Studentutsläpp 2012

I skrivande stund är våra centrala gator invaderade av studenter på lastbilsflak och diverse släp. Det hörs jubel, skrik, musik och tutor. Tutor i mängder, och musik på vansinnig volym. Flaket som nyss körde förbi mitt fönster, till exempel, dunkade på med musik så högt att mitt bord började vibrera.

Tutor och musik är dock inte så farligt, speciellt inte på behörigt avstånd. Det som skär i mig är skriken. Skriken som saknar glädje, och som snarast låter som paniska tjut. En annan beskrivning skulle kunna vara att det låter som rabiata djur av okänd sort.

Nu är jag väl onödigt tråkig? Vi måste ju ändå utgå från att studenterna är glada och lyckliga på den här speciella dagen, eller hur? Ja, kanske gör vi bäst i att övertyga oss själva om det. Under tiden sitter jag nämligen här och tänker på hur vitklädda tjejer skriker ut all sin ångest från gallerförsedda flak, och får som svar glada vinkningar från förbipasserande.

Studentutsläpp Uddevalla 2011

Kära studenter. Jag är glad för er skull, och jag ska låta er fortsätta fira, men jag vill bara säga en sak först.

Jag är ledsen att vädret inte var på er sida i dag. Hoppas det inte hade en alltför dämpande effekt på era aktiviteter under förmiddagen. Det var tur att det blev uppehåll alldeles inför utsläppet, precis som om det var dirigerat från högre ort.

Jag vet att ni som har vänner vill fira med dem den här dagen. Vännerna som ni har genomlidit varenda skoldag med, och vännerna ni inte kunnat träffa under dagen för att ni varit i olika klasser. Medan jag stod på torget och väntade på er såg jag era anhöriga. Förväntansfulla och ivriga sträckte de på halsen i hopp att få syn på just dig i din fina, vita klänning eller stiliga, svarta kostym. Ni kanske inte har tänkt på det så mycket, men era föräldrar har också genomlidit varenda skoldag med er. Och mycket mer än så.

 

När jag stod och tittade på er där uppe på flaken, med era rusdrycker i högsta hugg, såg ni ofta nedstämda ut. Kanske var det för att er bil stod stilla i den långa kön som sakta men säkert bildades längs Norra Hamngatan, eller kanske var det för att ni inte kände någon av oss som stod på trottoaren. Eller kanske var vi helt enkelt inte tillräckligt snygga för att framkalla spontana brunstvrål och visslingar. I vilket fall som helst, jag hoppas att ni inte kände er lika ledsna som ni såg ut.

 

Kära studenter. Jag vill inte att ni ska vara redlösa. Jag vill att ni ska vara fulla av liv, glada och spralliga. Jag vill att ni faktiskt ska minnas er student. Fyllor kommer ni säkert att få gott om framöver genom åren, men studenten händer bara en gång. Gör den speciell. Och vakna inspirerade till ert nya liv på måndag (jag ger er helgen på er att smälta det hela).

 

Sist men inte minst vill jag påminna er om att ni är precis lika fria eller fångna imorgon som ni var igår. Det ni kan eller inte kan göra beror nämligen på er själva. Det har det alltid gjort, och det kommer det alltid att göra.

Tack för tjuten och oljudet. De fick mig att inse att jag inte missat något de senaste åren jag struntat i att gå och titta på studentutsläppet. Lycka till med framtiden!

Sommaridyll, för stora och små

Åh! Jag är kär!

Ja, jag vet. Det är på tok för tidigt på sommaren för att prata om någon sommaridyll, men jag kan inte hjälpa att det är precis vad jag känner när jag ser mig om i vår stad. De senaste veckans värmebölja (ja, jag kallar det så) har tidvis fått det att kännas som högsommar (nästan), så för mig har sommaren redan börjat på alla sätt.

Visst verkar det otroligt att den här platsen skulle ligga mitt i stan?

Insekter, kostymklädda lokalpolitiker på stranden, grillfester, supande gäng i varenda park... Alla tecknen är där.

I morgon är det studentutsläpp för skolorna i Uddevalla centrum, och sedan börjar sommaren för mängder med ungdomar. Undrar hur många som skolkar på utsläppsdagen? Det jag minns från min egen är att ingen var frånvarande. Några var dock fulla redan på morgonen. Och kanske är det enda dagen i livet när man får vara full så tidigt på dagen utan att någon misstänker att man är alkoholist? Det gäller att passa på.

Inför studenten

Det är många som inväntar studenten i dessa dagar, och när det begav sig för min del skrev jag en dikt som jag tänkte dela med mig av. Bloggen har tidigare fått se premiären av min fotokonst, och här följer således premiären av min lyrik. Njut av ungdomsångesten!

prov

minst ett/vecka

historia, matematik

svenska, filosofi, religion, psykologi

muntliga redovisningar och tal

minst 5 min högst 15-20 min

intressanta, välstrukturerade

väl utförda, imponerande

lektioner

17/vecka

över en timme långa

okoncentrerade elever

genomgångar, frågor

anteckningar, problem

sidor att läsa igen

skriftliga arbeten

historia, svenska, psykologi

projektarbete

mellan 3-40 sidor

KÄLLOR, små mästerverk

renskrivna, snygga

intressanta

studenten

inget spelar längre någon roll

Studenten som misslyckades med att göda svensk ekonomi

Den är ungefär en månad kvar till studentutsläpp och examen för unga uddevallabor, och som en inte fullt lika ung uddevallabo minns jag hur det var på min tid. Jag läser en artikel på Bohusläningen.se och konstaterar att min student knappast omsatte några 15 500 kronor för svensk handel. Förlåt svensk handel!

Nu tror jag i och för sig att det var lite lugnare på min tid. Vi erbjöds inte ens köpa några student-tröjor, -pins, -nyckelband, -guldjackor, -kepsar, -trosor, -champagneglas eller -kondomer. För mig räckte det med en studentmössa, en vit klänning (som jag inte haft på mig sedan dess, för man vill ju inte gå runt och se ut som en student!), ett plagg så tunt att den knappast kan få kallas en cardigan, underkläder och ett par skor (som jag knappt använt sedan dess). Och så några ballonger och blommor typ. Och lite extra mat. Ett par smycken i present.

Bal och flak, som ungdomarna tycker är det viktigaste, var jag inte inblandad i alls. Eller jo, ett litet flak åkte jag ju faktiskt på; en illegal dödsfälla arrangerad av mina vänners föräldrar och som det bestämdes två timmar före utsläpp att jag skulle åka med på.

Och balen ja. På Agneberg (då) var bara tvåkönade par välkomna. Inga kompisgäng, inga samkönade par, och inga singlar. Mycket fräscht tänk. Men jag antar att det inte behövde vara det heller. Det var ju en tradition. Och traditioner kan man inte ändra på hur som helst, trots att vi i övrigt vill ha ett öppnare samhälle för alla. Tjena. I vilket fall, jag tyckte det var för dyrt och inte alls värt det av olika anledningar.

Och balen är ett viktigt minne. Tänk att träffa någon om 20 år som säger kommer du ihåg vad kul det var på balen. Nä, jag var inte med. Det vill man ju inte säga.

 

Nej, det vill man ju inte säga. Men det är precis vad jag tänker säga: Nä, jag var inte med, och förmodligen saknade du mig inte heller, för annars hade du väl kommit ihåg att jag inte var där. Har vi verkligen inga gemensamma minnen vi kan prata om istället?