Jag älskar Stadsbiblioteket!

Skylten mot Asplundsgatan.

En gång fick jag kommentaren "wow, du brinner verkligen för bibliotek". Visserligen hade jag just berättat för min vän exakt varför jag gillar bibliotek, men eftersom jag just då råkade vara inspirerad av vårsolen och fågelkvitter så misstänker jag att jag kanske var lite väl entusiastisk. Hur det än var med den saken så återstår faktum: jag älskar bibliotek!

"Mitt" bibliotek är Stadsbiblioteket. Jag älskar det. Det har ju allt man kan begära! Visst, det är ju inte hur stort som helst, men av någon anledning brukar jag hitta något oavsett vilket obskyrt ämne jag får för mig att jag vill läsa om. Möjligen saknar jag facklitteratur på engelska, men det är bara en liten saknad.

Själv läser jag inte tidningar och tidskrifter där, men jag vet att många gör det och uppskattar utbudet. KUR-hyllan är däremot en personlig favorit trots att jag sällan hittar något där som jag fastnar för. Personalen är alltid vänliga och hjälpsamma (och aldrig påträngande; något som känns oerhört skönt när man blir dragen i och uppmärksammad överallt annars), och på varma sommardagar är hela biblioteket en sval oas. Jag vet inte om det är luftkonditioneringen eller husets konstruktion som är anledningen, men underbart är det oavsett.

Timmar kan gå medan jag är upptagen med att bläddra i böcker. Vissa böcker är så tunna att jag läser ut på stående fot. Kramboken av Kathleen Keating är en sådan. Urgullig. Ibland följer några böcker med hem, men ibland inte. Själva lånandet av böcker är mer som en biprodukt av en mycket större upplevelse - upplevelsen av att ha en outtömlig källa av kunskap, erfarenheter och drömmar omkring sig.

En av utsmyckningarna på fasaden mot Södergatan.