Möte med kroknäbbar

Jag besökte utställningen Kroknäbbarnas tid på Bohusläns museum i veckan, och tyckte det var fantastiskt. Och det trots att det inte var en guidad visning, och trots att jag varken hade tid för filmen eller ville störa barnet vid ljud-stationen.

Fotografierna i all ära. Det är riktigt häftiga foton Patrik Olofsson tagit, och jag är glad och stolt över det otroliga jobbet han lagt ner för att sprida information och intresse för svenska rovfåglar.

Den stora behållningen för mig personligen var dock de uppstoppade fåglarna Bohusläns museum bidragit med till utställningen. Det räcker tydligen inte att veta att det handlar om STORA fåglar, med si och så många centimeter i vingbredd. Det är svårt att föreställa sig storleken i det fysiska rummet. Även om man skulle ha sett någon av fåglarna levande i naturen så har de förmodligen befunnit sig en bit bort.

Så att se hur stor till exempel en havsörn är... att se den breda ryggen... att se den kraftiga näbben och de hisnande stora klorna... Jo, det förändrade saker och ting för mig. Då har jag ändå varit imponerad av allt som har med havsörnar att göra i 20 år. Nu är jag ännu mer imponerad.

Jag blev också av med en fördom på utställningen. Jag har i alla år trott att alla svenska ugglor är ungefär lika stora. Visst, nån är kanske större, men idén har varit att det finns en lagom stor, 'vanlig', ugglestorlek. Vilket skämt! Det finns stora, det finns mellanstora och det finns små, och de små är oerhört gulliga.

Utställningen står till 19 april, och jag kommer med största sannolikhet återvända både en och två gånger.

Konst är som bäst när den är en del av vardagen

I veckan såg jag något som jag berörde mig.

Det var två små flickor (åldersbestämning av unga människor är inget jag är jättebra på, men jag chansar på att de var runt 8 år), klädda i rosa som små flickor ofta är. Toppluvor med stora bollar, och ryggsäckar fulla av luft. De gick förbi Stadsbiblioteket och därmed också förbi Galleri Vitt Brus. De tittade på konsten i fönstret. Och de pratade om den med varandra.

Det kanske är vanligt att små barn tar till sig 'vuxenkonst'? Vad vet jag. Jag vet bara att jag inte sett det förr, speciellt inte så naturligt. Hur som helst var det ett genidrag att lägga galleriet i anslutning till biblioteket.