09 juni 2011

Studentutsläpp Uddevalla 2011



Kära studenter. Jag är glad för er skull, och jag ska låta er fortsätta fira, men jag vill bara säga en sak först.

Jag är ledsen att vädret inte var på er sida i dag. Hoppas det inte hade en alltför dämpande effekt på era aktiviteter under förmiddagen. Det var tur att det blev uppehåll alldeles inför utsläppet, precis som om det var dirigerat från högre ort.





Jag vet att ni som har vänner vill fira med dem den här dagen. Vännerna som ni har genomlidit varenda skoldag med, och vännerna ni inte kunnat träffa under dagen för att ni varit i olika klasser. Medan jag stod på torget och väntade på er såg jag era anhöriga. Förväntansfulla och ivriga sträckte de på halsen i hopp att få syn på just dig i din fina, vita klänning eller stiliga, svarta kostym. Ni kanske inte har tänkt på det så mycket, men era föräldrar har också genomlidit varenda skoldag med er. Och mycket mer än så.







När jag stod och tittade på er där uppe på flaken, med era rusdrycker i högsta hugg, såg ni ofta nedstämda ut. Kanske var det för att er bil stod stilla i den långa kön som sakta men säkert bildades längs Norra Hamngatan, eller kanske var det för att ni inte kände någon av oss som stod på trottoaren. Eller kanske var vi helt enkelt inte tillräckligt snygga för att framkalla spontana brunstvrål och visslingar. I vilket fall som helst, jag hoppas att ni inte kände er lika ledsna som ni såg ut.





Kära studenter. Jag vill inte att ni ska vara redlösa. Jag vill att ni ska vara fulla av liv, glada och spralliga. Jag vill att ni faktiskt ska minnas er student. Fyllor kommer ni säkert att få gott om framöver genom åren, men studenten händer bara en gång. Gör den speciell. Och vakna inspirerade till ert nya liv på måndag (jag ger er helgen på er att smälta det hela).











Sist men inte minst vill jag påminna er om att ni är precis lika fria eller fångna imorgon som ni var igår. Det ni kan eller inte kan göra beror nämligen på er själva. Det har det alltid gjort, och det kommer det alltid att göra.

Tack för tjuten och oljudet. De fick mig att inse att jag inte missat något de senaste åren jag struntat i att gå och titta på studentutsläppet. Lycka till med framtiden!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar