Ingen skitsak

Ni får ursäkta, men jag tänker skriva lite om piss nu.

Bohusläningen hade en notis om att en man blivit bötfälld efter att ha kissat på ett hus i centrum. Gott så. Det är trots allt ett brott att urinera offentligt. Men till min förvåning vill folk försvara honom och - antar jag - sig själva.

Vissa kommentarer påpekar att det inte finns några offentliga toaletter i centrum som är öppna mitt på natten, efter att krogarna stängt. Om det faktiskt är så har jag ingen koll på (jag trodde den vid Kungstorget var öppen?), men jag får väl lita på att dessa människor har undersökt saken närmare.

Eftersom jag bor i centrum vet jag att det pissas lite varstans efter krogrundor; vi får ofta hoppa över mörkgula pölar utanför våra portar. Så någon kan ju försöka övertyga mig om att varenda drill som slås på stan är resultatet av den svåraste sorten av trängande nöd. För om man varit på krogen halva natten, så har man haft tid att tömma blåsan ett par gånger innan stängning - om man velat det.

Jag tror snarare det kan vara så här. Fulla människor är ofta odrägliga. De är övertygade om att just deras behov är oantastbara. Så de gör vad som än känns bra. När det börjar tränga på lättar de helt enkelt på trycket.

Det vore inte ett så äckligt problem om det inte vore för att dessa folk dessutom vill ha avskildhet när de begår sitt brott (kanske just därför?). Så de pissar in i hörn, nischer och uppgångar. Där det finns tak och väggar. Där inte ens regnet kommer åt att spola bort det som producerats.

Om man inte är herre över sin blåsa, gör man kanske bäst i att planera sina utekvällar på ett sätt som låter en uträtta sina toalettbehov på för avseendet anpassade faciliteter. Det är löjligt att skylla på att det inte finns nattöppna toaletter. Alla som har sinnet kvar att leta upp en sådan skulle nämligen också klara av att inse konsekvensen av att kissa på golv och stenplattor (det vill säga, att det ligger kvar en lång stund och är äckligt för andra), och istället sikta på något annat.

Dessutom är det ohyfsat att blotta sig i sammanhang där åskådarna varken bett om det eller betalat för det.