Jag lånade boken på bilden från biblioteket.
Det är en rolig och trevlig bok att läsa, även om den upprepar sig en del och riktar sig till en grupp människor som jag inte har mycket gemensamt med (vem minns de underbart varma fårskinnen om vintern när man var i det militära?!). Desto mysigare är det då med det direkta och personliga tilltalet, som om man lyssnade på en härlig gubbe som berättar om minnen och anekdoter med ursprung i centrums kvartersnamn.
Av en slump började kommunen byta ut gatuskyltar i centrum strax efter att jag lånat och läst boken. Kvartersnamn verkar ha framtiden för sig helt enkelt. Säkert blir fler nyfikna på namnen när de blir väl synliga.
Jag får en alldeles speciell bitterljuv känsla när jag läser om byggnader som den gamla teatern och Kampenhofs bomullsspinneri. "En av landets vackraste fabriksbyggnader" står det beskrivet om just Kampenhof, och jag blir sån där att jag så gärna hade velat se den, uppleva den och njuta av den precis som äldre uddevallabor haft möjlighet och glädje att få göra.
Enda sättet att trösta sig är att tänka på de fina byggnader som än så länge faktiskt står kvar, trots flera år på nacken. (En nacke som diverse fastighetsägare ibland helst verkar vilja vrida om så hårt det bara går...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar