Så nära men ändå så långt borta

I går väntade jag två timmar i Trollhättan på en buss tillbaka till Uddevalla. Två timmar. I Trollhättan. Det är inte ens första gången något liknande händer. Förra gången var det på en vardag, mitt i en vanlig vecka.

I går var det visserligen lördag och eftermiddag, och när det väl blev dags för bussen att åka så var den inte ens halvfull. Ingen vits att ha tätare turer när ingen ändå åker med dem, eller hur? Nej, så klart inte, men det är inte heller någon vits att förvänta sig att fler resenärer ska vilja ta bussen när det inte finns bussar att ta.

För övrigt kanske jag kan glädja någon med att Trollhättans centrum faktiskt var mer dött än vårt eget.