Jag älskar mörka moln, trots att jag med åren blivit alltmer rädd för åska, och trots att jag även brukar vara rädd när det stormar. De mörka molnen kan dra med sig både det ena och det andra, men ändå fylls jag av en spänd förväntan när jag ser molnen torna upp sig över horisonten. Jag hoppas på oväder; inte för att jag nödvändigtvis gillar att vara rädd, men för att extremt oväder är fascinerande.
Bilderna är tagna i går kväll (i Skeppsviken, helt uppenbart), och ja, jag hoppades lite på att något häftigt skulle hända. Allra minst trodde jag att jag skulle bli sjöblöt inom några minuter, men inte ens det hände. De mörkaste molnen drog förbi och stänkte bara ett fåtal vattendroppar omkring sig, men det var onekligen vackert, och mäktigt att skåda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar