30 januari 2014
29 januari 2014
26 januari 2014
Oönskat närgånget på gångvägarna
Ibland när jag är ute på promenad möter jag hundägare som passat på att koppla loss sina hundar och låter dem springa i förväg. Jag förstår varför hundägarna gör som de gör, och i princip har jag inget emot det.
Men.
De flesta hundägare förstår att lösa hundar kan göra folk obekväma, så de försöker släta över situationen.
- <Namn på hund>, kom hit! ropar de.
Men ofta reagerar hunden inte.
- <Namn på hund>, kom hit säger jag!
- <Namn på hund>!
- Stanna!
Det är i det här läget jag (som milt hundrädd) får inse att ägaren inte har någon som helst kontroll över sin hund. Då är det bara att hålla andan, titta rakt fram och fortsätta gå. Och hoppas att jag inte ser oemotståndligt smaskig ut.
Men.
De flesta hundägare förstår att lösa hundar kan göra folk obekväma, så de försöker släta över situationen.
- <Namn på hund>, kom hit! ropar de.
Men ofta reagerar hunden inte.
- <Namn på hund>, kom hit säger jag!
- <Namn på hund>!
- Stanna!
Det är i det här läget jag (som milt hundrädd) får inse att ägaren inte har någon som helst kontroll över sin hund. Då är det bara att hålla andan, titta rakt fram och fortsätta gå. Och hoppas att jag inte ser oemotståndligt smaskig ut.
25 januari 2014
Man undrar ju...
Bohusläningen skriver idag, angående Plusgymnasiets lokaler:
Är det inte till och med ännu farligare att tro att det finns fungerande nödutgångar, än att veta att det bara finns en enda väg ut?
Räddningstjänsten såg allvarliga brister i brandskyddet på fastigheten Åberg 12, nära Kungstorget. Ett exempel är att det inte fanns handtag på nödutgången vilket skulle göra det omöjligt för elever att komma ut om det börjat brinna.Rektorn sägs svara:
Det handlar inte om någon osäker miljö på skolan, det har inte varigt farligt.Och jag förstår inte. Hur är icke-fungerande nödutgångar inte (potentiellt) farligt?
Är det inte till och med ännu farligare att tro att det finns fungerande nödutgångar, än att veta att det bara finns en enda väg ut?
23 januari 2014
21 januari 2014
20 januari 2014
(Inlägget ska inte tas på allvar)
Uppståndelsen efter avslöjandet av placeringen av elskåpet blev för mycket. Nu säljer man huset.
15 januari 2014
14 januari 2014
Tävlingen avslutad utan vinnare
En tid sedan (okej, det var över två och ett halvt år sedan) laddade jag upp bilden ovan på bloggen och - i ett anfall av sprallighet - utlyste en tävling där jag uppmanade läsare att ge mig svaret på var detta elskåp står. Då trodde jag inte att någon ens skulle orka gissa, men, det gick mer än ett år och till slut kom ett förslag (som tyvärr inte var rätt). Roligt att nån hittade en sån gammal grej, tänkte jag och snart föll tävlingen i glömska igen. Det har gått mer än ett år igen och i december trillade ytterligare ett svar in. När inte heller det var rätt fick jag inse att det är dags att avsluta tävlingen - elskåpet ser nämligen inte ut som på bilden längre.
Så här ser den ut nuförtiden:
Och var står den då? Håll i hatten, för här kommer sent omsider svaret!
Den står på Elsebergsgatan. (I slutet av gatan skymtar Spara.)
Svårt, eller hur? Men det var ju lite meningen också.
Eftersom jag känner mig lite sprallig igen kan jag också meddela att det kommer att komma en ny, liknande tävling. Förhoppningsvis blir den också lite svår, men den kommer inte hålla på lika länge. Det kan jag i alla fall lova.
10 januari 2014
Angry Birds är inte roligt för alla
Jag fick tips om att vår egen Angry Birds-lekplats uppmärksammades i finsk media också. Av kommentarerna där verkar man tycka att det är typiskt svenskt (notera: inte typiskt uddevallskt) att klaga. För i Finland älskar ju alla Angry Birds.
Folk i båda länderna verkar dock missa nyanserna.
Det är inte relevant att jämföra varken Mcdonalds eller Legoland med en kommunal lekplats. Det är inte relevant att jämföra Friends Arena eller Cloetta Center med en kommunal lekplats. Det är inte heller relevant att jämföra Mumin eller Kalle Anka med dessa Angry Birds-figurer, för jag har då aldrig hört talas om kända figurer på en kommunal lekplats tidigare. (Däremot har jag sett flera på förskolor och skolor).
Så det är ovanligt, om inte unikt. Varför skulle inte sånt kunnas tas upp till diskussion utan att hånas?
Ansvarig inköpare säger i Bohusläningen att man valde Angry Birds enbart för att det skulle vara roligt för barnen. Man nämner också att man köpt Angry Bird-leksakerna från ett företag som heter Lappset. Inte oväntat kommer företaget från Finland. Och inte oväntat verkar Angry Birds-produkterna vara de enda de har med kända figurer.
Ansvarig inköpare säger också att det inte handlade om sponsring.
Så hade det lika gärna kunnat bli en rolig Kalle Anka på gungorna? Så vitt jag vet, nej, för att det förmodligen inte säljs några sådana gungor. Upphovsrätten gäller ju där också. Rovio gillar dock att sprida sina figurer, helt uppenbart.
Hade Kalle Anka-gungor sålts, hade nog våra kommunala lekplatser redan haft dem. Eller? Trots allt vill ansvariga ju bara göra det lite roligt för barnen. Det är förmodligen också så personalen tänker när de sätter upp kända figurer i skolor. Men känns det bra? Vill vi att kommunen tvingar barn att skapa förhållanden till vissa figurer och varumärken - varumärken vars ansvariga bedömt att lättillgänglighet kommer vara mest lönsamt? Vill vi att kommunen faller i företagets fälla genom att villigt kasta våra pengar mot ett varumärke enbart för att det är välkänt och lättillgängligt?
Jag tycker: nej.
Folk i båda länderna verkar dock missa nyanserna.
Det är inte relevant att jämföra varken Mcdonalds eller Legoland med en kommunal lekplats. Det är inte relevant att jämföra Friends Arena eller Cloetta Center med en kommunal lekplats. Det är inte heller relevant att jämföra Mumin eller Kalle Anka med dessa Angry Birds-figurer, för jag har då aldrig hört talas om kända figurer på en kommunal lekplats tidigare. (Däremot har jag sett flera på förskolor och skolor).
Så det är ovanligt, om inte unikt. Varför skulle inte sånt kunnas tas upp till diskussion utan att hånas?
Ansvarig inköpare säger i Bohusläningen att man valde Angry Birds enbart för att det skulle vara roligt för barnen. Man nämner också att man köpt Angry Bird-leksakerna från ett företag som heter Lappset. Inte oväntat kommer företaget från Finland. Och inte oväntat verkar Angry Birds-produkterna vara de enda de har med kända figurer.
Ansvarig inköpare säger också att det inte handlade om sponsring.
Så hade det lika gärna kunnat bli en rolig Kalle Anka på gungorna? Så vitt jag vet, nej, för att det förmodligen inte säljs några sådana gungor. Upphovsrätten gäller ju där också. Rovio gillar dock att sprida sina figurer, helt uppenbart.
Hade Kalle Anka-gungor sålts, hade nog våra kommunala lekplatser redan haft dem. Eller? Trots allt vill ansvariga ju bara göra det lite roligt för barnen. Det är förmodligen också så personalen tänker när de sätter upp kända figurer i skolor. Men känns det bra? Vill vi att kommunen tvingar barn att skapa förhållanden till vissa figurer och varumärken - varumärken vars ansvariga bedömt att lättillgänglighet kommer vara mest lönsamt? Vill vi att kommunen faller i företagets fälla genom att villigt kasta våra pengar mot ett varumärke enbart för att det är välkänt och lättillgängligt?
Jag tycker: nej.
05 januari 2014
04 januari 2014
Älskar't!
Den här utomhusbelysning på Lagmansgatan är min nya favorit. Den är ju så stor och härlig!
02 januari 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)