Katt vid Villa Elfkullen

Jag träffade en katt vid Villa Elfkullen. Ögonen skimrade på ett sätt jag aldrig sett en katts ögon skimra förut. Det såg så kallat inte 'normalt' ut, men vad vet jag egentligen? Katten var fin. Och jag är glad och tacksam för att jag fick träffa den under en kort stund.

Vi tittade nämligen på varandra ett tag. Sedan började den smyga. På vad vet jag inte, men medan den sakta rörde sig fram genom det höga gräset fascinerades jag av den. Kanske på ungefär samma sätt andra fascineras av större kattdjur som smyger på sitt byte.

Det var vackert. Och jag blev rörd.

Vacker. Oemotståndlig. Villa Elfkullen.

Dagen det snöade - del 2 / Villa Elfkullen

Jag älskar Villa Elfkullen.

Även om jag kanske inte nämnt det tidigare i bloggen, så borde det inte komma som någon överraskning precis...

Den här vintern har jag väntat på en riktigt snöig dag med klar himmel, och varm nog för att inte behöva riskera min älskade kamera. En sådan dag kom inte. Därför fick jag nöja mig med lite snö men relativt varmt.

Förutom den underbara villan finns ju även utsikten från paviljongen. Bäveån är sällan vackrare än här uppifrån.

Det visade sig att jag inte var den första som varit i paviljongen den dagen.

Den obligatoriska S4L-taggen.

Det bär alltid emot att lämna villan...

På väg tillbaka till stan måste jag alltid vända mig om på bron och blicka upp mot den lilla paviljongen på berget. Det känns overkligt att det bara var några minuter sedan jag själv stod där uppe. Här nerifrån ligger hela Villa Elfkullen som höljd i en drömsk dimma, och lyssnar jag noga kan jag svära på att villan och berget kallar på mig att komma tillbaka.