Uddevallas vackraste träd står på Norra kyrkogården. Hela Norra kyrkogården är i och för sig jättevacker (ja, jag är lite morbid på det sättet, men jag älskar kyrkogårdar), men just det här trädet, med sina stora, gula blommor, är utan tvekan det vackraste trädet jag vet. Jag brukar längta efter att få se det blomma igen.
Jag brukar också tänka för mig själv att om jag fick ligga under det när jag är död, så skulle det vara lika gott som vilken himmel som helst. Men jag gör det mest på skoj. Jag behöver inte se trädet när jag är död (det är tveksamt om jag ens skulle kunna se det), för det får jag ju göra redan nu, i dag (om jag bara orkade bege mig ut i regnet).
Snart är blommorna borta, och sedan följer ett nytt år av längtan. Men nästa sommar igen, om Gud och kyrkogårdsförvaltningen vill, så kommer trädet att blomma igen, mitt hjärta kommer att fyllas av dess skönhet än en gång, och jag kommer att kunna svära på vad som helst att det är det vackraste trädet i Uddevalla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar