Vacker politik?

Med anledning av medborgarundersökningen publicerade Bohusläningen en till artikel i går, där resultatet kommenteras vidare. Det som fick mig att höja på ögonbrynen var kommunalråd Sture Svennbergs uttalande. Han citerades:

– Vi kan inte bli bäst på allt samtidigt. Men vi kan bli bättre bit för bit. Nu ska vi titta på vad vi ska börja med. Och vi ska komma i håg allt det vackra i vår kommun. Vi har skog, havet, staden, kanalen. Man måste försöka tänka på det också.

Men... vad handlade undersökningen om nu igen? Jo, just det. Den handlade om hur folk bedömer:

• "kommunen som en plats att bo och leva på" (s.2), med underkategorier som kommunikationer, arbetsmöjligheter, bostäder och trygghet.
• "kommunens olika verksamheter" (s.8), som till exempel gator och vägar, förskola, äldreomsorg och stöd för utsatta personer.
• "möjligheterna till inflytande i Uddevalla kommun" (s.15), så som information, kontakt, påverkan och förtroende.

Uppenbart handlade den inte om hur vackert man tycker Uddevalla är. Uppenbart handlade den inte om att Uddevalla har ett bra läge mellan skog och hav. Eller menar Svennberg att medborgarna borde bortse från eventuellt missnöje över hur kommunen sköts, eftersom vi har Bäveån? Gör då skogen att medborgarna kan känna sig säkra på att gamla mor och far får en human omvårdnad? Minskar närheten till havet storleken på barngrupperna i förskolan?

Självklart inte.

Rapporten handlar om något helt annat än det fysiska rum som är Uddevalla kommun. Den handlar om hur skötseln och ledningen upplevs. Det är två helt skilda saker. Vi har inte glömt att vi bor i en vacker stad, men hur vore det om politikerna slutade försöka åka snålskjuts på den?

"Åh!"

Det var läge sedan jag blev så förtjust över att se vindkraftverk som jag blev i förra veckan när jag siktade de här två propellrarna, längst bort vid horisonten. Jag har ingen aning om var de står, eller hur länge de stått där, men de passar uppenbart in alldeles utmärkt där. Jag blev uppriktig glad över att se dem snurra långsamt i solnedgången.

 

Bonus: Uddevallabron.

Bonus: fint.

Staden bara en mor kan älska?

Än en gång konstateras det att många uddevallabor inte gillar sin stad. Det är som bekant ingen nyhet i sig, men nu har kommunen fått siffror på det, och i Bohusläningen finns det artiklar om just det. Stefan Björling (kommunens demokratiutvecklare) har givetvis rätt när han påpekar att undersökning handlar om hur människor upplever Uddevalla, snarare än om hur det faktiskt är.

Däremot är jag lite förvånad över att kommunen och politikerna inte verkar förstå varifrån den här känslan av att "Uddevalla kommun är skit" kommer ifrån. Därför tänker jag nu ge några tips på vad som kan tänkas ge upphov till en sådan känsla.

• Envist driv att bygga på Oljeberget, trots att stora delar av befolkningen klart och tydligt sagt emot. (Folket har en tendens att tappa hoppet om demokrati när resultatet av folkomröstningar bortses från.)
• Det faktum att de styrande politikerna mer eller mindre sopade Uddevallapartiets avslöjanden och kritik under mattan förra valkampanjen. (Även om folk inte röstade på UP så betyder det inte att de inte tar del av deras kampanjmaterial!)
• Det (i bästa fall) skrattretande förfarandet vad gäller nytt ridhus på Nöthult. (Även om inte procentuellt många berörs personligen så skickar agerandet tydliga signaler.)
• Oförmågan att ro i land projektet med ett nytt badhus. (Folk börjar nog känna att det dragit ut på tiden mer än motiverat, och att det rimligtvis inte borde vara så himla svårt, jämfört med annat som också byggts.)
• Kommunens till synes onödiga (och milt lagvidriga) hyrande av en cabriolet. (Det är numera en källa till skratt, hån och förakt för många, inga goda grunder för ömsesidigt förtroende direkt).
• Allt färre krogar och nattklubbar med serveringstillstånd. (Alkohol och fylla är viktigt för folket!)

Det här är givetvis bara ett axplock, och säkert finns det mängder med folk som inte bryr sig ett dugg om något av dem, men tyvärr kvarstår faktum - många av kommunens projekt (som de jobbat hårt med) räknas inte som något särskilt av befolkningen.

Om kommunens män och kvinnor vill att uddevallaborna ska tycka att de gör ett bra jobb så gäller det att faktiskt visa upp vad man gjort. Helst kunna visa på positiva resultat, och i drömläget även se till från början att det man vill göra också berör och engagerar uddevallaborna. Att driva projekt som få motiveras av verkar i alla fall lönlöst i mina ögon.

Visst, uddevallaborna kan säkert vara ovanligt svårflörtade, men vem kan säga att det inte finns sannolikt goda skäl?