06 december 2011

Bilarnas centrum

Jag ska vara ärlig. Det stör mig att det är parkering på Kungstorget, och det stör mig att bilar får köra på Torggatan och Trädgårdsgatan. Därför ville jag ta reda på hur det kommer sig att det ser ut på detta sätt.

I ett Övergripande styrnings- och planeringsdokument för 2010 lyckades jag (på sidan 8) hitta ett uppdrag för Tekniska nämnden att klara av, under perioden 2007-2010, som heter just: "Uddevalla kommun skall förbättra tillgängligheten till Uddevalla centrum".

Vad var det som gjorde att ett sånt här uppdrag ens kom upp? Var det för att centrum ansågs dött och handlarna ville kunna konkurrera med Torp? Det brukar nämligen heta så när det gäller centrumutvecklingen, men om någon har förslag på hur frågan om den begränsade "tillgängligheten till Uddevalla centrum" kom upp, så välkomnar jag dem alla.

Kungstorget och närliggande sidogator öppnades sedan för biltrafik och parkering i oktober 2007, enligt den här artikeln i Bohusläningen. Där sägs också att det varit ett vallöfte att genomföra det här, så tydligen är det många som ser fördelarna med det. Nu blev det också tydligt för mig att "tillgänglighet till centrum" hela tiden, underförstått, har betytt "tillgänglighet till centrum för bilister".

I Nämndernas inrapportering av uppdrag i strategisk plan och flerårsplan, delår augusti 2011, kan man läsa en sammanfattning av slutfört uppdrag (s. 14):

Uddevalla kommun skall förbättra tillgängligheten till Uddevalla centrum
En omläggning av trafik och parkeringar kring torgområdet har genomförts för ökad tillgänglighet till
centrum. Biltrafik är tillåten på Torggatan och Trädgårdsgatan. Ett antal parkeringsplatser har
upprättats på Kungstorget. Parkeringsutredning kring centrumparkeringar har genomförts och
avrapporteras i nämnden. Ny parkeringsreglering är inför i centrum. Uppdraget är slutrapporterat och
godkänt i kommunstyrelsen 2011-05-25.

Det var alltså precis hit kommunen ville komma. 16 parkeringsplatser (som försvinner varje gång de faktiskt skulle behövas och komma kunder till nytta, det vill säga, vid stora evenemang på torget), biltrafik tvärs över Kungsgatan på inte mindre än två ställen, och nån parkeringsreglering som jag inte har någon aning om vad det syftar på, men som i vilket fall inte gjort parkerare glada (eftersom det fortfarande gnälls om allt möjligt).

Ursäkta mig en stund medan jag gråter.

Fyra år har gått sedan större delen av uppdraget var klart. Det kanske är dags att utvärdera resultatet? Anses centrum mer tillgängligt nu? Vilken effekt har handlarna märkt, och vilka handlare är det som har gynnats mest? Har Torp märkt en minskning av kunder som resultat av detta?

Jag vill veta om det är försvarbart att bibehålla den försämrade säkerheten för fotgängare - vilket det ju är. För om det inte blivit tydliga, positiva, effekter för centrums samtliga invånare och besökare av den här förändringen, så tycker jag att kommunen ska vrida tillbaka klockan ett steg.

Exakt varför jag inte gillar de här förändringarna, och varför jag så gärna vill ha ett människovänligt, bilfritt torg med bilfria sidogator återkommer jag till i nästa inlägg.

03 december 2011

Svar till okänd ungdom med lapp på stan

Lappen har funnits runt om på stan de senaste veckorna.
Kära L,

Vi har alla förväntningar på oss av olika slag. Att ungdomar förväntas agera som vuxna är dock en halvsanning. En ungdom kommer undan med så otroligt mycket mer än vad en vuxen gör, men det vet du inte nu. Inte än.

Du har rätt i att ni fortfarande är barn. Därför kommer ni också undan med att vara lite barnsliga och omogna då och då. Samtidigt vill era föräldrar att ni ska börja tänka längre än näsan sträcker sig och bli ansvarstagande vuxna.

En annan sak som ökar förväntningarna på er är faktiskt ni själva. Vissa ungdomar har fasligt bråttom att bli vuxna. De vill inte bli sedda som barn; de vill flytta till egen lägenhet, gå på krogen, resa jorden runt och förlova sig. De som har bråttom förstör för er som vill ta det lugnt. Ibland är det tvärtom, men det vet du säkert redan.

Säkert vet du också att dina lärare en gång i tiden var ungdomar. De gick också på högstadiet och i gymnasiet och tvingades läsa alla de där ämnena samtidigt. De kanske inte alltid minns hur det var, men de vet att de varit i samma situation, och de vet att de klarade av det. Därför vet de också att du och dina vänner kommer att klara av det, om ni bara hittar motivationen.

Många tycker att det är lärarna som ska motivera eleverna. Alla lärare lyckas inte med det. Det är ofta ett hårt slag för dem. På sätt och vis har de ju misslyckats med sitt jobb när det händer. Ingen vill misslyckas, så de gör allt för att ni ska komma igång. Vissa lärare fuskar till och med; sätter godkänt fast det egentligen inte alls var det. Då ser det i alla fall ut på pappret som att de lyckats. Andra lärare orkar inte bry sig ifall ni lär er något eller inte. Det är ju i slutändan bara ert eget problem.

Det där med att hota er med 'F' om ni inte lämnar in saker i tid; jag har två förklaringar till varför lärare väljer att ljuga för er. Det första är att lärarna vill förbereda er på arbetslivet - oavsett om ni hamnar på McDonald's eller drömjobbet, så vet de att man måste hålla tider och deadlines på jobbet. Det går liksom inte att komma med sin offert en vecka senare, eller sminka fotomodellen sen när man orkar, nån gång i morgon kanske. Det handlar om att kunna ta ansvar för sina tilldelade uppgifter och planera sin tid.

Den andra förklaringen är att lärarna själva vill kunna planera sin tid och ta ansvar för sina uppgifter. De är trots allt på jobbet, och det är vad som krävs av dem. De vill kunna ta bunten med inlämnade uppgifter på fredag så att de kan börja jobba med dem och bli klara med alla samtidigt. Om Pelle, Tina, Niklas och Robert kommer med sina uppgifter på måndag och tisdag och onsdag eller till och med nästa månad, ja, då kan läraren inte arbeta effektivt. Du vet säkert själv hur det är när uppgifter blir hängande efter en och det bara kommer mer och mer saker man måste göra. Det är jobbigt, oavsett om man är lärare eller elev.

För tro inte att dina lärares jobb enbart består av det som du ser att de gör i klassrummet. O nej. Det finns mängder med saker de behöver göra. Faktum är att de har så många uppgifter över sig att de måste ta hem jobbet jämt och ständigt. Era uppgifter ligger förmodligen på lärarnas köksbord, soffor och sängar regelbundet. Att jobba som lärare är överlag ett otacksamt jobb. Inte blir man rik på det heller.

Du skriver att du är helt beroende av dina klasskompisar för att få stöd, både med skolan och med livet i övrigt. Jag tycker att du är lyckligt lottad. Det finns nämligen de som inte har några kompisar alls. Du kan säkert gissa vilka de är i din skola. Ibland har man dock fel; ibland är den som man trodde var ensam inte alls så ensam utanför skolan, men ofta har man nog ändå rätt.

Du verkar ha haft livsbanan utstakad: grundskola - gymnasiet - universitet - jobb. Jag tänker nu berätta något för dig som många inte vill berätta för ungdomar: jobb kan du få utan utbildning. Det viktiga är arbetslivserfarenhet och/eller kontakter. Om du vill ha jobb efter studenten, skaffa jobb redan nu. Visste du att ungdomar som vänt hamburgare på helgerna har större chans att få jobb efter studenten än de studenter som "bara" har högsta betyg? Och visste du att den största chansen att få jobb får man om man har ett nätverk av kontakter? Det är det första de tipsar om på arbetsförmedlingen: "Känner du någon som kan hjälpa dig att komma in på ett företag?".

Om studier på universitet är det du drömmer om så underlättar höga slutbetyg från gymnasiet helt enkelt för att man slipper vänta på att komma in där man önskar. Däremot stämmer det att ni gör bäst i att veta vad ni vill jobba med redan på gymnasiet i de fall ni vill ha praktiska yrken. Kock, servitör, bilmontör, elektriker, hästskötare... Kurserna, praktiken och erfarenheten kan vara svåra att få på annat håll efteråt. Tyvärr.

Varför tror du att alla vill in i ekorrhjulet? Du nämner själv att hjulet är tryggt, och jag tror att du har alldeles rätt i det. Har du märkt vad som händer om någon inte passar in i ramarna, om någon inte är normal? Ja, du hör ju. Ingen vill vara onormal, för det betyder att man hamnar utanför.Vissa personer tar det här på större allvar än andra. Vissa vill vara utanför, för de har insett att det är först när man är utanför som det inte längre är läskigt att hamna där.

Det kanske är svårt att tro, men vuxna vill inte att fösa bort dig från dina drömmar. De kanske önskar att dina drömmar skulle se ut lite mer som deras drömmar gör, men det betyder inte att de alltid försöker förstöra för dig. Föräldrar kan vara dumma, men ofta skärper de sig om man visar att man kan ta ansvar för sig själv och jobba för att nå sina drömmar.

Roligt att höra att du hade en underbar sommar med dina vänner. Återigen, du är lyckligt lottad. Du och dina vänner verkar ha fått en riktig tankeställare, och det är bra. Tankeställare är roliga och jobbiga på samma gång. Ni tror att alla har Volvo, villa och vovve, men så är det faktiskt inte. Jag vågar till och med påstå att många av dem som har det önskar att de inte hade det. Många hoppar på ekorrhjulet utan att vara medvetna om det förrän långt senare, när det är för sent.

Det är inte heller alla som har familj vid 30. Faktiskt blir det allt vanligare att man väljer bort familj för att man vill göra samma saker som ni ville göra, fast mycket längre, resten av livet. Vad är en familj förresten? Kan tre vuxna killar vara en familj? Måste det finnas ett barn i en familj?

Jag är glad och stolt över att du insett hur konstigt du och dina vänner tänkte, men det är nu det svåra börjar. Du måste "walk the talk". Du vet att du inte vill hamna i ekorrhjulet, så se till att du inte gör det heller.

Känner du alla personer i Uddevalla? Vad är det som hindrar dig från att träffa nya människor här istället för i Göteborg en onsdag? Jo, det är ramarna. "Men de är inte den sortens människor jag vill träffa", kanske du säger, för att du inte tycker att du har något gemensamt med dem. Vi bygger alla våra egna ramar, och det är dina ramar som fått dig att tro att det bara går att umgås med en viss sorts person (helst någon så lik dig själv som möjligt?).

Är enda hindret för din tågluff verkligen att skolan bara beviljar 5 dagar ledigt? Vi kommer inte ifrån att du är lyckligt lottad. Andra ungdomar har problem att finansiera sina resor, och ytterligare andra lyckas aldrig få ihop tillräckligt med pengar. Men allt det här vet du väl; att det finns de som har det mycket sämre än vad du har, och således inte ens vågar tänka på att försöka ta sig ur ekorrhjulet. Varför har vissa folk det dåligt ställt förresten?

Det är tragiskt att vi i Sverige i dag väljer att medicinera våra ungdomar istället för att försöka lära dem hur man ska hantera sina problem på annat sätt. Över huvud taget råder det grav övermedicinering i vårt land. På äldreboendena proppas vår äldre fulla med medel för att de ska hålla sig lugna och vara lättare att ta hand om. Då handlar det inte om aggressiva personer, utan om vanliga gubbar och gummor som annars skulle vilja gå ut och röra på sig då och då, eller helt enkelt göra något annat än titta på tv hela dagen.

Faktiskt är det inte bara unga och äldre som får medicin i onödan. Många väljer det frivilligt. Sömnmedel och antidepressiva medel är givna alternativ för många nuförtiden. Det är lättare att ta medicin än ändra sättet man lever på. Samma sak med självmord. För många är det lättare att ta livet av sig än att ändra på livet man lever. Ramarna; normerna och reglerna, är så starka att många inte ser ett liv utanför dem: anpassa sig eller dö. Men det finns alternativ. Många alternativ. Som tur är har du och dina vänner redan insett det, och det glädjer mig att du försöker få andra medvetna om vad det är för krafter som faktiskt styr våra liv, ibland åt ett håll vi aldrig ville gå.

Jag hejar på dig.

Ta hand om dig.

02 december 2011

Året var tjugohundratio...

Av en slump hittade jag två videor på Youtube, båda från 20:e februari, 2010.



Jag blir glad av sånt här.