 |
| Bilden är tagen 1:a maj. Det lär inte ryka längre. |
Jag har tänkt en hel del på den numera försvunna Lindbergska villan.
Det sägs att den är byggd 1903, det vill säga 108 år sedan. Förmodligen finns det ingen nu levande person som minns hur ett Uddevalla utan huset i fråga såg ut. På ett sätt har det
alltid funnits där. Och kanske var det taget för givet att det alltid skulle finnas där. Ganska mycket som med livet självt. Men ändå. Är det inte ganska otroligt? Ett hus behöver inte vara från 1700-talet för att redan vara alldeles fantastiskt gammalt för människorna som lever nu. Och i Uddevalla kan vi inte heller vara alltför kräsna med vad som får räknas som urgammalt och värt att bevara.
Gud vet hur många uddevallabor som genom åren har sett dessa gamla hus som vi kan (eller kunde) se. Det är lättare att föreställa sig, och förhålla sig till, historia om man har något att förankra berättelserna vid. Skolans stadsvandring hade inte varit samma sak om man inte kunnat titta upp mot Skansberget samtidigt som guiden berättade om galgen och de döda kroppar som fick svänga i vinden för att avskräcka andra från brottsliga aktiviteter. Regalskeppet
Vasa och ostindiefararen
Götheborg är ytterligare några exempel. Först när man ser vad som fanns
då kan man börja förstå hur det var skillnad från
nu. Och givetvis också hur det inte skiljer sig alls.
