Norra kyrkogården

Det finns så mycket vackert på kyrkogårdar, även för dem som inte känner något särskilt för kors och annan kristen symbolik. Stenar och grönska är alltid en vinnande kombination. Släng in blommor och idén om välsignad mark, så blir det bara ännu bättre.

Ärligt talat skulle jag nog inte klara av med vilje ställa mig på en grav, så blotta tanken på att råka sätta foten fel kan få mig svettig. Oftast är det ingen risk för att man ska råka ställa sig på en grav, för de brukar vara väl inringade, avgränsade och markerade, men ibland börjar jag tänka på hur det skulle kännas om jag plötsligt snubblade och ramlade raklång ner över en...

Det är inte det att jag är rädd för att zombiehänder ska bryta upp genom jorden och gripa tag i mig (fast, det är klart, lite får man passa sig), utan snarare för att det är en hisnande tanke att det ligger ex-personer under fötterna. Ungefär samma känsla kanske man får när man står på ett glasgolv och det är långt ner till marken. Man inser hur oerhört liten skillnaden mellan här och där egentligen är.

Jag visste att det finns en fontän/brunn på Norra kyrkogården, men av någon anledning hade jag glömt bort den. Lägg till porlande vatten i formeln där uppe, så har vi hittat något oslagbart.