Klockan slår åtta på lördag morgon och jag läser i Bohusläningen att Vero Moda och Jack & Jones stänger i centrum.
Som vanligt kommenteras det om att någon måste GÖRA något. Och jag håller med.
Däremot håller jag inte med om att det främst är kommunen eller företagen eller entreprenörer eller innovatörer som ska få tummen ur. Det är helt enkelt folket som måste dra det stora lasset, nu som alltid.
Att det råder en negativ spiral i centrum är det nog ingen tvekan om. Folk kommer inte eftersom det inte finns butiker/restauranger/parkeringar/nåt skoj. Och folk vill att allt det ska finnas innan det är värt att ta sig dit.
Det är dock inte så det funkar oftast.
Butiker vill ligga där det finns folk. Om det finns folk på stan finns det också möjligheter för näringsidkare att kunna få ihop ett tillräckligt kundunderlag. Många skriker efter nya affärer och restauranger, men verkar inte förstå att det inte räcker med löften om att komma till stan sen när det finns nåt roligt där. Varför skulle någon lita på sådana löften?
Är problemet att folk är för curlade?
Jag menar bara att om människor faktiskt tog sig till centrum, så kanske de skulle förtjäna ett tak över Kungsgatan (även om jag personligen tycker det vore en styggelse), eller mer gratisparkering, eller vad det nu är de vill ha.
Så vad? Menar jag verkligen att folk ska skrota runt på stan bara för att visa att de skulle komma även om det fanns fler butiker? Ja, faktiskt. Är det realistiskt, eller ens vettigt? Jag är inte säker. Men vore det inte en början på en lösning? Vad skulle hända om kommunen och företag satsade men folket ändå uteblev? Jag kan redan se kommentarerna: "Pengarna hade gjort mer nytta i skola, vård och omsorg". "Fiasko". "Typiskt Uddevalla".
Så jo, det är nog dags att folk visar att de både vill ha och förtjänar ett levande centrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar