"Vi tyckte oss ha kommit till själva Venedig..."

I Uddevalla stads historia av Sten Kristansson läste jag om Carl von Linnés besök i Uddevalla, 17 juli 1746 (band II s. 244, 246):

Bommen vid Uddevalla var om aftonen tillsluten. Den flöt på vattnet till skapnaden som en sparryttare. Han öppnades, och vi seglade in igenom en stor och djup flod, som gick genom hela staden. På sidorna var den uppmurad med stora stenmurar, som ömse sidor uppehöllo de största träbyggningar, utur vilka genom muren voro nedgångar med stentrappor ifrån själva husen, så att man immediate (= direkt) kunde stiga ifrån förstugan neder till vattnet eller båten. Vi tyckte oss ha kommit till själva Venedig, då vi kommo till Uddevalla.

Natten kom oss till vila i Uddevalla efter sex mils sjöresa från Marstrand.

Uddevalla stad är tämligen stor, utsträckt i väster och öster på bägge sidor av en stor och stilla flytande flod, där han går ut i havet genom en lång fjord. Husen äro som i Göteborg stora träbyggningar, besynnerligen (= särskilt) åt västra sidan av staden. De äro mestadels betäckta med tegeltak, försedda med sköna fönster, beslagna med bräder, överstrukna med rött och målade med blå eller vita knutar.

Husen hava mellan fönsterlufterna ej någon horisontell flo (= lager, varv) av timmerstockar efter det sätt, som allmänt hos oss är antaget, utan perpendikulärt inhuggna stockar, vilka göra, att väggen mellan fönsterlufterna aldrig får bukt eller ger sig ut. Detta kan dock inte brukas, där husen ej beslås med med bräder, ty det skulle eljes allt för mycket skämma utseendet. Husens höjd, tjärande och nära ställning till varandra sätta staden i största fara för eldsvåda, som, en gång uppkommen, svårligen vid en sådan byggnad kan hämmas, ehuru städerna härigenom bliva mycket täcka, lätta och angenäma att bebo.

Jag gillar att Bäveån var stor och djup. Jag undrar hur dessa hus med trappor ner till vattnet klarade sig när det blev ovanligt högt vattenstånd. Jag gillar att Uddevalla stad beskrivs som tämligen stor. Jag gillar att fönstren är sköna, och jag gillar att uddevallaborna byggt sina fönster annorlunda, men smartare.

Jag undrar om några av "byggningarna" stod kvar när staden brann ner, 60 år senare.

Politikerna har inget att göra

Kommunfullmäktigemötet, som skulle ha hållits 8:e februari, är inställt på grund av att det finns för få ärenden att behandla. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Så det finns en regel som säger att fullmäktige inte behöver samlas om mötet riskerar bli kort? Varför? Vem tjänar på det? (Förutom politikerna själva.)

"Det är väl ingen vits att hålla ett möte om man ändå inte har något att prata om", kanske man kan tycka. Det tycker jag också oftast, men till ett fullmäktigemöte kommer de män och kvinnor som styr Uddevalla. Att de inte skulle ha något att prata om är oroväckande.

Även om det är ett ynka ärende om en trasig bänk, ta itu med det, om inte annat så för att visa på en vilja att ta ert ansvar och på respekt för uppdraget. Om ni inte vill åka hem direkt efteråt så kan ni ju stanna en stund och prata sinsemellan, utan att behöva vänta på er tur i talarlistan. Ni kan prata om hur ni ska konkretisera visionerna ni formulerat. Ni kan bolla idéer över partigränser. Ni kan prata med de ledamöter ni inte pratat med så mycket tidigare. Ni kanske till och med skulle ha tid att prata med några medborgare.

Jag tycker Uddevalla och uddevallaborna är värda åtminstone det.

Men för all del. Mötet är inställt. Sitt några timmar extra på Facebook. Jobba övertid. Ät middag med frugan. Uddevalla får vänta till 14:e mars.

Snöplogar

Jag gillar kullerstenar. De är fina. Inte nog med det; de är fortfarande fina efter att någon grävt upp hela gatan (jämför fula 'lappar' av svart asfalt på annars åldrat grå vägar).

Där jag bor är det kullerstenar på gatan. När det snöat kommer snöplogen tidigt på morgonen/mitt i natten. När snöplogen skrapar över kullerstenarna låter det rejält, speciellt eftersom det ekar bra mellan husen också. Det är svårt att inte vakna av (o)ljudet.

Jag klagar inte. Även jag inser att snön måste röjas så att folk och varutransporter kommer fram utan onödigt stora problem. Dessutom brukar snöplogens framfart signalera att det snöat, och det gillar jag.

Däremot undrar jag hur plogförarna känner sig. Är de medvetna om att de väcker hela hus? Får de dåligt samvete, eller anser de att de förtjänar allas eviga tack? (Lönen verkar dock vara tack nog...) Är de kanske till och med sadister, som medvetet kör fram och tillbaka... fram och tillbaka... flera gånger?

Hur som helst, det har snöat i natt. Jippi!