett rum där man gärna vill vara, kan umgås och där man underhåller gäster", utan till ett högst medelklassaktigt "ett rum som ska vara fint, fullt av dyra saker, och där inga fula, oönskade element får finnas". Med andra ord, bort med de som inte har pengar.